Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 5/11

Jer 52, Heb 6:1-20

Jer 52

Appendix

Sidkias styre

Utgrävning i Tell Burna sommaren 2022. De första arkeologiska undersökningarna startade 2011 och efter 10 års utgrävningar är det nu fastställt att Tell Burna är den bibliska staden Livna.

1[Boken avslutas med ett historiskt appendix som liknar texten i 2 Kung 24:18-25:30.]

Sidkia (hebr. Tsidqijaho) var 21 år när han började regera och han regerade 11 år i Jerusalem [597-586 f.Kr.]. Hans mors namn var Chamotal, Jeremias [den tredje personen med det namnet i denna bok, se även Jer 35:3] dotter från Livna [stad i Låglandet (hebr. Shefelah); 3 mil öster om Ashkelon och 5 mil sydväst om Jerusalem].

2Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som Jojakim (hebr. Jehojaqim) [hans bror som regerade 609-597 f.Kr.] hade gjort. 3Över Herrens (Jahvehs) vrede skedde det i Jerusalem och Juda till dess han kastat ut dem [från landet och] från sitt ansikte.
    Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) gjorde uppror mot Babels kung.
     4Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom. 5Och staden var belägrad till Sidkias 11:e år som kung [586 f.Kr.].
     6I den fjärde månaden [tamuz] på den 9:e dagen i månaden [18 juli – 18 månader efter att belägringen startade] var hungersnöden så svår i staden [eftersom alla förråd var slut], så det fanns inget bröd för folket i landet. 7Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård.

[Trädgården nämns igen i Neh 3:15 i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.]

Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se Jer 40:14; 41:15.] 8Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt Sidkia på Jerikos slätt (hebr. arava), och hela hans armé var skingrad från honom. 9Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och han talade rättvisa med honom (dömde honom). 10Och Babels kung slog (slaktade) Sidkias söner framför hans ögon. Han slog [slaktade] även alla Judas furstar i Rivla. 11Och han stack ut Sidkias ögon och Babels kung band honom i bojor och bar honom till Babel och satte honom i fängelse alla dagar tills han dog.

Jerusalems ödeläggelse
12[En månad senare.] I den 5:e månaden [hebreiska månaden av] på den 10:e dagen i månaden i det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17 augusti, 586 f.Kr.]. 13Och han brände Herrens (Jahvehs) hus och kungens hus och alla Jerusalems hus, alla stora hus brände han i eld. 14Och hela kaldéernas [babyloniernas] armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom. 15En del av de klenaste (fattiga) av folket, den del av folket som var kvar i staden tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, dessa förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap. 16Men landets klenaste (fattigaste) lämnade Nevozaradan, ledaren för vakten, kvar till att arbeta på vingårdarna och åkrarna (till att göra slavtjänst).
     17[Innan den babyloniska armén brände templet plundrade de templet och staden och tog allt av värde.] Och bronspelarna som var i Herrens (Jahvehs) hus [1 Kung 7:15-22] och fundamenten [1 Kung 7:27] och bronshavet [1 Kung 7:23-26] som var i Herrens (Jahvehs) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess brons till Babel. 18Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort. 19Och bägarna och fyrfaten och handfaten och pannorna och menoran och kärlen och skålarna, det som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
     20De två pelarna, det enda havet och de tolv kopparoxarna under fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahvehs) hus, kopparen från alla dessa redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt. 21Och pelarna, höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett mätsnöre på 12 alnar [5,4 meter] gick runt den, och dess tjocklek var fyra fingrar, den var ihålig. 22Och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 5 alnar [2,3 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med granatäpplen. 23Och det var 96 granatäpplen på utsidan, alla granatäpplen var 100 på nätverket runtom.
     24Och ledaren för vakten [Nevozaradan] tog Seraja – översteprästen, och Tsefanjaho – näst under honom (hans efterträdare), och de tre dörrvakterna, 25och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och sju män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna mitt i staden. 26Och Nevozaradan, ledaren för vakten, tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla. 27Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.

Tre deporteringar av fångar till Babylon
28Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
    3 023 judar.
29I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
    832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
30I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
    745 judiska personer (själar).
Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].

Jojakin friges
31Och det skedde i det 37:e året av Jojakins, Juda kungs, fångenskap, i den 12:e månaden [adar – feb/mars] på den 25:e dagen i månaden [31:a mars, 561 f.Kr.] att Evil-Merodach, Babels kung [Nebukadnessars son; regerade 562-560 f.Kr.], det år han började regera, lyfte upp Jojakins huvud, Juda kung, ut från fängelset. 32Och han [Babylons nya kung Evil-Merodach] talade vänligt med honom [Jojakin] och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel. [Han behandlade honom bättre än de andra besegrade kungarna.] 33Och han [Jojakin] fick lägga av sin fångdräkt [och fick nya kläder passande en kung] och åt ständigt bröd [blev inbjuden att äta] inför honom [Evil-Merodach] så länge han levde (alla sitt livs dagar). [Jfr. 2 Sam 9:13] 34Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).

Heb 6:1-20

1Låt oss lämna de första grunderna (gr. arche logos) [i undervisningen och läran] om den Smorde (Messias, Kristus) [Heb 5:12] och avancera stadigt framåt mot vuxen fullkomlighet (till andlig mognad; den fullmogna kunskapen).

Låt oss inte igen lägga grunderna [som är]:
Omvändelse från döda gärningar
    och tro på Gud,

2dop [plural – de judiska reningsdopen; dopet i vatten, i den helige Ande och i lidande],
    handpåläggning [plural – flera händer, flera personer eller flera tillfällen],

uppståndelsen av de döda
    och evig dom.

[Dessa sex områden, uppdelade i tre ämnen som följer det kristna livet (omvändelsen och tro, ett aktivt liv, uppståndelsen och domen) är de områden som brevets mottagare skulle ha varit fullt kunniga i och medvetna om för länge sedan.]
3Om Gud tillåter, ska vi [nu] gå vidare [med djupare undervisning].

4Det är omöjligt för dem som
    en gång blivit upplysta,
    smakat den himmelska gåvan,
    fått del av den helige Ande,
     5smakat Guds goda ord [gr. rhema – specifikt ord levandegjort av den helige Ande],
        och den kommande tidsålderns krafter,
6men sedan vänt sig bort (brutit kontraktet), att på nytt bli förda till omvändelse, eftersom de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.

7En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8Men bär den [samma jord] törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

9[På samma sätt som den tidigare varningen om att inte förhärda hjärtat och tappa tron avslutades med en uppmuntran, se Heb 4:14-16, avslutas denna varning om att inte vara andligt omogen med en uppmuntran. Detta är enda gången "högt älskade" (gr. agapetos) används i detta brev. Uttrycket är annars vanligt i breven, se t.ex. Rom 1:7; 1 Kor 4:14; 2 Kor 7:1; Jak 1:16; 1 Pet 2:11.]

Men när det gäller er, våra högt älskade, är vi övertygade om det bästa [att er andliga åker inte bär törnen och tistlar och behöver brännas av], det som för till befrielse (frälsning), trots att vi talar på detta sätt. 10För Gud är inte orättvis (orättfärdig) så att han glömmer [inte skulle bry sig om] ert arbete (vad ni har gjort) och den kärlek [vilken osjälvisk och utgivande kärlek] ni visat hans namn när ni tjänat de heliga – och som ni [fortfarande] tjänar. 11Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet. 12Bli inte (sluta att vara) [andligt] neutrala (passiva, slöa, försvagade, apatiska) utan efterlikna (bli efterföljare, imitatörer av) dem som genom tro och tålamod [nu] infriar löftena.

13För när Gud gav löften till Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade något högre att svära vid. 14Han sa:
Jag ska rikligt välsigna dig,
    och rikligt föröka dig. [1 Mos 22:17]
15Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed. 18Så skulle vi, genom två orubbliga fakta [hans löfte och ed], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har tagit vår tillflykt (har flytt för att komma i säkerhet) till det hopp vi har framför oss. 19Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. 20Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss:
när han blev överstepräst för evigt,
    på samma sätt som Melkisedek.

[Ps 110:4; Heb 5:6, 10; 7:1-17]
[Stycket avslutas med samma citat från Psaltaren som inledde detta stycke i Heb 4:6. Huvudpoängen är att en kristen måste växa i tron och inte förbli omogen. Varningarna i Hebreerbrevet följer ett stegrande mönster. Om en troende börjar driva bort från Guds ord, se Heb 2:1-4, leder det till ett hårt hjärta, se Heb 3:7-4:13. Detta leder i sin tur till en ovillighet att höra, se Heb 5:11-6:20. Lösningen är att hålla fast vid Gud och hoppet som liknas vid ett fast ankare. Nästa stycke går vidare och förklarar hur Melkisedek är en förebild till Jesus.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)