Halvbibel - fredag 9/10
Jer 25
Sjuttio år av babyloniskt styre1[Händelserna i detta kapitel föregår det som sker i kapitel 24.]
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, fjärde år som var Nebukadnessars, Babels kungs, första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.], 2som Jeremia, profeten, talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sa: 3Från det 13:e året till Josia, Amons son, Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahvehs) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat tidigt [gång på gång, se Jer 7:13, 25; 11:7], men ni har inte lyssnat.
4Och Herren (Jahveh) har sänt er alla sina tjänare profeterna, sänt dem tidigt [gång på gång, se vers 3] – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra – 5och sagt: Återvänd nu var och en från sin onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahveh) har gett till er och till era fäder till evig tid, 6och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, så ska jag inte skada (straffa) er.
7Men ni har inte lyssnat till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), utan ni provocerar mig med era händers verk till er egen olycka.
8Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9se, jag ska sända och ta alla familjer i norr, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse. 10Och jag ska få att upphöra bland dem:
rösten av fröjd och rösten av jubel,
brudgummens röst och brudens röst,
rösten av kvarnstenar och lampans ljus.
11Och hela landet ska bli öde och tillspillogivet, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung i 70 år.
12Och det ska ske när de 70 åren har gått (är uppfyllda) att jag ska straffa Babels kung och folket där, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) – för deras synd. Och kaldéernas land ska jag göra till en evig ödeplats. 13Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag. 14Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.
Vredesskålen
15Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), till mig: Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [Jes 51:17-22; Upp 16:19; 18:6] 16Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem.
17Och jag tog bägaren från Herrens (Jahvehs) hand och fick alla folkslag att dricka, till vilka Herren (Jahveh) hade sänt mig, 18Jerusalem och Juda städer och dess kungar och dess furstar, till att göra dem till en förskräckelse, en förvåning, en vissling och en förbannelse (ta lätt på – hebr. qlalah), så som de är idag. 19Farao, Egyptens kung och hans tjänare och hans furstar och hela hans folk, 20och alla blandade folk och alla kungar från Us (hebr. Ots) land [Job 1:1] och alla kungar från filistéernas land och Ashqelon och Gaza och Ekron och kvarlevan från Ashdod, 21Edom och Moab och Ammons söner, 22och alla kungar i Tyros och alla kungar i Sidon och alla kungarna i kustlandet (ön) [singular – kan syfta på Kreta] bortom havet [Medelhavet], 23Dedan och Tema och Boz och alla som har hörnen på sitt hår avklippt, 24och alla Aravas kungar och alla kungar från det blandade folket som bor i öknen 25och alla Zimris kungar och alla Elams kungar och alla Mediens kungar, 26och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs [Babylons] kung ska dricka efter dem.
[Namnet Sheshach är ett kryptogram, se även Jer 51:41. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver och var vanlig på den här tiden. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jes 51:2 där Babylon byts ut mot Lev-Qamaj. Det är inte helt klart varför Jeremia använder denna kodning. I vers 8-14 används namnet Babylon i klartext, så det är inte av rädsla för sitt liv att nämna Babylon som han försöker dölja namnet.]
27Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er. 28Och det ska ske, om de vägrar att ta bägaren från din hand, då ska du säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Du måste absolut dricka. 29Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
30Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem:
Herren (Jahveh) ryter från höjden
och upphäver sin röst från sin heliga boning.
Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord,
han ropar (sjunger – hebr. anah) som druvtrampare mot alla jordens invånare.
[Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Det hebreiska ordet anah som används här har flera betydelser, men bland dem både att ropa och att sjunga.]
31Ett oväsen kommer till jordens ändar
eftersom Herren (Jahveh) har sak med folkslagen,
han har avräkning med allt kött
som med de onda, han ger dem till svärdet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
32Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Se, ondska ska vandra från folkslag till folkslag
och en stor storm ska resas upp från jordens yttersta gräns.
33Och de som är slagna av Herren (Jahveh) ska på den dagen finnas från den ena änden av jorden till den andra änden av jorden, de ska inte bli sörjda, inte hopsamlade, inte begravda. De ska vara som dynga på markens ansikte (jordens yta).
34Jämra er, ni herdar och gråt
och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26], ni flockens ledare,
för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad)
och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
35Och herdarna ska inte ha någon väg att fly,
inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
36En röst! Herdarnas rop
och jämret från flockens ledare.
Eftersom Herren (Jahveh) har tillspillogett deras betesmark.
37Och den fridsamma flocken har bringats till tystnad
inför Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
38Han har övergett sin lya som ett ungt lejon
eftersom deras land har blivit ödelagt inför hans brinnande raseri och inför hans brinnande vrede.
Kol 3:18-4:18
Underordna er varandra – men först och främst HerrenHustrur och män
18[Uttalandet i vers 11, att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.
I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]
19Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.
[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]
Barn och föräldrar
20Barn, lyd era föräldrar i allt, för det är behagligt i Herren.
[Frasen "i Herren", som också finns i vers 18, är viktig och indikerar att ett barn inte blint ska lyda i allt om det går emot Herrens ord, se Apg 5:29.]
21Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (irritera inte) era barn, så att de tappar modet.
[Paulus uppmanar till att inte röra upp (gr. erethizo) ett barns känslor så att det blir helt förtvivlat eller omotiverat. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Ef 6:4.]
Slavar och herrar
22[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan vara Onesimus som omnämns i detta brev, se Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se Kol 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.]
1Ni herrar, låt era slavar (tjänare) få vad som är rätt och rimligt. Ni vet ju att också ni har en Herre i himlen.
Förmaningar
2Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].
3Be också för (runtomkring – gr. peri) oss [Luk 6:28], att Gud öppnar en dörr för Ordet [nya möjligheter och situationer öppnas] så att vi kan predika den Smordes (Messias, Kristi) mysterium (hemlighet), för vars skull jag är fängslad (i kedjor) [här i Rom]. 4Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram det. [Igen använder Paulus grekiska ordet mysterion, se Kol 1:26, 27; 2:2. Jesu hemlighet, som nu är uppenbarad, är att alla människor kan ta del av frälsningen, se Ef 3:1-6.]
5[Uppmaningarna gäller inte bara det inre osynliga bönelivet utan även i kontakten med människor.]
[Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. Jesus betonar nödvändigheten av att behålla sin sälta gentemot omvärlden, se Matt 5:13; Mark 9:50.]
AVSLUTNING
Tychikus och Onesimus kommer med brevet
7Vad mig beträffar kommer Tychikus att berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren, 8och jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur vi har det och för att han ska uppmuntra era hjärtan. 9Tillsammans med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus [Filemon 1:10], som är en av er. De kommer att berätta för er om allting här.
Hälsningar från Rom
10[Förutom Timoteus, som nämns i brevets början, hälsar nu ytterligare sex personer som fanns hos Paulus i Rom till de troende i Kolossai och de närliggande församlingarna.]
[Hans namn betyder "den bästa styrande". Aristarchus var från Thessalonike, se Apg 19:29; 20:4. Han blev troligen en kristen när Paulus kom till Thessalonike, se Apg 17:1-9. Vid insamlingen till församlingen i Jerusalem blev han utvald att följa med. Han stannade kvar vid Paulus sida på vägen till Rom, se Apg 27:2. Han är en av de tre män med judisk bakgrund som finns hos Paulus vid den här tiden, se vers 11.]
Även Markus, Barnabas kusin, hälsar. Honom har ni fått anvisningar om: ta väl emot honom om han kommer till er.
[Johannes-Markus var från Jerusalem. Det var i hans mors hus som församlingen samlades och bad när Petrus blev fri på ett mirakulöst sätt, se Apg 12:12. Markus reste tillsammans med Paulus och Barnabas, men han avbröt resan i Perge, se Apg 13:13. Markus fanns nära Petrus som kallar honom sin son, se 1 Pet 5:13. Markus är författare till Markusevangeliet som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus.]
11Även Jesus som kallas Justus [latinskt namn] hälsar.
Bland de omskurna är dessa [tre] mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig. [Aristarchus, Johannes-Markus och Jesus-Justus var alltså messiastroende judar. Uttalandet antyder att de tre följande medarbetarna, Epafras, Lukas och Demas inte var av judisk härkomst utan troligen greker.]
12Epafras, som är en av er [han tillhörde troligen församlingen i Kolossai], hälsar. Han är en tjänare till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja. 13Jag kan intyga hur hårt han arbetar (våndas, sliter) för er och för dem i Laodikeia och Hierapolis.
[Det var Epafras som kom med hälsningen från församlingarna till Paulus i Rom, se Kol 1:7. Det var Epafras som hade evangeliserat i Lykosdalen och funnits med när församlingarna i de tre städerna Laodikeia, Hierapolis och Kolossai grundats. Troligen hade han mött Paulus i Efesos under de tre år då Paulus verkade där, se Apg 19:1-20.]
14Vår älskade Lukas, läkaren, hälsar också till er.
[Lukas hade rest med Paulus under flera av hans resor och skrev Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.]
Demas hälsar också.
[Demas omnämns också i Filemon 1:24. Dock övergav han så småningom Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10. Det är troligt att han kom från Thessalonike på samma sätt som Aristarchus, se vers 10.]
Läs även brevet i Laodikeia
15Hälsa till syskonen (bröderna och systrarna i tron) i Laodikeia och till Nymfa och församlingen som möts i hennes hus. [Vissa handskrifter har Nymfas som är ett mansnamn och variationer i slutet som säger "deras hus" och "hans hus".]
16När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det även blir uppläst i församlingen i Laodikeia och att ni får läsa brevet från Laodikeia.
[Brevet från Laodikeia kan syfta på Efesierbrevet, brevet till Filemon eller något annat brev som inte finns bevarat i dag. Det fanns redan i den tidiga kyrkan en tradition att cirkulera de nytestamentliga breven.]
17Säg till Archippus [uppmuntra honom med dessa ord]: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren." [Han omnämns som Paulus "medsoldat" i Filemon 1:2, kanske var han Filemons och Appias son.]
Paulus signatur
18Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.
[Brevet avslutas med en personlig hälsning från Paulus, vilket betyder att fram till nu har någon annan hållit i pennan. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19; 2 Thess 3:17. Timoteus kan ha haft den rollen, se Kol 1:1. När Paulus skriver denna sista rad är hans högra hand fastkedjad med en romersk soldats vänstra hand och kedjorna rasslar mot bordsskivan, se Apg 28:16. Paulus skickar med ett böneämne och en fridshälsning.]
Tänk på mina bojor. [Jag är fortfarande fängslad.]
Nåd (Guds favör och kraft) vare med er.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
