Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 28/10

Jer 51:54-52:34, Ps 99:1-9, Ords 26:18-19, Tit 3:1-15

Jer 51:54-52:34

⁵⁴Lyssna, ett rop från Babel
    och stor ödeläggelse från kaldéernas land.
⁵⁵För Herren (Jahveh) tillspilloger Babel
    och fördärvar hennes stora röst,
och deras vågor ryter som många vatten,
    ljudet av deras röst är tydlig.
⁵⁶För tillspillogivaren har kommit över henne, över Babel,
    och hennes mäktiga män är tagna,
deras bågar är förskingrade,
    för Herren (Jahveh) är en gengäldande (vedergällande) Gud (El),
    han ska kompenserande kompensera [vedergäller till fullt mått].
⁵⁷Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män,
    hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män,
och de ska sova en evig sömn
    och inte vakna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Konungen, vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

⁵⁸Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Babels breda murar ska bli fullständigt omstörtade,
    och hennes höga portar ska bli brända i eld,
och folket ska anstränga sig fåfängt,
    och länderna oroar sig för elden (alla försöker släcka elden men den låter sig inte släckas).

⁵⁹Detta ord befallde profeten Jeremia Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Babel i hans 4:e regeringsår. Seraja var kvartermästare (ordagrant: ´chef för viloplatsen´) [han ansvarade för lägerplatsen under kungens resor]. ⁶⁰Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel. ⁶¹Och Jeremia sa till Seraja: "När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord ⁶²och säg: Herre (Jahveh), du har talat om denna plats för att utrota (hugga av) den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid. ⁶³Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat, ⁶⁴och du ska säga: Så ska Babel sjunka och ska inte resa sig igen för all den ondska som jag ska föra fram över henne, och de ska bli utmattade."

Så långt är orden av Jeremia (här slutar Jeremias ord).

[Denna fras formar en inramning med inledningen, se Jer 1:1.]

Appendix

Sidkias styre

Utgrävning i Tell Burna sommaren 2022. De första arkeologiska undersökningarna startade 2011 och efter 10 års utgrävningar är det nu fastställt att Tell Burna är den bibliska staden Livna.

¹[Boken avslutas med ett historiskt appendix som liknar texten i 2 Kung 24:18-25:30.]

Sidkia (hebr. Tsidqijaho) var 21 år när han började regera och han regerade 11 år i Jerusalem [597-586 f.Kr.]. Hans mors namn var Chamotal, Jeremias [den tredje personen med det namnet i denna bok, se även Jer 35:3] dotter från Livna [stad i Låglandet (hebr. Shefelah); 3 mil öster om Ashkelon och 5 mil sydväst om Jerusalem].

²Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som Jojakim (hebr. Jehojaqim) [hans bror som regerade 609-597 f.Kr.] hade gjort. ³Över Herrens (Jahvehs) vrede skedde det i Jerusalem och Juda till dess han kastat ut dem [från landet och] från sitt ansikte.
    Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) gjorde uppror mot Babels kung.
     ⁴Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom. ⁵Och staden var belägrad till Sidkias 11:e år som kung [586 f.Kr.].
     ⁶I den fjärde månaden [tamuz] på den 9:e dagen i månaden [18 juli – 18 månader efter att belägringen startade] var hungersnöden så svår i staden [eftersom alla förråd var slut], så det fanns inget bröd för folket i landet. ⁷Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård.

[Trädgården nämns igen i Neh 3:15 i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.]

Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se Jer 40:14; 41:15.] ⁸Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt Sidkia på Jerikos slätt (hebr. arava), och hela hans armé var skingrad från honom. ⁹Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och han talade rättvisa med honom (dömde honom). ¹⁰Och Babels kung slog (slaktade) Sidkias söner framför hans ögon. Han slog [slaktade] även alla Judas furstar i Rivla. ¹¹Och han stack ut Sidkias ögon och Babels kung band honom i bojor och bar honom till Babel och satte honom i fängelse alla dagar tills han dog.

Jerusalems ödeläggelse
¹²[En månad senare.] I den 5:e månaden [hebreiska månaden av] på den 10:e dagen i månaden i det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17 augusti, 586 f.Kr.]. ¹³Och han brände Herrens (Jahvehs) hus och kungens hus och alla Jerusalems hus, alla stora hus brände han i eld. ¹⁴Och hela kaldéernas [babyloniernas] armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom. ¹⁵En del av de klenaste (fattiga) av folket, den del av folket som var kvar i staden tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, dessa förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap. ¹⁶Men landets klenaste (fattigaste) lämnade Nevozaradan, ledaren för vakten, kvar till att arbeta på vingårdarna och åkrarna (till att göra slavtjänst).
     ¹⁷[Innan den babyloniska armén brände templet plundrade de templet och staden och tog allt av värde.] Och bronspelarna som var i Herrens (Jahvehs) hus [1 Kung 7:15-22] och fundamenten [1 Kung 7:27] och bronshavet [1 Kung 7:23-26] som var i Herrens (Jahvehs) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess brons till Babel. ¹⁸Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort. ¹⁹Och bägarna och fyrfaten och handfaten och pannorna och menoran och kärlen och skålarna, det som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
     ²⁰De två pelarna, det enda havet och de tolv kopparoxarna under fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahvehs) hus, kopparen från alla dessa redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt. ²¹Och pelarna, höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett mätsnöre på 12 alnar [5,4 meter] gick runt den, och dess tjocklek var fyra fingrar, den var ihålig. ²²Och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 5 alnar [2,3 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med granatäpplen. ²³Och det var 96 granatäpplen på utsidan, alla granatäpplen var 100 på nätverket runtom.
     ²⁴Och ledaren för vakten [Nevozaradan] tog Seraja – översteprästen, och Tsefanjaho – näst under honom (hans efterträdare), och de tre dörrvakterna, ²⁵och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och sju män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna mitt i staden. ²⁶Och Nevozaradan, ledaren för vakten, tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla. ²⁷Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.

Tre deporteringar av fångar till Babylon
²⁸Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:

I det 7:e året [597 f.Kr.]
    3 023 judar.
²⁹I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
    832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
³⁰I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
    745 judiska personer (själar).

Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].

Jojakin friges
³¹Och det skedde i det 37:e året av Jojakins, Juda kungs, fångenskap, i den 12:e månaden [adar – feb/mars] på den 25:e dagen i månaden [31:a mars, 561 f.Kr.] att Evil-Merodach, Babels kung [Nebukadnessars son; regerade 562-560 f.Kr.], det år han började regera, lyfte upp Jojakins huvud, Juda kung, ut från fängelset. ³²Och han [Babylons nya kung Evil-Merodach] talade vänligt med honom [Jojakin] och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel. [Han behandlade honom bättre än de andra besegrade kungarna.] ³³Och han [Jojakin] fick lägga av sin fångdräkt [och fick nya kläder passande en kung] och åt ständigt bröd [blev inbjuden att äta] inför honom [Evil-Merodach] så länge han levde (alla sitt livs dagar). [Jfr. 2 Sam 9:13] ³⁴Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).

Tillbaka upp

Ps 99:1-9

Psalm 99 – Herren regerar!

En kröningspsalm. Psalmens inledande fraser och sista frasen formar psalmens tema: Herren regerar och Gud är helig.

Författare: Okänd, den grekiska översättningen Septuaginta lägger till "en psalm av David".

Struktur:
1. Herren regerar, vers 1-3
2. Herren dömer världen, vers 4-5
3. Gud svarar på bön, vers 6-9

Herren regerar
¹Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
    Låt folken bäva (darra, skaka)!
Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se 2 Mos 25:17-20]!
    Låt jorden skälva (jordbävning)!
²Herren (Jahveh) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
³Låt dem tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
    som stort och vördnadsbjudande.

[Refräng:] Han är helig.

Herren dömer världen
⁴Kungens makt (styrka) älskar rätten.
    Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
    [Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
⁵Upphöj Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),
    och böj dig själv inför hans fotpall.

[Refräng:] Han är helig.

Gud svarar på bön
⁶Mose och Aron var bland hans präster,
    och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahveh)
    och han svarade dem.
    [2 Mos 32:11-13, 30-32; 4 Mos 12:13; 14:13-19; 1 Sam 7:5, 8-9; 12:16-18; Jer 15:1]
⁷Han talade till dem i molnstoden. [2 Mos 13:21]
    De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
⁸Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), du svarade dem
    och du var en förlåtande Gud mot dem,
    trots att du hämnades deras felsteg (misstag).

⁹[Refräng:]
Upphöj Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), är helig.

[Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]

Tillbaka upp

Ords 26:18-19

¹⁸Som en galning (vettvilling) som skjuter (slänger, kastar)
brinnande pilar och bringar död,
¹⁹så är en man som lurar sin granne
för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.

Tillbaka upp

Tit 3:1-15

¹Påminn dem [ständigt – gång på gång] att underordna sig myndigheter, makthavare – att lyda överheten – att vara redo för varje god gärning. [I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19; 5:29.]

²De ska
    inte förolämpa (tala illa om) någon [alla människor är skapade till Guds avbild, se Jak 3:9],
    utan vara fridsamma,
    tillmötesgående
    och alltid visa vänlighet (vara milda) mot alla människor.

³Vi var ju själva en gång
    oförnuftiga,
    trotsiga,
    vilsna,
    slavar under olika begär
        och lustar,
    levde i ondska
        och avund,
    avskyvärda (vi var hatade och avskydda i andras ögon)
        och hatade varandra.

[Vår onda livsstil gjorde att människor hatade oss, och vi hatade dem. En ond spiral av hat.]

Korset är en påminnelse om Guds godhet mot mänskligheten. På en höjd i norra Kreta vittnar ett kors om detta än i dag.

⁴Men när Guds, vår Frälsares, godhet (generositet) och vänskap (starka band) till mänskligheten uppenbarades [då han blev en människa], ⁵frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande, ⁶som han rikligen utgöt (i överflöd tömde ut) över oss genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Frälsare. ⁷Allt detta skedde för att vi skulle vara rättfärdiga genom hans nåd (oförtjänta favör), och bli arvingar med hopp (en förväntan och säker förvissning) om evigt liv. ⁸Detta är ett ord att lita på (trovärdigt).

[Syftar på de föregående verserna, se vers 4-7. Samma fras används totalt fem gånger i pastoralbreven, se 1 Tim 1:15; 3:1; 4:9; 2 Tim 2:11.]

Jag [Paulus] vill att du [Titus] ständigt med kraft (frimodigt, uppmuntrande) inskärper det, så att de som tror på Gud ser till att sysselsätta sig med att göra goda (ärbara) gärningar. Det är gott och nyttigt för alla människor.

Falska lärare
⁹[Denna undervisning om falska lärare hör ihop med den inledande i första kapitlet, se Tit 1:10-16.]

Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna]. Sådant är skadligt och meningslöst. ¹⁰En villolärare (som skapar splittringar) ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, ¹¹eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.

[Paulus följer samma princip som Jesus lärde, med två inledande samtal vid konflikthantering, se Matt 18:15-17.]

Avslutning

Paulus hoppas få återse Titus i Nikopolis.

¹²När jag skickar Artemas eller Tychikus till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern.

¹³Juristen (advokaten/lagexperten) Zenas och Apollos [Apg 18:24, 27; 1 Kor 1:12; 3:4-6] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. ¹⁴Även de våra måste lära sig att göra goda (ärbara) gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt.

[Paulus anger ofta titlar, som t.ex. läkaren Lukas, se Kol 4:14. Zenas nämns bara här i hela NT. Titeln, gr. nomikon, kan syfta på att han var en romersk jurist eller kunnig i Torah, se Matt 22:35; Luk 7:30. Med tanke på det rykte kretensare hade att vara lata och som Paulus håller med om, var det en nödvändig uppmaning även till de kristna på ön att göra goda gärningar, se Tit 1:12-13.]

¹⁵Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron.

Nåd (Guds rika favör) vare med er alla.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng