Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 9/11

Jes 36, Heb 9:11-28

Jes 36

Det assyriska hotet (kap 36-39)

Kung Hiskias uppgång
1

Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:

A Ett fientligt assyriskt sändebud (Jes 36:1-22)
  B Hiskias nöd och vädjan till Herren (Jes 37:1-7)
    C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia (Jes 37:8-13)
      D Hiskias bön till Herren (Jes 37:14-20)
    C´ Herrens svar till Sanheribs hån (Jes 37:21-38)
  B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren (Jes 38:1-22)
A´ Ett "vänligt" babyloniskt sändebud (ironi) (Jes 39:1-8)

Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde före den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:

725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner (Jes 37:36)

Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias 14:e år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.

Inskriptionen på denna relief har texten: Sanaheriv, den mäktige kungen, kungen av landet Assyrien, sittande på domens tron, vid ingången till staden Lachish. Jag ger tillstånd till deras slakt.

2Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även 2 Kung 18:17] från Lachish till Jerusalem [2 Krön 32:9], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades].

[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11-13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.]

3Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
    Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho) [Jes 22:20], som var över [ansvarade för palatset i Jerusalem],
    och skrivaren Shevna [Jes 22:15]
    och Joach, upptecknaren Asafs son,
fram till honom. 4Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien [Sanherib]: Vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 5Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 6Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 7Men du kanske säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim)'. Är det inte han, vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare?

[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sätt som Israels Gud skulle tillbes på, se 5 Mos 12.]

8Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 9Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 10Har jag kommit upp utan Herren (Jahveh) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahveh) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."

Den assyriske befälhavaren talar på hebreiska till folket. Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

11Då sa Eljaqim och Shevna och Joach till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
     12Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"

13Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 14Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:

Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 15Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 16Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från sin egen brunn, 17tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
     18Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den assyriske kungens hand?
19Var är Chamats och Arpads gudar?
    [Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9]
Var är Sefarvims gudar?
    [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand?

[Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]

20Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?"

[Talen i vers 4-20 motsvarar nästan ordagrant 2 Kung 18:19-35. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]

21Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
     22Sedan kom [de tre männen]
    Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
    och skrivaren Shevna
    och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.

Heb 9:11-28

Det himmelska tabernaklet
11[Det verkliga templet, det allra heligaste, där Gud själv bor, finns i himmelen. Det är dit som Jesus har gått in, inte som den jordiska översteprästen "med blodet av bockar och kalvar", utan med sitt eget blod. På försoningsdagen (jom kippur) offrade översteprästen just en bock och en tjur.]

Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och mer fullkomliga tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13Om nu redan blodet av bockar och tjurar [3 Mos 16:14-16] och askan från en [röd] kviga [4 Mos 19:2, 17-18] kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14hur mycket mer ska då inte den Smordes (Messias, Kristi) blod rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden? Han har genom den evige Anden [den helige Ande eller Jesu Ande] framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

[Uttrycket "den evige Anden" kan tolkas som en referens till "den helige Ande" eller "Jesu Ande". Utifrån Heb 7:18-19 och sammanhanget, där kontrasten är mellan de temporära jordiska offren och det eviga himmelska offret, syftar det troligtvis på Jesu Ande. Se även Rom 1:3; 1 Tim 3:16; 1 Pet 3:18.]

Var det nödvändigt för Jesus att dö?
15Därför är den Smorde (Messias, Kristus) medlare för ett förnyat förbund, för att de som är kallade [oavsett nationalitet, se Apg 2:39] ska få det utlovade, eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första [gamla] förbundet. 16Där det finns ett testamente [samma ord som översatts "förbund" i föregående vers] måste man visa att den som har upprättat det är död. 17Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
18 [Hur Mose renar det jordiska, hör ihop med hur Jesus renar det himmelska, se vers 23-24.]
På samma sätt var det med det första testamentet (förbundet). Det var tvunget att instiftas (öppnas) med blod [från offerdjur för att träda i kraft]. 19När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.
20Han sa:
    Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla. [2 Mos 24:8]

21På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22Så renas enligt lagen [Torah] nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

[Detta är styckets centrum och svarar på frågan varför det var nödvändigt för Jesus att dö.]

23Alltså måste [de jordiska] avbilderna (exemplen, kopiorna) av det [verkliga] som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva måste renas med bättre offer än så. 24För den Smorde (Messias, Kristus) gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild (modell, kopia) av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.
26I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att genom sitt offer utplåna synden.

27På samma sätt som det är bestämt att alla människor ska dö (det väntar alla) [Rom 6:23] och sedan dömas, 28så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder [Jes 53:12]. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)