¹⁷Ack, Herre Herre (Adonai Jahveh), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig, ¹⁸som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den store, den mäktige, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn. ¹⁹Stor, rådgivare och generös (överflödande) i verkställande (utfört arbete), vars ögon är öppna över alla människors söners vägar, till att ge till varje man efter hans vägar och i enlighet med hans gärningars frukt, ²⁰som har satt tecken och under i Egyptens land till denna dag och i Israel och bland människor och gjort dig ett namn till denna dag, ²¹och fört fram ditt folk Israel ut från Egypten med tecken och med under och med stark hand och med utsträckt arm och med stor skräck, ²²och gett dem detta land, som du gav din ed till deras fäder att ge dem, ett land som flyter av mjölk och honung. ²³Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
     ²⁴Se, belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det. ²⁵Och du har sagt till mig Herre Herre (Adonai Jahveh): Köp dig ett fält för silver och kalla in vittnen, men staden ges i kaldéernas hand.

Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: ²⁷Se, jag är Herren (Jahveh), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig? ²⁸Därför säger Herren (Jahveh) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och han ska ta den, ²⁹och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma och sätta staden i brand och bränna den, med husen på vars tak de har offrat till Baal och hällt ut drickoffer till andra gudar för att provocera mig. ³⁰Eftersom Israels söner och Juda söner bara har gjort det som är ont i mina ögon från sin ungdom, eftersom Israels söner bara har provocerat mig med sina händers arbete, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ³¹eftersom denna stad har varit för mig en provokation till min vrede och till mitt raseri från dagen den byggdes och till denna dag, därför ska jag ta bort den från mitt ansikte, ³²över (på grund av) all ondska Israels söner och Juda söner, som de har gjort för att provocera mig, de, deras kungar, deras furstar, deras präster och deras profeter och Juda män och Jerusalems invånare. ³³Och de har vänt mig ryggen och inte ansiktet, och fastän jag lärde (instruerade) dem tidigt [gång på gång, se Jer 7:13] ville de inte höra (lyda) och tog inte emot förmaning (tillrättavisning – hebr. mosar). ³⁴Och de ställde sina styggelser i huset där mitt namn åkallas till att vanhelga det. ³⁵Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.
     ³⁶Och nu, därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten: ³⁷Se, jag ska samla dem från alla länder till vilka jag har drivit dem i min vrede och i mitt raseri och i stor ilska, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och jag ska få dem att bo i trygghet, ³⁸och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim). ³⁹Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, för att det ska gå väl för dem (deras bästa; ordagrant: ´för deras goda´) och deras barn efter dem. ⁴⁰Och jag ska skära ett evigt förbund med dem – jag ska aldrig vända mig bort från dem, utan alltid göra gott mot dem. Jag ska lägga min vördnad i deras hjärtan så att de inte går bort från (lämnar) mig. ⁴¹Och jag ska glädja mig över dem till välgång (deras bästa; ordagrant: ´för deras goda´), och jag ska plantera dem i detta land i sanning, av hela mitt hjärta och av hela min själ.
     ⁴²Därför, så säger Herren (Jahveh): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har talat över [lovat] dem. ⁴³Och fälten ska köpas i detta land, om vilket ni säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand. ⁴⁴Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergsbygdens städer och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

2 Thess 3:1-18

Böneämnen

Paulus liknar Guds ord vid en atlet som löper sitt lopp och segrar!

¹Till sist, kära syskon (bröder och systrar i tron), be (vädja) för (runtomkring – gr. peri) oss att Herrens ord ska [kunna] spridas snabbt (gr. trecho, får fri väg att löpa – sitt lopp) och bli ärat (förhärligat; att det får bli högt aktat – som en segrande vinnande löpare), precis som [också skedde] hos er, ²och att vi får bli räddade (befriade) [att Herren ska komma till vår undsättning och dra oss till sig, se Matt 6:13] från människor

som är fel ute (gr. atopos – ordagrant: på fel plats; som skadar/är olämpliga)
och sådana som är [medvetet] onda (illvilliga, orosstiftare; moraliskt förfallna; som förorsakar smärta).

Alla har ju inte tron (gr. pistis), ³men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [1 Pet 5:10] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.

[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]

⁴Men i Herren har vi blivit övertygade om att [allt] det vi föreskriver er [överlämnar till er i detta brev], det gör ni redan – och kommer [fortsätta] att göra. ⁵Må nu Herren leda era hjärtan
    in i Guds kärlek [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]
    och in i den Smordes (Messias, Kristi) uthållighet [den ståndaktighet som han hade när han härdade ut och förblev kvar under sin börda].

[Bildspråket med löpning och steg fortsätter från vers 1 – ordet "leda" används om "väg" (Luk 1:79) och "fötter" (1 Thess 3:11). Grekiskan har här den ovanligare optativa verbformen i önskan om att Gud ska leda: "Herren styre". En önskan om att kunna förstå Guds kärlek, men också att det skulle resultera i kärlek gentemot andra människor. Sista frasen skulle även kunna tolkas som en önskan om uthållighet i väntan på Jesu återkomst. I denna vers kan man läsa in treenigheten: den helige Ande leder oss in i Faderns kärlek och in i Sonens uthållighet.]

Uppmaningar
⁶Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss.

[Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]

Följ vårt exempel
⁷Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte odisciplinerat hos er, ⁸vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. ⁹Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. ¹⁰När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.

Tillrättavisa de odisciplinerade
¹¹Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem).

[I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.]

¹²Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

Församlingens respons
¹³Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på [bli inte dålig på] att göra det som är gott. ¹⁴Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas. ¹⁵Men betrakta honom inte som en fiende, utan vägled honom (förmedla förståelse, varna honom milt) [fortfarande] som en broder.

Sluthälsning
¹⁶Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla. ¹⁷Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag.

[Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se 2 Thess 2:2, 15, avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Thessalonike (2 Thess 2:1).
    Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i "alla sina brev". Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Thessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit missionär under många år innan han skickade breven till Thessalonike från Korint, i mitten av sin andra resa (Apg 18:11). I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se 1 Kor 5:9-11; 2 Kor 2:3-4; Kol 4:16.]

¹⁸Nåd (favör) [kraft] från vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) åt er alla.

[Brevet avslutas med en välsignelse som är identisk med 1 Thess 5:28, förutom tillägget av "alla" här. Liknande avslutningar finns i 1 Kor 16:23; Gal 6:18; Fil 4:23; Kol 4:18. Variationen visar att det inte bara är en rutinmässig välsignelse, utan väl valda ord med tanke på mottagarnas speciella situation och behov.]

Tillbaka upp