Helbibel - lördag 31/1
2 Mos 12:14-13:16, Ps 25:16-22, Ords 6:12-15, Matt 20:29-21:22
2 Mos 12:14-13:16
14Denna dag ska bli en dag som ni ska komma ihåg. Ni ska fira den som en Herrens (Jahvehs) högtid genom alla släktled, gör det till en sed (vana, tradition) för evigt. 15Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd (bröd bakat utan jäst – hebr. matsa). [Osyrat bröd är en bild på syndfrihet.] På den första dagen måste ni ta bort all jäst (surdeg – hebr. chamets) från era hus. Den som äter bröd bakat med jäst mellan den första och sjunde dagen [under högtiden] ska bli utestängd (avskuren) från Israel. 16På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.17Ni ska fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen (ordagrant: ´på benet/kraften av dagen´) [mitt på dagen, helt öppet inför alla att se] som jag förde era härar ut ur Egypten. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18Från kvällen den 14:e dagen i första månaden ända till kvällen den 21:a dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd. 19Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla]. 20Var ni än bor [eller samlas], se till att inte äta bröd med jäst [under den veckan]."
21Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sa till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet (hebr. pesach). 22Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 meter lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
23Herren (Jahveh) ska gå igenom (hebr. avar) [landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han hovra över (hebr. pasach) [beskydda, se vers 13] dörröppningen (hebr. mezozah) och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln, se även Ps 78:49; 1 Kor 10:10] att komma in i era hus och slå er. 24Ni och era barn ska hålla denna händelse som en stadga för evigt. 25Även efter det att ni kommit in i det land som Herren har talat om [lovat Israel], ska ni hålla (bevara) denna högtid (ceremoni, gudstjänst). 26När era barn frågar er: 'Varför firar vi den här högtiden?' [Ordagrant: ´Vad betyder den här ceremonin för er?´] 27Då ska ni svara: 'Det är påskalammet åt Herren (Jahveh), därför att han hovrade över (hebr. pesach) [beskyddade] Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men räddade våra hus.' " Då böjde folket sig ner och tillbad.
28Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron. 29Så hände det vid midnatt att Herren (Jahveh) slog allt förstfött i Egyptens land från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland fångarna i fängelsehålan, tillsammans med allt förstfött bland boskapen. 30Då reste sig farao upp i natten, han och hans tjänare och alla egyptier och där var ett högt klagorop i Egypten, eftersom där inte fanns ett enda hus där ingen hade dött.
UTTÅGET FRÅN EGYPTEN (12:31-15:21)
31[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier: den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.), se 1 Kung 6:1 för mer info. Det enorma vulkanutbrottet på den grekiska ön Santorini (dåtida Thera) skulle kunna ge förklaringar på många av plågorna. Utbrottet orsakade jordbävningar, tsunamier och många kubikkilometer aska och pimpsten skakade några av Medelhavets tidiga civilisationer i grunden. Det skulle kunna förklara hur vattnet drog sig tillbaka och en enorm tsunami. Det skulle kunna synas en "eldstod" på natten osv. Utbrottet som är det värsta någonsin har daterats till 1450 f.Kr. baserat på fynd från intilliggande civilisationer. Dateringar baserade på radiometriska mätningar placerar utbrottet tidigare 1628-1600 f.Kr.]
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sa: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh) som ni har sagt (talat – hebr. davar). 32Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt (talat), och försvinn! Men välsigna även mig."
33Nu uppmanade egyptierna folket ivrigt och enträget och skickade ut dem ur landet med hast, så fort de kunde, för de tänkte att annars dör vi allihop.
34Folket tog sin deg innan den hade hunnit jäsa och band upp sina baktråg i kläderna på sin skuldra (sina axlar). 35På det viset gjorde Israels söner (folk) i enlighet med Moses ord. De bad egyptierna om föremål av silver och guld och kläder. 36Herren (Jahveh) gav folket favör i egyptiernas ögon så att de lät dem få allt de bad om. Så blev egyptierna plundrade.
37Sedan vandrade Israels barn (söner) från Ramses [Tanis eller Zoan] till Sukkot [troligtvis Tell el Maskhuta, åt sydöst från Ramses], omkring 600 000 starka män [över 20 år] till fots, därtill barnen (familjerna). [I 4 Mos 1 vid räkningen efter uttåget är de 625 550 män över 20 år.] 38Också en blandad skara (icke-judar) drog upp med dem tillsammans med fårflockar, boskapshjordar och mycket nötkreatur. 39De hade bakat osyrat (ojäst) bröd av degen som de tog med sig från Egypten. Den var ojäst eftersom de inte hann låta den jäsa när de blev utslängda från Egypten. Inte heller hade de hunnit proviantera (inför uttåget).
40Tiden som Israels söner (folk) hade vistats i Egypten var 430 år. 41Och det hände sig att i slutet av de 430 åren, just på den dagen, att alla Herrens (Jahvehs) stora skaror (arméer – hebr. tsevaot) [ordnade efter sina stammar] drog ut från Egyptens land. 42Det var en vaknatt för Herren (Jahveh) för att föra dem ut ur Egyptens land. Denna samma natt är en vaknatt för Herren (Jahveh), för alla Israels barn (söner) genom generationerna.
43Och Herren (Jahveh) sa till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och på själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den, 44men alla mäns tjänare som är köpta för pengar, när ni har omskurit dem ska de äta av det. 45En besökare och en inhyrd tjänare ska inte äta av det.
46I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas.
[Detta avsnitt är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det förnyade förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se Joh 19:33; Ps 22:18.]
47Hela Israels församling måste hålla detta. 48Men om någon utomstående som bor bland er vill hålla påsken för Herren (Jahveh) måste alla män bli omskurna. Sedan kan de komma nära och hålla den. Han ska då räknas som en infödd i landet. Men ingen oomskuren ska äta av det. 49Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
50Och alla Israels barn (söner) gjorde så. De gjorde precis som Herren (Jahveh) hade befallt Mose och Aron. 51Det var på exakt den dagen som Herren förde Israels barn (söner) ut ur Egyptens land som en härskara (armé – hebr. tsevaot). [2 Mos 12:17]
Allt förstfött tillhör Herren
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Avskilj (helga) alla förstfödda åt mig, vad som än öppnar moderlivet bland Israels barn (söner), både bland människor och djur, det är mitt."
3Mose sa till folket: "Kom ihåg den här dagen, då ni kom ut ur Egypten, ut ur slavhuset (slaveriet), för med styrka förde Herrens (Jahvehs) hand er ut från denna plats. Inget syrat (hebr. chamets) [bröd eller mat som innehåller jäst] ska ätas. 4Denna dag i månaden aviv [det kanaaneiska namnet på den första månaden i den bibliska kalendern (motsvarar mars/april; kallas också nisan), se 2 Mos 12:2] drog ni ut. 5Och det ska ske när Herren (Jahveh) ska föra er in i kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och hivéernas och jevusiternas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [1 Mos 12:1-3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad. 6I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska bli en Herrens (Jahvehs) högtid. 7Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
8På den dagen ska du berätta för (upplysa) din son: 'Det är på grund av vad Herren (Jahveh) gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten.' 9Den [högtiden] ska vara som ett tecken på din hand och ett märke på din panna (mellan dina ögon) som ständigt påminner dig så att Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah) alltid är i din mun, för det var med stark hand Herren förde dig ut ur Egypten.
Scen från filmen "The Bible" 2013.
11Nu när Herren (Jahveh) för er in i kanaanéernas land, som han har lovat med ed till er och era fäder och ger det till er, 12då ska ni avskilja för Herren alla förstfödda från livmodern, och alla förstfödda handjur som ni får ska tillhöra Herren (Jahveh). 13Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner.
[När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]
14När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är detta?' Ska du svara honom: 'Med stark hand förde Herren (Jahveh) oss ut från Egypten, ut ur träldomshuset, 15och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahveh) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahveh) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner.'
[Ceremonin kallas Pidjon haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se 4 Mos 8:16. Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt (hebr. kohen) omfattas inte av budet, se 4 Mos 3:12.]
16Så ska det bli som ett tecken på din hand och mellan dina ögon (på din panna), för med stark hand förde Herren (Jahveh) oss ut från Egypten."
Ps 25:16-22
פ – pe16Vänd dig till mig och visa mig oförtjänt nåd (ha medlidande, hjälp mig),
för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider).
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]
צ – tsade
17Mitt hjärtas bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler,
för mig ut ur min nöd (plåga).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]
ר – resh (extra)
18Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag).
[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven qof, används den tjugonde resh här. Tecknet resh avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se och observera. Här är det ordet "Se" som börjar på den bokstaven.
Qof, som saknas och borde ha kommit här, avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på qof som psalmisten skulle kunna ha använt. I Klagovisorna används "jag ropar" för qof, se Klag 1:19. Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd? Ett annat ord som börjar på qof som används i alfabetiska psalmer är "vänta", se Ps 37:34. Kan det vara så att behovet här är så akut att det inte finns tid att vänta? Genom att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
ר – resh
19Se mina fiender för de är många,
de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
ש – shin
20Bevara mig (min själ) och rädda mig;
låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
för min tillflykt är i dig.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
ת – tav
21Låt integritet och rättfärdighet skydda (vakta, bevara) mig,
för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar).
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?]
פ – pe (extra)
22Befria (återköp) Israel, min Gud,
från dess nöd (plåga).
[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten pe och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "Befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
Ords 6:12-15
12En fördärvlig människa, ja, en gudlös person,är den som har en livsstil med förljuget (förvridet, perverst) tal.
13En sådan blinkar med ögonen, stampar med fötterna [ger hemliga signaler],
och ger tecken med fingrarna [allt för att missleda och förleda].
14Svek (perversa, förvridna och förljugna ting) finns i hans hjärta,
han smider alltid (arbetar/ristar gång på gång in) onda planer [planerar olycka och bedrövelse mot andra],
han sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (split, oenighet).
15Därför ska plötsligt olycka (katastrof) komma över honom,
plötsligt blir han krossad utan räddning.
Matt 20:29-21:22
Två blinda får sin syn
Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.
[Matteus och Markus beskriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se Mark 10:46. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko" när denna händelse inträffar, se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv. och Herodes tillbringade vintrarna här.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer de att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios, se Mark 10:46; Luk 10:35.]
30Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!" 31Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
32Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"
33De svarade honom: "Herre, gör så att våra ögon öppnas."
34Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.
Jesus rider in i Jerusalem
På gården i Starby utanför Ängelholm finns norra Europas största modell av Jerusalem. Byarna Betfage och Betania ligger öster om Jerusalem på Olivberget.
När de [Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig Jerusalem och kom till [byn] Betfage vid Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sa till dem: "Gå in i byn som ligger framför er, genast ska ni hitta en åsna stå bunden där, och bredvid henne ett föl. Lossa dem och för dem till mig! 3Om någon säger något till er ska ni svara: 'Herren behöver dem.' Då ska han på en gång skicka i väg dem."
4Detta hände för att fullborda det som sagts av profeten [Sak 9:9]: 5"Säg till Sions dotter [de som bor i Jerusalem]: 'Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt (milt, i frid, utan arrogans), ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl.'"
6Då gick lärjungarna och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar (ytterkläder) på dem, och han satte sig därpå. 8En mycket stor folkskara bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde ut dem på vägen. [Verbformen indikerar att man gjorde detta under hela sträckan som Jesus red in mot Jerusalem.] 9Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!10När han kom in i Jerusalem kom hela staden i rörelse (i upplopp, skakades), och man frågade: "Vem är detta?" 11Folket svarade: "Detta är profeten Jesus, från Nasaret i Galileen."
[Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
[Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!"
[Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118, de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna Ps 118:25-26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
Jesus rensar templet
12[Det var redan sent när Jesus red in i Jerusalem. Han såg allt som pågick där och lämnade sedan Jerusalem för att övernatta i Betania där han tillbringade nätterna, se Mark 11:11-12. Matteus i sin mer tematiska framställning tar inte med detta utan går vidare på huvudtemat att Jesus gick in i templet. Detta fullbordar också Mal 3:1 där Herren plötsligt ska komma till sitt tempel. Jesus börjar också fullborda Sak 14:21 där det står att det inte ska vara någon "köpman" i templet.]
Jesus gick till templet [nästa dag] och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor. 13Han sa till dem:
"Det står skrivet:14Blinda och lama (halta, lytta, ofärdiga) kom fram till honom i templet, och han botade dem. 15När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son!" blev de förargade 16och sa till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" [Ps 8:3]
'Mitt hus ska kallas ett bönens hus.' [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
'ett rövarnäste'." [Jer 7:11]
[Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
17Han lämnade dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
Lärjungarna ser det förtorkade fikonträdet
18[Markus, som ger fler detaljer, berättar hur Jesus på måndagsmorgonen förbannar ett fikonträd som bara hade löv men ingen frukt. Det är redan mörkt när de går tillbaka och det är först nästa morgon som lärjungarna ser hur trädet har vissnat från roten, se Mark 11:12-14, 20-24. Matteus, som skriver mer tematiskt, väver ihop händelsen som skedde i två steg under två dagar. Notera att han skriver "på morgonen", utan att ange vilken morgon, så det är ingen motsägelse.]
På morgonen [föregående dag], när han återvände till (var på väg tillbaka in i) staden [Jerusalem för att rensa templet], blev han hungrig. 19Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sa han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet.
[Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se Jer 8:13; 24:1-10; Hos 9:10; Mika 4:4, och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
20När lärjungarna såg detta [dagen efter det att Jesus talat till fikonträdet, se Mark 11:20] blev de förundrade (förvånade, chockade) och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så snabbt?" 21Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske. 22Vad helst ni frågar om i bön ska ni få, om ni tror."
[Jesus använder händelsen med fikonträdet för att undervisa den andliga principen för tro, bön och bönesvar. På samma sätt som trädet på en gång vissnade från roten, men det dröjde innan resultatet blev synligt i lövverket, tar Gud emot bönen och svarar på en gång, men det kan dröja innan resultatet manifesterar sig i det naturliga.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
