¹⁶Vad har du här? Och vem har du här [vilka släktingar till dig finns härr],
    eftersom du har huggit dig en grav här?
Du har huggit ut åt dig en grav på höjden
    och gjort dig själv en boning i klippan.
¹⁷Se, Herren (Jahveh) ska slunga iväg dig våldsamt (kasta dig med ett kast) – [du] stridsman,
    med ett fast grepp greppa dig (vända dig) [hålla fast dig, så du inte kan fly].
¹⁸Han ska med våld rulla ihop dig
    och kasta dig som en boll till ett stort land,
där ska du dö och där ska vagnarna vara din ära,
    du skam för Herrens (Adonais) hus!
¹⁹Och jag ska knuffa dig från din post (militära placering),
    och från din tjänst (militära rang) ska du bli nerdragen (degraderad).

²⁰Och det ska ske på den dagen att jag ska kalla
    på min tjänare Eljaqim, Hilkias (hebr. Chilqijahos) son [hans möte med Assyrien beskrivs i Jes 36:3],
²¹och jag ska klä honom med din mantel
    och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
    och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus.

[Namnet Eljaqim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Beit-Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia 2 Kung 18:18; 19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr.]

²²Och nyckeln till Davids hus [Upp 3:7]
    ska jag placera på hans skuldror [Jes 9:6],

och han ska öppna
    och ingen kan stänga,
    och han ska stänga
och ingen kan öppna. [Jfr Matt 16:19; Upp 3:7]

²³Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus. ²⁴På honom ska de hänga all ära och härlighet från hans fars hus, ättlingarna och efterkommande, alla små redskap från skålar till vinkannor.

²⁵På den dagen," förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), "ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort",

De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. Titusbrevet har likheter med första Timoteusbrevet och skrevs troligtvis strax efter det. Brevet till Titus är det näst sista brevet Paulus skriver. Paulus har troligen nyss lämnat Timoteus i Efesos, och nu Titus på ön Kreta. Han hoppas återse Titus i Nikopolis före vintern, se Tit 3:12. Paulus hade stannat till på Kreta under sin resa på väg till Rom några år tidigare, se Apg 27:12.
    Anledningen till brevet är att hjälpa Titus med vad han ska undervisa och göra. Ett huvudtema är hur nåden resulterar i goda gärningar, se Tit 2:11-3:8.

Struktur:
1. Församlingens ledare – kap 1.
2. Församlingens inre liv – kap 2.
3. Församlingens ansvar utåt – kap 3.

Skrivet: Troligen 64-66 e.Kr.

Till: Titus, se Tit 1:4, och församlingarna på Kreta, se Tit 1:5.

Från: Troligen Makedonien, se 2 Tim 1:17.

Författare: Paulus, se Tit 1:1.

Paulus har lämnat kvar Titus på Kreta för att hjälpa till i församlingarna på ön, han hoppas att få återse honom i Nikopolis till vintern, se Tit 3:12.

¹[Från:] Paulus, Guds tjänare (slav, livegen)
    och apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    sänd att föra Guds utvalda [de troende] till tro och insikt
    om den sanning som hör till gudsfruktan ²och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid (innan kronologisk tid började räknas), ³och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.

Kreta är en av de större öarna i Medelhavet, 26 mil lång och 6 mil bred.

⁴[Till:] Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro.

[Det grekiska ordet för barn som används här är inte huios, en vuxen son, utan teknon. Ordet betyder ordagrant "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Samma fras används även om Timoteus som på samma sätt som Titus också var en andlig son till Paulus, se 1 Tim 1:2; 2 Tim 1:2. Titus var en icke-jude som troligen blev omvänd under Paulus första missionsresa, se Gal 2:1-4. Han fanns med under Paulus tre år i Efesos och blev sänd till Korint vid flera tillfällen, se 2 Kor 7:6; 7:13-14; 2 Kor 8:16-9:5. Han fanns troligen också med i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom, eftersom han rest tillsammans med Paulus till Kreta, se vers 5.]

Nåd (kraft, gudomlig favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
    från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Frälsare.

Församlingens ledarskap
⁵Anledningen till att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus] på Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste (gr. presbyteros) [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar.

[Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är Lasea och Foinix, se Apg 27:8, 12.]

Kvalifikationer för församlingsledare

Ett kapell i den lilla fiskebyn Kolimbari, nordvästra Kreta.

©Annika Bergström

⁶[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i Ef 4:11; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se Apg 20:17. Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i Apg 20:17 kallas äldste, gr. presbyteros (plural), kallas i Apg 20:28 episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se vers 5 och 7.]

En äldste (gr. presbyteros) ska vara

fläckfri,

[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se Matt 7:15-20.]

en enda kvinnas man,

[Det är troligt att begreppet "en enda kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en enda mans kvinna" används i 1 Tim 5:9 om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se 1 Tim 5:14; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:39. Paulus själv var ogift, se 1 Kor 7:7-8, och hans rekommendationer, se 1 Kor 7:1; 7:32-35, verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.]

ha troende (trogna) barn
    som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliska (upproriska, uppstudsiga).

⁷Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri.

[De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött det, se 1 Tim 3:4-5. Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.]

Han ska

inte vara självgod (ordagrant "en som njuter och har sitt välbehag i sig själv", en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer),
inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad),
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
inte vara ute efter pengar (ordagrant "skamlös girighet"),

⁸[han ska i stället:]
vara gästfri,
godhjärtad,
förståndig,
hederlig,
gudfruktig,
behärskad,
⁹hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
    så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning
    och tillrättavisa motståndarna.

Karaktärsdrag hos falska lärare
¹⁰Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. ¹¹Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. ¹²En av deras egna, en profet, har sagt:

"Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata."

[Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se Apg 17:28. Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se Apg 17:23-24. Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]

¹³Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda (hälsosamma) i tron ¹⁴och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. ¹⁵För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. ¹⁶De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.

Tillbaka upp