Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 2/11

Hes 3:16-6:14, Ps 104:1-23, Ords 26:27, Heb 4:1-16

Hes 3:16-6:14

16Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17"Människobarn, jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se 1 Sam 14:16; 2 Sam 18:24; 2 Kung 9:17-20. Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även Hes 33:7; Jer 6:17; Hab 2:1.] 18När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand. 19Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
     20Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."

Tredje synen
22Och Herrens (Jahvehs) hand kom över mig där och han sa till mig: "Stig upp och gå ut på slätten och där ska jag tala med dig. 23Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahvehs) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [Hes 1:1], och jag föll ner på mitt ansikte.
     24Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig i ditt hus. 25Men du människobarn, se, bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem, 26och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se Hes 33:22, förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun att tala, se vers 27.] 27Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Han som lyssnar, låt honom höra och han som förkastar, låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."

Symbolisk handling – lertavlor
1[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen, se Hes 3:22.]

"Och du människobarn, ta dig en lertavla och lägg den framför dig och rita på den en stad, Jerusalem. 2Och belägra mot den och bygg fästningar mot den och kasta upp en belägringsvall mot den, slå upp läger mot den och sätt murbräckor runt om. 3Och ta dig en järnplåt och ställ den som en mur av järn mellan dig och staden, och sätt ditt ansikte mot den och den ska bli belägrad och du ska belägra den. Detta är ett tecken till Israels hus.
     4Och du ska lägga dig på din vänstra sida och lägga Israels hus synd över den, efter antalet dagar som du ska ligga på den ska du bära deras synd. 5Och jag har gett till dem åren för deras synd till att vara ett antal dagar till dig, 390 dagar. Så ska du bära Israels hus synd.
     6Och när du har fullbordat dessa ska du ligga på din högra sida och ska bära Juda hus synd, 40 dagar, varje dag för ett år har jag gett det till dig. 7Och du ska vända ditt ansikte mot Jerusalems belägring med din arm avklädd och du ska profetera mot det. 8Och se, jag lägger band på dig och du ska inte vända dig från den ena sidan till den andra förrän du har fullgjort dagarna för din belägring.
     9Och ta du till dig vete och korn och bönor och linser och hirs och råg och lägg det i ett kärl och gör dig bröd av det, efter antalet dagar som du ska ligga på din sida, 390 dagar ska du äta av det.

[Hesekiel lever i en symbolisk belägring och ransonerar sin mat. En belägring blev särskilt kännbar om den varade längre än ett år och inga nya förråd av spannmål kunde föras in, se 2 Kung 25:3; Klag 2:20; 4:9, 10. De 40 dagarna i nästa vers är inte inräknade i dessa 390 dagar.]

10Och ditt bröd som du ska äta ska vara efter vikt 20 shekel [230 gram] per dag, från tid till tid ska du äta det. 11Och du ska dricka vatten efter mått, 1/6 hin [0,6 liter], från tid till tid ska du dricka det. 12Och du ska äta det som kornkakor och du ska grädda det på dynga (avföring) från människor inför deras ögon." 13Och Herren (Jahveh) sa [tillade]: "På detta sätt ska Israels söner äta sitt bröd orent [3 Mos 11] bland de folkslag dit jag fördriver dem."
     14Men jag svarade: "Ack, Herre Herre (Adonai Jahveh), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
     15Då sa han till mig: "Se jag har gett dig kodynga istället för mänsklig dynga (avföring) och du ska grädda ditt bröd över det."
     16Och han sa till mig: "Människobarn, se jag bryter brödstaven (tillgången på mat) i Jerusalem [brödförsörjningen jämförs med en stav som ger stöd] och de ska äta bröd efter vikt och med ängslan, och de ska dricka vatten efter mått och i förfäran, 17annars ska de sakna bröd och vatten och vara förfärade, en man och hans bror, och tyna (smälta) bort i sina överträdelser."

Symbolisk handling – Hesekiels hår
1[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen hela detta kapitel ut, se Hes 3:22. Att raka håret var inget en präst tog lätt på, se 3 Mos 19:27; 21:5; 5 Mos 6:5. På samma sätt som en rakkniv skär bort hår från ansiktet och huvudet, ska invaderande arméer skära bort folket från landet.]

"Och du människobarn, ta dig ett skarpt svärd, som en barberares rakkniv ska du ta det och låta det gå över ditt huvud och över ditt skägg. Ta sedan vågen och väg och dela håret.
2En tredjedel ska du låta brinna i en låga i stadens mitt när dagarna för belägringen är fullföljda,
och du ska ta en tredjedel och slå det med svärdet runtom henne,
och en tredjedel ska du sprida ut för vinden och ett svärd ska dra ut efter dem.
[Förklaringen kommer i vers 12.]
3Du ska även ta några få strån av det och binda in det i hörnet på din skjorta. 4Och av dem ska du ta (några) och kasta dem i mitten av elden och bränna dem i elden, därifrån ska en eld dra fram i hela Israels hus.
     5Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring. 6Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter.
     7Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
     8Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn). 9Och jag ska göra i dig [Jerusalem], det som jag aldrig tidigare gjort [värre än alla tidigare domar, se Klag 4:6; Dan 9:12; Matt 24:21] och som jag aldrig senare kommer att göra, på grund av alla dina styggelser (detta avskyvärda) [plural – avgudadyrkan, onda gärningar, osv.].

[Profetian inkluderar romarnas förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr. och det sista försöket av Antikrist, se Sak 13:8-9; 14:2 så väl den av Nebukadnessar. Se även 1 Thess 2:16.]

10Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar. 11Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska även jag med säkerhet förminska dig och inte visa skonsamhet med mitt öga och inte heller ha något medlidande.
12En tredjedel av er ska dö genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt,
och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig,
och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ett svärd ska gå ut efter dem.
13Så ska min vrede förbruka sig själv och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dem och jag ska få lindring, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag, Herren (Jahveh), har talat i min nitälskan när jag förbrukade mitt raseri över dem.
     14Jag ska göra dig till en förundran och en förebråelse bland folken som är runtomkring dig till ögonen på (i åsynen av) alla som går förbi. 15Så ska det bli en förebråelse och ett hån (glåpord), en lärdom och en förundran för folken runtomkring dig, när jag verkställer domen i dig i vrede och i raseri och i ursinniga tillrättavisningar. Jag Herren (Jahveh) har talat det. 16Jag sänder de onda pilarna över dem med hungersnöd som är till fördärv, som jag sänder för att fördärva dig, och jag förökar hungersnöden över dig och ska bryta din brödstav (tillgång på mat) i bitar [brödförsörjningen jämförs med en stav som ger stöd], 17och jag ska sända över dig hungersnöd och onda djur, och de ska beröva dig dina barn [göra dig barnlös, se även 3 Mos 26:22], och pest och blod ska passera genom dig och jag ska sända svärdet över dig. Jag, Herren (Jahveh), har talat det."

Budskap till Israels berg
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2"Människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg [där man byggt offerplatser till avgudar, se 1 Kung 14:23] och profetera mot dem 3och säg: Ni Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [5 Mos 12; 2 Kung 23:8] 4Era altaren ska bli öde och era solbilder ska bli krossade och jag ska kasta ner era slagna (dräpta) män framför era avgudar. 5Och jag ska lägga de döda kropparna av Israels söner framför deras avgudar och jag ska sprida ut era ben runtomkring era altaren. 6På alla platser där ni bor ska städerna bli ödelagda och de höga platserna ska bli öde, så att era altaren blir omintetgjorda och öde och era avgudar blir krossade och tystnar och era solbilder blir nedkastade och ert arbete blir omintetgjort. 7Och de slagna (dräpta) ska falla i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     8Och jag ska lämna en kvarleva [Hes 5:3] så att det finns några som undkommer svärdet bland folken när ni blir skingrade till länderna. 9Och de som undkommer av er ska komma ihåg mig bland folken dit de förs som fångar, hur jag har haft kval för deras vilsna hjärtan som har vikit av från mig, och med sina ögon har de gått bort efter sina avgudar. Och de ska avsky sig själva (ordagrant: "krossas/brytas i sina egna ansikten") för den ondska som de har begått med alla sina styggelser. 10Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), jag har inte talat förgäves att jag ska göra detta onda mot dem.
     11Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i Hes 18:10; 21:15]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [Hes 5:1-3; 12; 3 Mos 26:25-26]. 12Han som är långt borta ska dö av pesten och han som är nära ska falla för svärdet, och han som är kvar och är belägrad ska dö av hungersnöden, så ska jag använda (förbruka) mitt raseri över dem. 13Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar. 14Och jag ska sträcka ut min hand över dem och göra landet fullständigt öde, mer öde än Divlatas öken på alla platser där de bor och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)."

Ps 104:1-23

Psalm 104 – Gud är stor

Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d

1Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
    min själ (hela min varelse).

Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
     3och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare.
    [Kan även översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]

Gud och vattnen
5Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]

Guds ordning i skapelsen
10Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt.

14Du låter gräs växa för boskapen,
    och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
     15och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
    och bröd som styrker människans hjärta.

16Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
    Libanons cedrar som han har planterat.
17Där bygger fåglarna sina bon,
    storken har sitt hem i furorna.
18De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7],
    klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].
19Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15],
    solen vet när den ska gå ner.

20Du har gjort mörkret och det är natt,
    när alla skogens djur kommer fram.
21De unga lejonen ryter efter byte,
    och söker sin mat från Gud (El).
22Solen går upp och de gömmer sig,
    de lägger sig i sina lyor.
23Människan kommer ut till sina sysslor
    och arbetar till kvällen.

Ords 26:27

27Den som gräver en grop [för en annan människa] faller själv i den,
    och den som rullar en sten [för att orsaka skada] får den över sig själv.

Heb 4:1-16

1[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:
Så svor jag i min vrede:
    De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11]
Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 4för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: "De ska aldrig komma in i min vila." [Ps 95:11] 6Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
    förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7-8]
8[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: "de egna"). 11Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
själ och ande,
både leder och märg [i plural: "märgmassor"],
och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats
tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)
    och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]
13Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).

[Ordet "exponerat" används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant "nacken böjd bakåt, öppen och exponerad". Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]

Jesus är mäktigare än Aron
14[Mose ledde inte israeliterna in i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se Heb 4:8. Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?]

När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud]. 15För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd. 16Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.

[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel