Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 2/11

Jes 29, Heb 4:1-16

Jes 29

Kommande assyrisk belägring av Jerusalem


Det andra veropet
1Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetiskt namn och upprepning för Jerusalem],
    staden där David slog läger.
Lägg år till år,
    låt högtiderna komma runt.

[Här i vers 1, 2 och 7 är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]

2Jag ska låta Ariel [Lejonet; symboliskt namn för Jerusalem – hebr. ariel] vara i ångest,
    och där ska vara sorg och klagan
    och hon ska vara för mig som ett [modigt eller som ett offer] lejon (hebr. ariel).
3Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
    och jag ska belägra dig med en vall
    och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
4och bryta ner dig så att du talar från marken,
    och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
    och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
    [Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.]

5Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
    och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
6Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
    virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
7Och hednafolkens skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
    alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
    ska vara som en dröm, en syn om natten.
8Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
    och se, han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
    och se, han dricker men han vaknar och se, han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
    som stred mot Sion.

9Fördumma er och var dumma,
    förblinda er och var blinda,
ni som är drinkare, men inte med vin,
    inte med starka drycker.
10För Herren (Jahveh) har utgjutit över er en ande av djup sömn
    och har stängt era ögon – profeterna [så de inte ser],
    och era huvuden – siarna – har han täckt över [för att sova, se Dom 4:19].

11Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat." 12och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)."

13Och Herren (Jahveh) säger:

"Lika mycket som detta folk har kommit nära
    och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
    och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
14Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
    förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
    och de klokas klokhet ska döljas.

Det tredje veropet
15Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahveh), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
16Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"

Allt förändras när Jesus kommer tillbaka
17Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
18De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
    och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
19De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren (Jahveh),
    och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje) inför Israels Helige.
20För tyrannerna är borta,
    de som hädade (var hänsynslösa) finns inte mer,
    och alla som älskade att göra det onda (njöt av att göra andra illa) är utrotade.
     21– de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare),
    som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde]
    och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.

22Därför säger Herren (Jahveh), som befriat (återlöst) Abraham [Jos 24:3], angående Jakobs hus:

"Jakob ska inte skämmas,
    inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
23när han ser sina barn [även hedningar, se Jes 19:25; 60:21],
    mina händers verk i hans mitt,
att de helgar mitt namn,
    ja, de ska helga mitt namn, den Helige i Jakob,
    och ska stå i beundran för Israels Gud (Elohim).
24De som har en förvillad ande [Jes 28:7] ska komma till insikt (få intim kunskap)
    och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom)."

Heb 4:1-16

1[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:
Så svor jag i min vrede:
    De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11]

Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 4för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: "De ska aldrig komma in i min vila." [Ps 95:11] 6Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
    förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7-8]

8[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: "de egna"). 11Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
själ och ande,
både leder och märg [i plural: "märgmassor"],
och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats
tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)
    och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

13Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).

[Ordet "exponerat" används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant "nacken böjd bakåt, öppen och exponerad". Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]

Jesus är mäktigare än Aron
14[Mose ledde inte israeliterna in i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se Heb 4:8. Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?]

När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud]. 15För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd. 16Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.

[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)