Halvbibel - måndag 2/11
Jer 49
Ammon1Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahveh):
Har Israel inga söner,
eller har han ingen arvinge?
Varför tar Malkam Gad i besittning
och bor hans folk i dess städer?
2Därför se, dagar kommer,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska låta ett stridslarm höras
mot Rabbah Ammons söner,
och det ska komma och det ska bli en ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)
och hennes döttrar ska brännas i eld.
Då ska Israel fördriva dem
som har fördrivit honom,
säger Herren (Jahveh).
3Jämra dig, Cheshbon, för Ai är tillspillogivet,
ropa, Rabbahs döttrar,
omgjorda er (ordagrant: dig) med säcktyg,
klaga och spring hit och dit innanför murarna,
för Malkam ska gå i fångenskap,
hans präster och hans furstar tillsammans.
4Varför skiner du i dalarna,
dina strömmande dalar,
du avfallets dotter,
du litar på dina skatter och säger:
"Vem ska komma till mig?"
5Se, jag ska föra skräck över dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
från alla som bor omkring dig,
och ni ska bli utdrivna,
varje man åt sitt håll (rakt fram)
och ingen ska församla dem som flyr.
6Men därefter ska jag föra tillbaka Ammons fångna söner,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Edom
7Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Finns inte längre vishet i Teman?
Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka?
Har visheten tynat bort?
8Fly, vänd om, rota er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken],
Dedans invånare,
för jag för Esaus olycka över honom,
tiden då jag ska straffa honom.
9Om vinplockarna kommer till dig,
skulle de inte lämna några plockade druvor [3 Mos 19:10; 5 Mos 24:21]?
Om tjuvar kommer på natten,
skulle de inte fördärva till dess de fått nog? [Ob 1:5]
10Men jag har klätt av Esau,
jag har avtäckt hans hemliga platser
så han inte ska kunna gömma sig.
Hans säd (avkomma) är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar
och han finns inte. [Ob 1:6]
11Lämna dina faderlösa, jag är bakom dem (ska bevara dem)
och låt dina änkor lita på mig.
12För så säger Herren (Jahveh): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad, utan du ska verkligen dricka. 13För jag har avlagt en ed (svurit) vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att Botsra ska bli till häpnad, en förebråelse, ett avfall och en vanära (förbannelse), och alla dess städer ska bli till oavbruten (evig) ödeläggelse.
14Jag har hört ett budskap från Herren (Jahveh)
och ett ombud är utsänt bland folkslagen:
"Samla ihop er och kom emot henne
och res er upp till strid."
15För se, jag gör dig liten bland folkslagen
och föraktad bland människor.
16Din hemskhet har bedragit dig,
ditt hjärtas stolthet,
du som bor i klippans klyfta
som kullarnas höjder,
fast du gjorde ditt rede lika högt som örnens
ska jag föra dig ner därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
17Och Edom ska bli en häpnad,
alla som går förbi ska häpna och väsa över alla dess plågor.
18Som när Sodom och Gomorra omstörtades
och dess närliggande städer,
säger Herren (Jahveh),
så ska ingen man vistas där,
inte heller ska någon människas son bo där.
19Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar
mot den starka boningen,
för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån
och den som är utvald ska jag sätta över det,
för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig?
Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
20Därför, lyssna på Herrens (Jahvehs) råd som han har gett till Edom,
och hans syften som han har utlovat till Temans invånare,
säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom,
säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
21Jorden skakar vid ljudet av deras fall, där är ett rop,
deras ljud hörs i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
22Se, som en örn ska han komma upp
och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra,
och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i födslovåndor.
Damaskus
23Till Damaskus.
Chamat skäms och Arpad,
för de har hört onda rykten,
de har smält bort,
deras ångest är i havet, den kan inte tystas (stillas, lugnas).
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
24Damaskus har blivit svagt [släppt taget – är handlingsförlamade],
hon vänder sig för att fly
men fruktan har belägrat henne,
ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne,
som en kvinna när hon föder.
25Hur övergiven ska inte den prisade staden [Damskus] bli,
min glädjes stad!
26Därför ska hennes unga män falla på hennes torg (öppna platser)
och alla stridsmän ska tystas på den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
27Och jag ska tända en eld i Damaskus mur
och den ska sluka Ben-Hadads palats.
Kedar
28Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung, slog. Så säger Herren (Jahveh):
Res dig, gå upp mot Qedar
och ödelägg österns söner.
29Deras tält och deras flockar ska ni ta,
de ska själva bära bort sina tältdukar
och alla sina redskap
och sina kameler
och de ska ropa ut över dem:
"Fruktan (terror) på alla sidor."
30Fly, flyg långt bort,
göm (rota) er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken], Chatsors invånare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
för Nebukadnessar, Babels kung, har tagit råd mot dig
och har tänkt ut en plan mot dig.
31Stå upp, gå upp mot ett land som är lugnt (lever i ro),
som bor utan bekymmer,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som varken har portar eller bommar,
som bor avskilt.
32Och deras kameler ska bli till ett byte
och deras myckenhet av boskap tillspilloges,
och jag ska förskingra till alla vindar (väderstreck),
dem som har [som yttre bevis på sin avgudadyrkan] klippt kanterna [klippt håret kort vid tinningarna, se Jer 9:26; 25:23; 5 Mos 14:1],
och från alla deras sidor ska jag låta deras olycka komma,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
33Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler,
en öde plats för alltid,
ingen man ska vistas där
och ingen människas son ska bo där.
Elam
34Herrens (Jahvehs) ord som kom till profeten Jeremia, till Elam [nuvarande sydvästra Iran, regionen där Susa låg, se Dan 8:2], i början av Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho). Han sa: 35Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Se, jag ska bryta Elams båge,
ledaren för deras styrka.
36Och jag ska föra mot Elam de fyra vindarna
från himlarnas fyra hörn,
och ska förskingra dem
mot alla dessa vindar (väderstreck)
och det ska inte finnas något folkslag
dit inte Elams förskingrade ska komma.
37Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender
och framför dem som söker deras själar (liv),
och jag ska föra ondska över dem,
min häftiga vrede,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och jag ska sända svärdet efter dem
till dess jag har slukat dem.
38Och jag ska ställa min tron i Elam
och ska utrota därifrån kungar och furstar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Men det ska ske i kommande dagar,
att jag ska föra tillbaka Elams fångna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Heb 3:1-19
Jesus är mäktigare än Mose (3:1-4:13)1Därför, heliga syskon (bröder och systrar i tron), delaktiga i den himmelska kallelsen, se noga på den apostel (budbärare) och överstepräst som vi bekänner, Jesus. 2Se hur han alltid är trogen mot Gud som insatte honom [till apostel och överstepräst], på samma sätt som Mose var trogen i hela Guds hus (Guds andliga familj) [4 Mos 12:7].
Arkitekten förtjänar mer ära än huset han bygger.
[Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord apostello används i berättelsen där Mose kallas och "sänds" av Gud att gå till farao, se 2 Mos 3:10.]
4Alla hus har en byggmästare, men Gud är den som byggt allt (han är arkitekten och den som uppfört och inrett allt). 5Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare. 6Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
Varning – förhärda inte hjärtat och tappa inte tron (3:7-4:13)
7[Nu följer den andra varningen av fem i detta brev. Till skillnad från den första varningen som handlade om att ouppmärksamt driva ifrån tron, se Heb 2:1-4, handlar denna om att inte medvetet förhärda sitt hjärta. Författaren tar israeliternas uttåg ur Egypten och deras ökenvandring som varnande exempel.
Israeliterna var fast i Egyptens slaveri, som är en bild på synden. På samma sätt som de blev befriade genom ett lamms blod, befriar Jesus – Guds Lamm – från syndens slaveri, se Kol 1:13-14. Det var inte Guds vilja att de skulle vara kvar i öknen, men när de kom fram till gränsen till Kanaans land började de tvivla på löftet, se 4 Mos 13-14. En vandring som kunde ta 11 dagar tog 40 år, och en hel generation dog i öknen utan att inta landet och komma in i vilan. Att korsa Jordanfloden och komma in i trons vila representerar för en kristen att få del av det andliga arvet i Jesus, se Ef 1:3, 11, 15-23. På samma sätt beskriver ökenvandringen en kristen som tvivlar på Guds löften.]
I dag, om ni hör hans röst,12Se till (var ständigt på er vakt), syskon (bröder och systrar i tron), så att ingen av er har ett ondskefullt hjärta av otro (att ni inte drivs av utstuderad otro i hjärtat) och avfaller från den levande Guden.
8förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen) [vid Refidim, då man var utan vatten, se 2 Mos 17:1-7],
under prövningens dag i öknen,
9där era fäder frestade mig
och prövade mig fast de sett mina gärningar i 40 år.
10Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
och jag sa: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila.
[Citat från Ps 95:7-11. På samma sätt som Paulus skriver att hela Skriften är utandad och inspirerad av Gud, se 2 Tim 3:16, bekräftar Hebreerbrevet att den helige Ande inspirerade författaren av denna psalm, se även 2 Pet 1:21.]
[Det är skillnad på att tvivla ibland och att "ha otro i hjärtat", det är inte vad brevets författare har i åtanke här. Ordet för ondskefull är inte det abstrakta ondska (gr. kakos) utan en utstuderad, aktiv ondska (gr. poneros). Otro (gr. apistia) står i genitiv, vilket beskriver ett hjärta kontrollerat av otro. Där den sammanslagna meningen blir "ett ondskefullt otroshjärta".]
13Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se vers 7], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14Vi har del av (är vän med) den Smorde (Messias, Kristus), om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15Det heter:
I dag, om ni hör hans röst,16[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila, se Ps 95:8, 9, 10, 11). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även 4 Mos 14.]
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen).
[Ps 95:7-8, första delen i psalmen som citeras i vers 7-11.]
Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror (förbittrade, provocerade) [vers 8 och 15]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
17Vilka var han förbittrad (vred – gr. prosochthizo) [vers 10] på i 40 år?
Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
18Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [vers 11],
om inte dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
19Vi ser alltså att de inte kunde komma in på grund av otro (gr. apistia). [Ordet "otro" är placerat sist i versen och ger betoning. Jfr vers 12 som talar om ett hjärta styrt av otro.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
