Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 3/11

Jes 30, Heb 5:1-14

Jes 30

Varning – förlita er inte på Egypten


Det fjärde veropet
1Ve över de upproriska sönerna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som tar råd, men inte från mig,
    och som smider planer, men inte från min Ande,
    så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
2Som vandrar ner till Egypten
    utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
    och tar skydd i Egyptens skugga.
3Därför ska faraos fästen vändas till din skam
    och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
4För hans furstar är i Tsoan,
    och hans sändebud har kommit till Chanes.
5De ska alla skämmas för ett folk
    som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
    men en skam och även en förebråelse.

6Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur:

Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
    huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
    och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
7För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
    därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även Jes 51:9.]

8Gå nu och skriv för dem på lertavlor
    och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
    för alltid och evigt.
9För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
    sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahvehs) undervisning.
10De säger till siarna: "Skåda inte"
    och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
    profetera villfarelse.
11Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
    vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
    från vår åsyn (framför våra ansikten)."

12Därför säger Israels Helige:

Eftersom ni föraktar dessa ord
    och litar på förtryck
    och oärlighet och står på (stöder er emot) det,
13därför ska denna orättfärdighet bli för er
    som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
    vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
14Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
    bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
    som duger till att hämta eld från eldstaden
    eller vatten från cisternen.

Förtrösta på Herren
15[Detta är det centrala stycket i kapitel 28-35.]

Så säger Herren Herren (Adonai Jahveh), Israels Helige:

"I (genom) omvändelse (återvändande) och ro [att vara djupt rotade]
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte."

[De hebreiska orden för omvändelse och ro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]

16Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
    därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
    därför ska de som jagar er vara snabba.
17Tusen ska fly
    vid hotet från en,
vid hotet från fem
    ska ni fly,
till dess ni lämnas
    som en flaggstång på en bergstopp
    och som ett baner (flagga) på en kulle.
    [Som en påle utan någon flagga, se Jes 33:23; Hes 27:5.]
18Därför ska Herren (Jahveh) dröja,
    så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
    så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahveh),
    lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.

19För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er. 20Även om Herren (Adonai) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig längre, utan dina ögon ska se din lärare. 21Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den", när du viker av till höger och när du viker av till vänster. 22Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: "Försvinn!"

23Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar. 24Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.] 25Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller. 26Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahveh) binder upp sitt folks skada och botar deras sår.
27Se, Herrens (Jahvehs) namn kommer fjärran ifrån
    med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
    och hans tunga är en slukande eld.
28Hans andedräkt är en forsande ström
    som delar ända in till nackbenet,
för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll,
    och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
29Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahvehs) berg, Israels klippa.
30Herren (Jahveh) ska låta sin härliga röst höras
    och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
    med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
31Genom Herrens (Jahvehs) röst ska Assyrien bli bestört,
    staven med vilken han slog.
32Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
    som Herren (Jahveh) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor),
    och i striden som de utkämpar ska han strida med dem.
33För en kremeringsplats (hebr. tofteh – en eldsgrop/begravningsplats) [syftar troligen på platsen Tofet i Hinnomdalen, se Jer 7:32; 19:11; 2 Kung 23:10] har varit redo länge,
    redo för kungen, djup och stor,
dess stapel är eld
    och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
    som antänder den.

Heb 5:1-14

1Varje överstepräst blir utsedd bland människor [inte änglar, se Heb 2:14, 16] och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. 2Han kan ha medkänsla med (där han varken är för tolerant eller för hård mot) dem som är okunniga (inte medvetna om sina synder) och vilseledda, eftersom han själv är svag [utsatt för mänsklig svaghet] 3och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

[I 3 Mos 16 beskrivs översteprästens offer på försoningsdagen – jom kippur. Ordet för "medkänsla" används bara här i hela Bibeln och beskriver någon som inte är hård mot syndare men inte heller ser mellan fingrarna på synd.]

4Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se 2 Mos 28:1.] 5Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sa:
Du är min Son,
    jag har fött dig i dag. [Ps 2:7]

6Han säger också på ett annat ställe:
Du är präst för evigt,
    på samma sätt (i samma släktled) som Melkisedek.

[Ps 110:4. Se även Heb 7:1-10. Melkisedek var präst och kung, samtida med Abraham, se 1 Mos 14:17-24.]

7Medan han [Jesus] levde här i köttet [på jorden som en människa], ropade han högt under tårar när han bad (böner för speciella behov) och åkallade (bad om beskydd till) den som kunde frälsa (rädda) honom ut från döden [för att stå upp till evigt liv efter korset], och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan [villighet att tillbe Gud och underordna sig Guds vilja].

[Gäller främst Jesu bön i Getsemane, se Matt 26:39; Mark 14:36; Luk 22:41, 44.]

8Fastän han var son [Guds Son, med privilegier och rättigheter], fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. 9När han slutfört allt (blivit fullkomnad) blev han källan (ursprunget) till evig frälsning (räddning, befrielse, helande) för alla som lyder honom, 10och han blev avskild (tillsatt) som överstepräst, en sådan präst som Melkisedek (samma rang).

Varning – var inte andligt omogna (5:11-6:20)
11[Nu följer den tredje varningen av fem i detta brev. Varningen som handlar om andlig omognad ramas in av undervisning om Melkisedek.]

Angående detta har vi mycket att säga men det är svårt att förklara, eftersom ni blivit så tröga (ovilliga) till att höra (lata att ta till er andlig insikt). [Ämnet om Melkisedek tas upp grundligt senare i Heb 7:1-10:18.] 12Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! 13För den som bara lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, han är ju fortfarande ett barn [andligt omogen]. 14Den fasta födan är till för vuxna [andligt mogna], för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont. [Avgöra om det som undervisas kommer från Guds ord, se Heb 13:9.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)