Halvbibel - tisdag 3/11
Jer 50
Babylon1Ordet som Herren (Jahveh) talar angående Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremias hand.
2Berätta bland folkslagen och låt dem höra,
res upp ett baner,
låt dem höra, dölj det inte, säg:
"Babel är intaget,
Bel är satt i skam,
Merodach är förskräckt,
hennes avgudabilder är satta i skam,
hennes avgudar är förskräckta."
3Ut från norr kommer ett folk emot henne [det medo-persiska riket]
som ska göra hennes land öde
och ingen ska bo där
– från människa till djur – de har flytt, de är borta.
4I de dagarna och på den tiden,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans,
de ska gå sin väg gråtande och ska söka Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
5De ska fråga om Sion [Jerusalem]
med sina ansikten vända längs vägen:
"Kom och förena er med Herren (Jahveh)
i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."
6Mitt folk har blivit försvunna får,
deras herde har fått dem att irra iväg,
de har vänt sig bort på bergen,
de har gått från berg till kulle,
de har glömt bort sin viloplats.
7Alla som har funnit dem har slukat dem,
och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga",
eftersom de har syndat mot Herren (Jahveh), rättfärdighetens hem,
och deras fäders hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahveh).
8Fly från Babels mitt och gå framåt,
ut från kaldéernas land
och var som bockarna
framför flocken.
9För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr
att komma upp mot Babel,
och de ska göra sig redo mot henne,
därifrån ska hon bli tagen,
deras bågar ska vara som en mäktig man
som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
10Och Kaldéen ska bli tillspillogivet,
alla som tillspilloger henne ska bli tillfredsställda,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
11Eftersom ni är glada, eftersom ni fröjdar er,
ni som plundrar mitt arv,
eftersom ni hoppar (kesar) som en kviga på grönbete
och brölar som starka oxar,
12ska er mor få skämmas grundligt,
hon som födde er ska bli förbryllad.
Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken,
ett torrt land, en vildmark.
13På grund av Herrens (Jahvehs) vrede ska det inte bli bebott
utan det ska vara fullständigt öde.
Alla som går förbi Babel ska bli förskräckta
och vissla [häpna av chock] över alla hennes plågor.
14Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom,
alla ni som spänner bågen,
ropa mot henne,
spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahveh).
15Ropa mot henne på alla sidor,
så att hon överlämnar sig,
hennes stödjepelare har fallit,
hennes murar är nedrivna,
det är Herrens (Jahvehs) hämnd, hämnas på henne,
som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
16Utrota (hugg av) såningsmännen från Babel
och honom som håller i skäran under skörden,
av fruktan för det förtryckande svärdet
ska var och en vända sig till sitt eget folk,
och de ska fly var och en till sitt eget land.
17Israel är en förskingrad fårhjord,
lejonen har drivit bort honom.
Först slukade Assyriens kung honom
och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.
18Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), så:
Se, jag ska straffa Babels kung och hans land,
så som jag straffade Assyriens kung.
19Jag ska föra tillbaka Israel till sin betesmark,
och han ska beta på Karmel och Bashan,
och hans själ ska bli mättad
i Efraims bergsbygd och i Gilead.
20I de dagarna och på den tiden,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då ska man leta efter Israels synd,
men det ska inte finnas någon,
och Juda synd,
men den ska inte bli funnen,
för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
21Gå upp mot Meratajims land,
gå upp mot det,
och mot Pekods invånare.
Ödelägg och fördärva fullständigt, förfölj dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och gör i enlighet med allt som jag har befallt er.
22Hör! Striden är i landet
och stor förödelse.
23Hur är inte världens hammare sönderskuren och bruten!
Hur har inte Babel blivit en ödemark bland folkslagen!
24Jag har lagt en snara för dig
och du är fångad, Babel,
du var inte vaksam,
du är funnen och fångad
eftersom du har stridit mot Herren (Jahveh).
25Herren (Jahveh) har öppnat sin rustningskammare
och har tagit fram sin vredes (ordagrant sin fradgas) vapen.
Det är ett verk som Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har gjort
i Kaldéernas land.
26Kom emot henne från alla håll,
öppna hennes spannmålsmagasin,
kasta upp henne som en stenhög
och fördärva henne fullständigt,
låt inget av henne bli kvar.
27Slå alla hennes tjurar,
låt dem gå ner till slakten.
Ve över dem, för deras dag har kommit,
tiden för deras besökelse (inspektion, räkenskap och straff).
28Hör! De flyr och undkommer från Babels land
för att berätta för Sion [Jerusalem],
Herren (Jahveh) vår Guds (Elohims) hämnd,
hämnden för hans tempel.
29Samla ihop bågskyttarna mot Babel,
alla dem som spänner bågen,
slå läger mot henne runtom,
låt ingen av dem undkomma,
vedergäll henne efter hennes gärningar,
i enlighet med allt som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
För hon har varit stolt (arrogant) mot Herren (Jahveh),
mot den Helige i Israel.
30Därför ska hennes unga män falla på hennes öppna platser (torg),
och hennes stridsmän ska bli tystade den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
31Se, jag är emot dig du stolta (arroganta),
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för din dag har kommit,
tiden då jag ska straffa dig.
32Och den stolta (arroganta) ska snubbla och falla
och ingen ska resa upp honom.
Och jag ska tända min eld i hans städer
och den ska sluka allt runt omkring honom.
33Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Israels söner
och Juda söner är förtryckta tillsammans,
och alla som har tagit dem till fånga
håller fast dem och låter dem inte gå.
34Deras Återlösare är stark,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
Han ska med kraft föra deras talan,
så att han kan ge jorden (marken) vila
och förvirra Babels invånare.
35Ett svärd är över kaldéerna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och mot Babels invånare
och mot hennes furstar och nära hennes visa män.
36Ett svärd är nära skrävlarna (de skrytsamma)
och de ska bli dårar,
ett svärd är nära hennes mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
och de ska bli förfärade (modlösa).
37Ett svärd kommer mot deras hästar och mot deras vagnar
och nära alla blandfolk (icke-judar) som är i hennes mitt,
och de ska bli som kvinnor [som inte strider, se Nah 3:13].
Ett svärd mot hennes skatter
och de ska bli bortrövade.
38Torka är över hennes vatten
och de ska bli uttorkade,
för det är en avgudabilds land
och de är galna (löper) efter det skräckinjagande.
39Därför ska vildkatterna bo där med schakalerna
och strutsen ska bo där
och det ska aldrig mer vara bebott för evigt,
ingen ska bo där från generation till generation.
40Som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Gomorra
och deras grannstäder,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så ska ingen man bo där
och ingen människas son ska vistas där.
41Se, ett folk kommer från norr
och ett stort folkslag och många kungar
ska resas upp från jordens yttersta hörn.
42De lägger beslag på båge och lans,
de är grymma och har inget medlidande.
Deras röst är som det rytande havet
och de rider på hästar i uppställning,
som en man till strid
mot dig, Babels dotter.
43Babels kung har hört ryktet om dem
och hans hand har blivit svag (matt, klen),
ångest har gripit tag om honom
och smärta som hos en kvinna i födslovånda.
44Se, han ska komma upp som ett lejon
från Jordans buskar
mot den starka bebyggelsen,
för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den,
och den som är utvald,
honom ska jag utse över det,
för vem är lik mig?
Och vem vill bestämma en tid åt mig?
Och vem är den herde som ska stå framför mig?
45Därför lyssna du till Herrens (Jahvehs) råd,
som han har fastställt mot Babel,
och hans syften som han har fastslagit mot kaldéernas land.
Med säkerhet ska den minsta i flocken dra iväg med dem,
säkerligen ska deras boplatser bli en förskräckelse för dem.
46För ljudet av Babels erövring ska jorden darra
och skriket ska höras bland folkslagen.
Heb 4:1-16
1[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:Så svor jag i min vrede:Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 4för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: "De ska aldrig komma in i min vila." [Ps 95:11] 6Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11]
I dag, om ni hör hans röst,8[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: "de egna"). 11Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7-8]
12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
själ och ande,och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats
både leder och märg [i plural: "märgmassor"],
tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)13Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).
och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].
[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]
[Ordet "exponerat" används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant "nacken böjd bakåt, öppen och exponerad". Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]
Jesus är mäktigare än Aron
14[Mose ledde inte israeliterna in i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se Heb 4:8. Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?]
När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud]. 15För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd. 16Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.
[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
