Halvbibel - lördag 1/11
Jes 28
En samling ve-rop (kap 28-35)1
Nu följer en sektion med sex ve-rop, se Jes 28:1; 29:1, 15; 30:1; 31:1; 33:1. De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.
Herren dömer Samarien – fienden i norr
Första veropet
hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
2Se, Herren (Adonai) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
3Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
4och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet [kullen] i den fruktsamma dalen,
[den staden – Samarien] ska vara som den första fikonskörden före sommaren,
så fort någon [Shalmaneser] ser den och får den i handen, slukar han den.
5På den dagen ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
vara en ärekrona
och ett vackert diadem
för återstoden av hans folk,
6och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
7Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
8Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
och ingen plats är ren.
9[Vers 9-10 är troligtvis de drucknas hånfulla svar på Jesajas varningar. Han syftar då på Jesaja och i förlängningen Herren och hans ord, se vers 13.]
Vem ska han [Jesaja/Herren] lära (undervisa) kunskap?
Och vem ska han få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för småbarn som oftast blev ammade till mellan 3 och 5 års ålder.]
10För det är
föreskrift på (till) föreskrift,11För med stammande läppar
föreskrift på (till) föreskrift,
rad (linje, gräns; ordagrant: "mätsnöre") på (till) rad (linje, gräns),
rad på (till) rad,
lite [undervisning] här, lite där.
[Den hebreiska frasen är: ki tsav latsav, tsav latsav, qav laqav, qav laqav, zeir sham. Frasen återupprepas i vers 13. I vers 9 nämns små barn, vilket gör att en tolkning är att detta låter som ett barns obegripliga pladder. På svenska "bla bla bla bla osv". Dock har orden också betydelse, och tas tsav som en form av tsavah blir det föreskrift på föreskrift. Det kan vara folket som hånar och förlöjligar profeternas ord. De upprepar Guds föreskrifter och härmar dem.]
och med främmande tunga [på ett okänt språk] ska han tala till detta folk,
12till vilka han har sagt:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen."
Men de hör inte.
13Så blir Herrens (Jahvehs) ord för dem [samma fraser som i vers 10 upprepas:]
föreskrift på föreskrift,De går och faller baklänges,
föreskrift på föreskrift,
rad på rad,
rad på rad,
lite här, lite där.
de skadar sig, blir snärjda och fångade.
14Hör därför Herrens (Jahvehs) ord, ni bespottare (hånare),
ni som råder över folket [här] i Jerusalem. [Ords 1:22; 9:7, 8, 12; 13:1]
15För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
och med Sheol (underjorden, de dödas plats) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och i falskheten har vi vårt gömställe."
16Därför säger Herren Herren (Adonai Jahveh) så:
Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
en beprövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg).
[Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
17Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
och vattnen ska översvämma gömställena.
18Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
19Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
20Sängen är för kort för en man att sträcka ut sig i,
och täcket för trångt (smalt, litet) när han sveper in sig.
21För Herren (Jahveh) ska resa sig som på berget Peratsim [2 Sam 5:20],
han ska bli vred som i Givons dal [Jos 10:10-14],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
22Sluta därför bespotta,
så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
över hela landet.
23Lyssna (ge ert öra) och hör min röst,
var uppmärksam och hör mitt löftesord (tal).
24Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
25Nej, när han har gjort marken slät,
då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår vete i rader
och korn på dess bestämda plats
och speltvete i dess kant,
26för han [Gud] har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut) [gett människan visdom att bruka jorden, se 1 Mos 3:23],
och hans Gud (Elohim) har undervisat honom.
27För dill tröskas inte med trösksläden,
inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
och kummin med en käpp.
28Brödsäden krossas,
men inte hur länge som helst,
man kör inte ständigt sina skramliga vagnshjul över den,
den ska inte tröskas sönder.
29Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
Heb 3:1-19
Jesus är mäktigare än Mose (3:1-4:13)1Därför, heliga syskon (bröder och systrar i tron), delaktiga i den himmelska kallelsen, se noga på den apostel (budbärare) och överstepräst som vi bekänner, Jesus. 2Se hur han alltid är trogen mot Gud som insatte honom [till apostel och överstepräst], på samma sätt som Mose var trogen i hela Guds hus (Guds andliga familj) [4 Mos 12:7].
Arkitekten förtjänar mer ära än huset han bygger.
[Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord apostello används i berättelsen där Mose kallas och "sänds" av Gud att gå till farao, se 2 Mos 3:10.]
4Alla hus har en byggmästare, men Gud är den som byggt allt (han är arkitekten och den som uppfört och inrett allt). 5Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare. 6Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
Varning – förhärda inte hjärtat och tappa inte tron (3:7-4:13)
7[Nu följer den andra varningen av fem i detta brev. Till skillnad från den första varningen som handlade om att ouppmärksamt driva ifrån tron, se Heb 2:1-4, handlar denna om att inte medvetet förhärda sitt hjärta. Författaren tar israeliternas uttåg ur Egypten och deras ökenvandring som varnande exempel.
Israeliterna var fast i Egyptens slaveri, som är en bild på synden. På samma sätt som de blev befriade genom ett lamms blod, befriar Jesus – Guds Lamm – från syndens slaveri, se Kol 1:13-14. Det var inte Guds vilja att de skulle vara kvar i öknen, men när de kom fram till gränsen till Kanaans land började de tvivla på löftet, se 4 Mos 13-14. En vandring som kunde ta 11 dagar tog 40 år, och en hel generation dog i öknen utan att inta landet och komma in i vilan. Att korsa Jordanfloden och komma in i trons vila representerar för en kristen att få del av det andliga arvet i Jesus, se Ef 1:3, 11, 15-23. På samma sätt beskriver ökenvandringen en kristen som tvivlar på Guds löften.]
I dag, om ni hör hans röst,12Se till (var ständigt på er vakt), syskon (bröder och systrar i tron), så att ingen av er har ett ondskefullt hjärta av otro (att ni inte drivs av utstuderad otro i hjärtat) och avfaller från den levande Guden.
8förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen) [vid Refidim, då man var utan vatten, se 2 Mos 17:1-7],
under prövningens dag i öknen,
9där era fäder frestade mig
och prövade mig fast de sett mina gärningar i 40 år.
10Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
och jag sa: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila.
[Citat från Ps 95:7-11. På samma sätt som Paulus skriver att hela Skriften är utandad och inspirerad av Gud, se 2 Tim 3:16, bekräftar Hebreerbrevet att den helige Ande inspirerade författaren av denna psalm, se även 2 Pet 1:21.]
[Det är skillnad på att tvivla ibland och att "ha otro i hjärtat", det är inte vad brevets författare har i åtanke här. Ordet för ondskefull är inte det abstrakta ondska (gr. kakos) utan en utstuderad, aktiv ondska (gr. poneros). Otro (gr. apistia) står i genitiv, vilket beskriver ett hjärta kontrollerat av otro. Där den sammanslagna meningen blir "ett ondskefullt otroshjärta".]
13Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se vers 7], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14Vi har del av (är vän med) den Smorde (Messias, Kristus), om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15Det heter:
I dag, om ni hör hans röst,16[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila, se Ps 95:8, 9, 10, 11). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även 4 Mos 14.]
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen).
[Ps 95:7-8, första delen i psalmen som citeras i vers 7-11.]
Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror (förbittrade, provocerade) [vers 8 och 15]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
17Vilka var han förbittrad (vred – gr. prosochthizo) [vers 10] på i 40 år?
Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
18Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [vers 11],
om inte dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
19Vi ser alltså att de inte kunde komma in på grund av otro (gr. apistia). [Ordet "otro" är placerat sist i versen och ger betoning. Jfr vers 12 som talar om ett hjärta styrt av otro.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
