Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 6/10

Jer 22, Kol 1:18-2:7

Jer 22

Sydrikets 18:e regent – Jojakim
1Så Herren sa [till mig Jeremia]: Gå ner [från templet, som ligger på högre höjd] till Juda kungs palats [i Jerusalem] och tala där detta ord: 2Säg: Lyssna, du Juda kung [troligtvis Jojakim, Sydrikets 18:e regent], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar, måste lyssna till vad Herrens (Jahvehs) ord säger. 3Så säger Herren (Jahveh):
  • Döm rättfärdiga domar.
  • Befria dem som plundras av förtryckare.
  • Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället].
  • Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
4Om ni är noggranna med att följa denna befallning, ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar, fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk. 5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, avlägger jag en ed vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att detta hus ska bli en ödeplats.

6Så säger Herren (Jahveh) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.
7Och jag ska förbereda fördärvare mot dig, varje man med sitt vapen, och de ska hugga ner dina utvalda cedrar och kasta dem i elden.


8Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: "Varför har Herren (Jahveh) gjort detta mot denna stora stad?" 9Och man ska svara: "Eftersom de övergav Herren deras Guds (Jahveh Elohims) förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
10Gråt inte för de döda, sörj honom inte,
    utan gråt ljudligt för honom som går iväg,
för han ska inte mer återvända,
    inte se landet där han föddes.
[De döda syftar på Sydrikets kung Jehoachaz som dog 609 f.Kr. i ett slag mot Egypten. Den som går iväg är Jochanan som skickades i exil till Egypten av farao Necho.]

Shallum – Nordrikets 15:e kung
11Så säger Herren (Jahveh) till Shallum, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit, 12utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.

Sydrikets 18:e regent – Jojakim
13Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet
    och sina kammare genom orättvisa,
som använder sin grannes tjänster
    utan ersättning och inte ger honom hans lön.
14Som säger: "Jag ska bygga mig ett stort hus
    och rymliga rum"
och hugger ut åt sig fönster
    och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).

15Ska du regera [som kung],
    eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ?
Din far [Josia] åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
    varpå det var väl med honom.
16Han dömde i de fattigas och behövandes sak
    och det var väl.
Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
17Men du har inte ögon och hjärta
    för annat än din girighet
och till utgjutandet av oskyldigt blod,
    och till förtryck och över våld – till att göra det.

18Därför säger Herren (Jahveh) så angående Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung:

De ska inte sörja över honom:
    "Ve, min bror!" Eller: "Ve, min syster!"
De ska inte sörja över honom:
    "Ve, herre!" Eller: "Ve hans ära!"
19Han ska bli begravd med en åsnas begravning,
    släpad och bortkastad bortom Jerusalems portar.

20Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa
    och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr]
och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordost om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se 5 Mos 32:49],
    eftersom alla dina älskare är fördärvade.
21Jag talar till dig i din rikedom,
    men du säger: "Jag vill inte lyssna."
Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,
    att du inte lyssnar till min röst.
22En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah)
    och dina älskare ska gå i fångenskap,
då ska du med säkerhet skämmas
    och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).
23Du som bor på ett Libanon,
    som bygger ditt bo i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig (stöna av smärta) när smärtorna kommer över dig,
    som hos en föderska!

[Jerusalems kung i sitt palats liknas vid en fågel som har sitt trygga näste i Libanons ståtliga cedrar, se även vers 6-7 och Ob 1:3-4.]

Konjahos (Jojakins) öde
24Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Trots att Konjaho [kortform för Jojakin (hebr. Jehojachin), Sydrikets 19:e regent, se 1 Krön 3:1], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån, 25och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i kaldéernas hand. 26Och jag ska kasta ut dig och din mor som födde dig, till ett annat land där ni inte föddes och där ska ni dö. 27Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.

28Är den mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar?
    Är han ett kärl (redskap, en figurin) till ingen nytta (utan skönhet)?
Varför är de utkastade, han och hans säd,
    och utkastade till landet som de inte känner?
29Land, land, land
    – hör Herrens (Jahvehs) ord!
30Så säger Herren (Jahveh):
Skriv åt dig denne man barnlös,
    en man som inte har framgång i sina dagar,
ingen av hans säd ska ha framgång,
    sitta på Davids tron eller regera vidare i Juda.

Kol 1:18-2:7

18Han är huvudet
    för sin kropp,
    församlingen (gr. ekklesia).
[Paulus använder ofta bilden med Jesus som huvudet för sin kropp, församlingen. Den illustrerar på ett fint sätt att varje del är betydelsefull, se 1 Kor 12:12-26; att kroppen växer och mognar, se Ef 4:15-16; att huvudet har en frälsande roll, se Ef 5:23. På samma sätt som en kroppsdel inte kan överleva utan kroppens pulserande blod, behöver varje kristen vara sammankopplad med kroppen och huvudet.]
Han är begynnelsen,
    [det vill säga] den förstfödde från de döda [som uppstått med en förhärligad kropp],
    för att han i allt skulle vara den främste.
19För det behagade Gud att låta hela fullheten (summan av allt som Gud är, och hela hans kraft)
    bo i honom 20och genom honom försona allt med sig,
sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors –
    frid genom honom både på jorden och i himlen.

Försonade med Gud
21[Vers 21-23 är en enda mening i grekiskan. Den är komplex men väl strukturerad. Det finns ett tidsperspektiv där Paulus först påminner de troende i Kolossai om deras tidigare ofrälsta tillstånd, att de nu är försonade och att det också finns ett framtida hopp!]

Ni var en gång [i ert ofrälsta tillstånd] främlingar och fientliga i sinnet [mot Gud i ert sätt att tänka] vilket fick sitt uttryck i era onda gärningar. 22Han [Jesus] har nu försonat er [de troende i Kolossai med Gud] i sin fysiska kropp (kötts kropp) genom sin död, för att föra er fram (låta er stå) inför sig heliga (avskilda till tjänst för Gud, fria från världens inflytande) och felfria (utan fläck) och ostraffliga (juridisk term, fria från anklagelser) – 23[allt detta ska han göra] om ni fortsätter i tron (vilket jag vet att ni gör), väl grundade och fasta [ni har blivit placerade på en grund, vilket resulterar i att ni bygger ert liv som ett hus stadigt på den grunden], och inte viker av från det hoppets evangelium som ni har hört – evangeliet som förkunnas i hela skapelsen (för allt skapat) under himlen, och jag, Paulus, har blivit dess tjänare.

[Verbet "förkunnas" är i den grekiska verbformen "aorist", en verbform som inte har någon svensk motsvarighet. Eftersom det också är substantiviskt particip så har verbet ingen tydlig tidsform, utan syftar snarare till att beskriva karaktären av evangeliet som kolosserna har hört – ett som måste förkunnas för allt skapat. Ibland översätts verbet "har predikats", vilket kan tolkas som att inget mer behöver göras. Något som skulle gå emot Paulus livsgärning som är att predika och sprida evangeliet i hela världen! I stället är det evangeliet som alltid är relevant och som alltid behöver förkunnas bland alla folk i alla kulturer över hela jorden.]

Apostelns tjänst
24Nu [även när jag är fängslad] gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas (är kvar) av den Smordes (Messias, Kristi) lidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.

[De lidanden Paulus talar om kan inte referera till Jesu lidande på korset för mänsklighetens synd. Dessa är fullbordade och ingen människa kan ta del i dem. Det finns dock en aspekt där Jesus lider än i dag. När Paulus var på väg till Damaskus för att fängsla kristna hörde han en röst som sa: "Saul, Saul varför förföljer du mig?", se Apg 9:4. Paulus hade inte medvetet förföljt Herren, men när han förföljde kristna var det samma sak. Huvudet för Jesu kropp i himlen känner av när hans kropp här på jorden får lida.]

25Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord, 26det mysterium (en hemlighet) som varit dolt genom tidsåldrar och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. 27Gud ville visa dem vilken rik härlighet detta mysterium är bland (i) hedningarna:
Den Smorde (Messias, Kristus) i (mitt ibland) er, härlighetens hopp.

[Detta skrev Paulus till troende i Kolossai som inte var judar. Den grekiska prepositionen en som används två gånger i vers 27 kan betyda både "i" och "bland". Paulus kan syfta på båda dessa betydelser. Att Jesus skulle välkomna hedningarna och bo i deras hjärtan var något häpnadsväckande. Detta beskrivs som en "hemlighet", gr. mysterion. Samma term användes i andra läror om hemlig högre kunskap som bara delades med en inre cirkel upplysta. Detta hemlighetsmakeri finns inte i Bibelns användning av ordet, i stället beskrivs något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Jesus är hemligheten, se Kol 2:2! Han öppnar dörren för alla människor till att ta del av frälsningen. Paulus utvecklar detta mer i Ef 3:1-6.]
28Honom [inte en lära utan personen Jesus, se vers 27] predikar vi genom att vägleda (förmana, milt varna) varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i den Smorde (Messias, Kristus). 29För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Laodikea hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten från de två närmaste städerna - friskt kallt vatten från Kolossai och varmt vatten från Hierapolis heta källor. När vattnet nådde Laodikea var det dock varken kallt eller varmt, det hade anpassat sig till omgivningens temperatur, något som anspelas på i brevet till Laodikea, se Upp 3:15.

1Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er [de troende i Kolossai] och för dem i Laodikeia [den större närbelägna staden i nordväst där brevet också skulle läsas upp, se Kol 4:16; Upp 3:14-22] och för alla som inte har träffat mig personligen. 2För jag önskar att de ska bli styrkta (uppmuntrade) i sina hjärtan och förenade (sammanhållna) i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds mysterium (hemlighet), den Smorde (Messias, Kristus). 3I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
     4Detta säger jag för att ingen ska bedra er med vältalig retorik (övertalande argumentation som låter bra, men inte är grundad i sanningen). 5För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning (disciplin, att ni marscherar i takt) och er fasthet (hur ni står tätt i enad befäst front) i tron på den Smorde (Messias, Kristus).

[Ordet ordning, gr. taxis, är en militär term för soldater som går i takt, lyder order och intar sin roll. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ordning. Även fasthet, gr. stereoma, är en militärisk term. Det beskriver ett material som är homogent, en inre styrka, ett försvar och något som är väl befäst. Tankarna går till en antik stridsformering där alla soldater stod tätt intill varandra och stred tillsammans som en enhet.]

6[Följande två verser sammanfattar Paulus resonemang som han började i Kol 1:15.]

Därför, på samma sätt som ni tog emot den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, fortsätt att ständigt vandra i (lev era liv förenade med) honom. [Tillåt honom forma era liv.] 7Förbli djupt rotade i honom [som ett träd som står stadigt]. Detta resulterar i att ni blir uppbyggda [som en byggnad, som byggs där sten läggs på sten] och ständigt befäster er tro (växer i inre stabilitet) precis som ni blev undervisade om, och överflödar i tacksamhet [till Gud].





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)