Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 1/11

Jer 48, Heb 2:1-18

Jer 48

Moab
1Till Moab.

Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

Ve över [staden] Nebo, för det är tillspillogivet!
    Qirjatim måste skämmas, det är taget.
    Misgav måste skämmas och förskräckas.
2Moabs lov finns inte mer.
    I Cheshbon [35 km öster om Jeriko] har de tänkt ut ont mot henne:
"Kom, låt oss utrota dem (hugga av henne) [moabiterna] som folk."
    Även du Madmen [en stad i Moab; betyder dynhög; också snarlikt ordet för vara tyst] ska föras till tystnad (hebr. damam), svärdet ska jaga dig.
3En röst ropar från Choronim:
    "Ödeläggelse och stort fördärv!"
4Moab är tillintetgjort,
    hennes små har låtit ett rop höras.
5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt
    ska de stiga upp,
för i nedstigandet av Choronim
    har de hört ångestens undergångsrop:
6Fly! Rädda era liv
    och var som en tamarisk i öknen.
7Eftersom du har litat på ditt arbete
    och på dina skatter, ska du fångas
och Kemosh ska gå i fångenskap,
    hans präster och hans furstar tillsammans.
8Och fördärvaren ska komma över varje stad
    och ingen stad ska komma undan,
    dalen ska förgås
    och fältet ska fördärvas,
    som Herren (Jahveh) har sagt.
9Ge vingar till Moab
    för hon måste flyga och ge sig av,
och hennes städer ska bli en ödeplats
    utan någon som bor där.

10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,
    och förbannad (hebr. arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.

11Moab har varit lätt från sin ungdom
    och han har satt sig [som vin] på botten
och inte blivit tömd från kärl till kärl
    – han har inte gått i fångenskap,
därför finns hans smak kvar hos honom
    och hans doft har inte förändrats.
12Därför, se dagarna kommer,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp)
    och de ska plöja honom
och de ska tömma hans kärl
    och bryta hans krukor i bitar.
13Och Moab ska skämmas för Kemosh
    som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.

14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),
    stridsmän till striden?
15Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer
    och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten,
förkunnar (säger, proklamerar) Konungen,
    vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
16Katastrofen för Moab kommer nära
    och hennes bedrövelse hastar mycket.
17Begråt (jämra er över) honom, alla ni som är runt omkring honom,
    och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn.
Säg: "Hur har inte den starka staven brutits,
    den vackra spiran!"
     18Du dotter som bor i Divon,
    kom ner från din härlighet och sitt törstig,
för Moabs fördärvare har kommit emot dig,
    han har brutit ner dina starka fästen.
19Aroers invånare,
    stå vid vägen och se och skåda,
fråga honom som flyr och han som kommer undan.
    Säg: "Vad har hänt?"
20Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,
    jämra er och ropa,
berätta det i Arnon,
    att Moab är fördärvat.
21Och domen har kommit till slättlandet,
    till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
22och över Divon och över [staden] Nebo
    och över Beit-Divlatajim
23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol
    och över Beit-Meon
24och över Qeriot och över Botsra
    och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.
25Moabs horn är avhugget
    och dess arm är bruten,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Horn är en bild på styrka.]

26Gör honom drucken
    för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh)
och Moab ska vältra sig i sina spyor
    och han ska även bli till åtlöje.
27För var inte Israel ett åtlöje för dig?
    Blev han funnen bland tjuvar?
För så ofta som du talade om honom
    skakade du ditt huvud.
28Och ni som bor i Moab,
    lämna städerna och bo bland klipporna
och var som duvor
    som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
29Vi har hört om Moabs stolthet,
    han är mycket stolt,
hans upphöjdhet och hans stolthet
    och hans högmod och hans hjärtas höghet.
30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31Därför ska jag jämra mig över Moab;
    ja, jag ska ropa för hela Moab,
    för Qir-Cheres män [staden förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] ska mitt hjärta stöna.
32Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,
    Sivmas vin,
dina grenar nådde över havet,
    de sträckte sig över Jaazers hav.
Över din sommarskörd
    och över din vingård har fördärvaren fallit.
33Och glädje och fröjd har tagits bort
    från dina fruktbärande fält och från Moabs land
och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar,
    ingen ska trampa med rop,
    ropen ska inte vara några rop.

[Man brukade trampa druvorna i vinpressen under taktfasta rop och ibland med rytmiska sånger, då det var vanligt att man stod tillsammans i vinpressen och höll en jämn gemensam takt i trampandet.]

34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat
    har du hävt upp din röst,
från Tsoar till Choronajim,
    en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
35Och jag ska göra slut i Moab,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
på honom som offrar på höga platser
    och honom som offrar till sina gudar.
36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab
    som flöjter,
och mitt hjärta jämrar sig
    som en flöjt för Qir-Cheres män [i Moab],
eftersom hans överflöd har gått till spillo.
37Alla huvuden är kala
    och alla skägg avklippta,
alla händer är fårade
    och över höfterna är säcktyg.
38På alla Moabs hustak
    och på dess torg (öppna platser) – överallt klagan,
för jag har krossat Moab som ett kärl
    som saknar skönhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
    Hur har inte Moab visat ryggen med skam.
Så ska Moab bli ett hån
    och en förfäran för alla runtomkring honom.

40Så säger Herren (Jahveh):

Se han ska hovra som en örn
    och ska sprida ut sina vingar mot Moab.
41Städerna är tagna
    och bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade,
och hjärtat hos Moabs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
    ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
42Och Moab ska upphöra att vara ett folk
    eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh).
43Skräck och avgrund, en snara är över er (ordagrant: dig), Moabs invånare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
44Han som flyr för skräcken
    ska falla i avgrunden
och han som tar sig upp ur avgrunden
    ska fångas av snaran,
för jag ska föra den över henne,
    över Moab ditt besökelseår (räkenskapets/hemsökelsens år) [då orättfärdighet döms],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

45I Cheshbons skugga
    står flyktingarna utan styrka,
för en eld har gått fram från Cheshbon,
    och en flamma från Sichons mitt
och den slukar Moabs hörn
    och kronan på huvudet på de stormande.
46Ve dig Moab!
    Kemosh folk är upplöst,
för dina söner är bortförda fångar
    och dina döttrar är i fångenskap.
47Men jag ska vända Moabs fångar
    vid dagarnas slut (i kommande dagar),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Till hit är Moabs dom.

Heb 2:1-18

Varning – driv inte bort från tron

1[Nu följer den första av fem varningar i detta brev. För de andra, se Heb 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39; 12. Brevets mottagare var tröga att höra och omogna, se Heb 5:11-12. Risken fanns att de skulle falla bort från tron. Ordet "driver bort" är ett ovanligt ord och används bara här i NT. Författaren kan ha haft Ords 3:21 i åtanke. I den grekiska översättningen av den versen används detta ord i uppmaningen att bevara sunt förnuft och gott omdöme. Författaren inkluderar sig själv i varningen, ordet "vi" förekommer totalt fem gånger i vers 1 och 3. I Heb 6:19 finns svaret på hur man inte driver i väg, tron och hoppet på Jesus liknas där vid ett ankare.]

Därför [eftersom Jesus, som förmedlar det förnyade förbundet, är högt över alla änglar, se Heb 1:5-14] måste vi så mycket mer ta vara på (uppmärksamma) det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen [omgivningens rådande opinion]. 2För om redan det ord som gavs genom änglar [Moses instruktioner, se Apg 7:53] stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, 3hur är det då möjligt att vi ska komma undan [Guds dom] om vi försummar en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. 4Gud gav ju också sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut (en fördelning av) den helige Ande efter sin vilja.

Jesu mänskliga sida gör honom inte mindre mäktig
5För det är inte under änglar han har lagt den kommande världen (den bebodda delen av jorden) som vi talar om. [Då Människosonen kommer att regera i tusenårsriket.] 6På ett ställe har någon [syftar troligtvis på David, se Ps 8:1] vittnat:
Vad är då en människa
    att du tänker på henne,
eller en Människoson
    att du tar hand om honom?
7En liten tid lät du honom
    vara lägre än änglarna,
med härlighet och ära
    krönte du honom.
8Allt lade du under hans fötter.

[Ps 8:5-7. Denna psalm handlar generellt om människans roll i skapelsen. Här används den i ett messianskt och eskatologiskt perspektiv.]
För när han [Gud] lade allting under honom, har han inte lämnat något som inte är underlagt honom [under människans kontroll, se 1 Mos 1:28], men ännu ser vi dock inte att allt har lagts under honom. 9Men vi ser Jesus, som för en kort tid hade lägre rang än änglarna, men nu är krönt med härlighet och ära på grund av sitt lidande och sin död, så att han genom Guds nåd smakade (upplevde) döden för alla.

10Det var värdigt honom (det enda lämpliga och helt passande) att han, som är orsaken till att allt finns och genom vilken allt existerar, när han ville föra många söner och döttrar till härlighet, blev upphovsmannen (den förste) som leder dem till frälsning (räddning, befrielse, helande) fullkomnad genom lidande. 11Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem syskon (bröder och systrar), 12när han säger:
Jag ska förkunna ditt namn för mina syskon (bröder och systrar),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. [Ps 22:23]
[I vers 10, 11 och 12 används den grekiska maskulina inklusiva pluralformen. I grekiskan tilltalas en grupp med enbart kvinnor med feminin pluralform. På motsvarande sätt en grupp män med maskulin pluralform. Samma maskulina form används också om en blandad grupp med både kvinnor och män. Alltså är det sammanhanget som avgör om det grekiska ordet söner/bröder också inkluderar döttrar och systrar. Eftersom sammanhanget här är frälsningen så är det uppenbart att den gäller både män och kvinnor.]

13Han säger också:
Mitt hopp står till honom. [Jes 8:17]
och vidare [i nästa vers]:
Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. [Jes 8:18]
14Då nu barnen [Guds barn] är av kött och blod fick även han [Jesus] på liknande sätt del av detta [mänsklig natur], för att han genom sin död skulle förgöra (avsätta) djävulen som hade döden i sitt våld, 15och fullständigt frigöra dem som av fruktan för döden levt som slavar (varit bundna) i hela sitt liv. 16För som vi alla vet är det inte änglar han upprättar, utan det är Abrahams barn (säd) som han upprättar (hjälper, tar sig an).

17Därför var det nödvändigt att han blev lik sina syskon (bröder och systrar) på alla sätt (i alla avseenden), för att bli en barmhärtig (nådefull) och trofast (trogen) överstepräst i sin tjänst inför Gud, för att försona folkets synder. 18Eftersom han själv blev frestad när han led, kan han hjälpa (höra ropet på hjälp och skynda att undsätta) dem som frestas.

[Jesus blev frestad på alla områden, se Heb 4:15-16. I Getsemane bad han "inte som jag vill, utan som du vill", se Matt 26:39. Gud vet om våra prövningar, inte bara som Gud, utan också som människa. Ordet för hjälp är boetheo som bara används åtta gånger i NT. Det består av två ord: boe som betyder "ropa", och theo som betyder "springa". Ursprungligen betydde ordet "att springa till någon i nöd för att hjälpa" och "att skynda till undsättning till någon som är betryckt", för att sedan få den mer generella betydelsen "att hjälpa".]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)