Jesaja är samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1-13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där Guds Son sitter på tronen, se Jes 6:1-3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, vilket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja bok refererar Johannes både till slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37-40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10-12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
    Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och det jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två (ändelsen "-ajim" indikerar detta). Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1-3.

Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:

1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66

Det finns också kiastiska mönster där varje sektion i sin tur har kiastiska mönster. Det övergripande mönstret har sju sektioner. Som ofta med sjufaldiga mönster delas de in i 4 + 3 (jfr t.ex. sigillen, basunerna och skålarna i Uppenbarelseboken). Bokens två huvuddelar ryms fint i den sjufaldiga strukturen där de fyra första leder fram till och med centrumet (Jes 36-39) för att sedan följas av de tre sista sektionerna:

A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1-12)
  B Guds dom över nationerna (Jes 13-27)
    C Verop (Jes 28-35)
      D Det assyriska hotet (Jes 36-39)
    C´ Herren står över avgudar (Jes 40-48)
  B´ Tjänarens sånger (Jes 49-54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55-66)

Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:

Poesi (Jes 1-35)
  Prosa (Jes 36-39)
Poesi (Jes 40-66)

Skrivet: 740-680 f.Kr.

Författare: Jesaja

Synen av Jesaja (hebr. Jeshajaho), son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då

• Ussia [hebr. Uzzijaho; även kallad Asarja; Sydrikets 10:e regent ca 791-739 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se 2 Krön 26],
• Jotam [Sydrikets 11:e regent ca 759-742 f.Kr. – en god kung, se 2 Krön 27],
• Achaz [Sydrikets 12:e regent ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se Jes 7-8; 2 Kung 16; 2 Krön 28] och
• Hiskia [hebr. Chizkijaho; Sydrikets 13:e regent ca 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se Jes 36-39; 2 Kung 18-20; 2 Krön 29-32]

var kungar i Juda.

[Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet f.Kr.) och skrev Amos bok, se Amos 1:1. Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (Jes 6:1-3, 6) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se 2 Kung 21:1-6; Heb 11:37.]

Dom och hopp för Jerusalem (kap 1-12)
²

De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6.

A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1-31)
  B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1-4:6)
    C Kommande dom över Juda (Jes 5:1-30)
      D Jesajas kallelse (Jes 6:1-13)
    C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1-8:18)
  B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19-11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10-12:6)

Uppmaning till omvändelse
Lyssna, himlar,
    och ge ditt öra (lyssna), du jord,

för Herren (Jahveh) har talat:

"Söner har jag fött upp och fostrat,
    men de har gjort uppror mot mig.

[Uttrycket 'Lyssna, himlar, och ge ditt öra (lyssna), du jord!' används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]

³Oxen känner sin ägare
    och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
    mitt folk förstår ingenting."

⁴[Jesaja har levererat Herrens budskap i vers 2-3. Nu talar han till folket:]

Ve (hebr. hój), en syndfull nation,
    ett folk nedtyngt av överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
    söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahveh),
    de har föraktat Israels Helige.
    De har vänt honom ryggen (ordagrant: ´blivit främmande – baksida/rygg´). [De har gått bort från Gud.]

⁵Var ska du slås igen
    när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
    hela hjärtat är svagt.
⁶Från fotens sula till huvudet [motsvarar uttrycket: ´från topp till tå´]
    finns inget helt (hebr. metom) [allt är i obalans, inget är friskt].
Skador, blåmärken och öppna sår,
    inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
⁷Ditt land är öde,
    dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
    i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
    en omstörtning av främlingar.
⁸Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
    som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
⁹Om inte Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva,
    skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra.

¹⁰Hör (lyd) Herrens ord,
    ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
    ni folk av [ett annat] Gomorra.

¹¹"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahveh).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
¹²När ni kommer inför mitt ansikte,
    vem har begärt att mina förgårdar [mitt heliga tempel] ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
    [Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
¹³För inte fram några fler tomma (falska) offer,
    röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
    – jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
¹⁴Era nymånader och era [skenheliga] högtider
    avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
    jag är trött på att bära (ta emot) dem.
¹⁵När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
     ¹⁶tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
    från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),
     ¹⁷lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
    tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
    för änkans talan [i rätten]."

¹⁸"Kom nu och låt oss resonera med varandra (överväga de alternativ som finns; komma till en förlikning så ni kan bli frikända) [Job 23:7]",
    säger Herren (Jahveh).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
    ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
    ska de bli vita som ull.
¹⁹Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
    ska ni äta landets goda.
²⁰Men om ni vägrar och är upproriska,
    ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahvehs) mun har talat.

²¹Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
    En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
    men nu bor mördarna där.
²²Ditt silver har blivit slagg,
    ditt vin utspätt med vatten.
²³Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.

²⁴Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
    den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
    och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
²⁵Sedan ska jag vända min hand mot dig,
    rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
²⁶Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.

²⁷Sion [Jerusalem] ska återlösas med rätt
    och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
²⁸Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
    och de som överger Herren (Jahveh) ska uppslukas.

²⁹De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
    och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
    [Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
³⁰Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
    lik en trädgård utan vatten.
³¹Den starke ska bli som fnöske
    och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
    och ingen ska släcka dem.

Tillbaka upp

---

Kol 1:18-2:7

¹⁸Han är huvudet
    för sin kropp,
    församlingen (gr. ekklesia).

[Paulus använder ofta bilden med Jesus som huvudet för sin kropp, församlingen. Den illustrerar på ett fint sätt att varje del är betydelsefull, se 1 Kor 12:12-26; att kroppen växer och mognar, se Ef 4:15-16; att huvudet har en frälsande roll, se Ef 5:23. På samma sätt som en kroppsdel inte kan överleva utan kroppens pulserande blod, behöver varje kristen vara sammankopplad med kroppen och huvudet.]

Han är begynnelsen,
    [det vill säga] den förstfödde från de döda [som uppstått med en förhärligad kropp],
    för att han i allt skulle vara den främste.
¹⁹För det behagade Gud att låta hela fullheten (summan av allt som Gud är, och hela hans kraft)
    bo i honom ²⁰och genom honom försona allt med sig,
sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors –
    frid genom honom både på jorden och i himlen.

Försonade med Gud
²¹[Vers 21-23 är en enda mening i grekiskan. Den är komplex men väl strukturerad. Det finns ett tidsperspektiv där Paulus först påminner de troende i Kolossai om deras tidigare ofrälsta tillstånd, att de nu är försonade och att det också finns ett framtida hopp!]

Ni var en gång [i ert ofrälsta tillstånd] främlingar och fientliga i sinnet [mot Gud i ert sätt att tänka] vilket fick sitt uttryck i era onda gärningar. ²²Han [Jesus] har nu försonat er [de troende i Kolossai med Gud] i sin fysiska kropp (kötts kropp) genom sin död, för att föra er fram (låta er stå) inför sig heliga (avskilda till tjänst för Gud, fria från världens inflytande) och felfria (utan fläck) och ostraffliga (juridisk term, fria från anklagelser) – ²³[allt detta ska han göra] om ni fortsätter i tron (vilket jag vet att ni gör), väl grundade och fasta [ni har blivit placerade på en grund, vilket resulterar i att ni bygger ert liv som ett hus stadigt på den grunden], och inte viker av från det hoppets evangelium som ni har hört – evangeliet som förkunnas i hela skapelsen (för allt skapat) under himlen, och jag, Paulus, har blivit dess tjänare.

[Verbet "förkunnas" är i den grekiska verbformen "aorist", en verbform som inte har någon svensk motsvarighet. Eftersom det också är substantiviskt particip så har verbet ingen tydlig tidsform, utan syftar snarare till att beskriva karaktären av evangeliet som kolosserna har hört – ett som måste förkunnas för allt skapat. Ibland översätts verbet "har predikats", vilket kan tolkas som att inget mer behöver göras. Något som skulle gå emot Paulus livsgärning som är att predika och sprida evangeliet i hela världen! I stället är det evangeliet som alltid är relevant och som alltid behöver förkunnas bland alla folk i alla kulturer över hela jorden.]

Apostelns tjänst
²⁴Nu [även när jag är fängslad] gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas (är kvar) av den Smordes (Messias, Kristi) lidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.

[De lidanden Paulus talar om kan inte referera till Jesu lidande på korset för mänsklighetens synd. Dessa är fullbordade och ingen människa kan ta del i dem. Det finns dock en aspekt där Jesus lider än i dag. När Paulus var på väg till Damaskus för att fängsla kristna hörde han en röst som sa: "Saul, Saul varför förföljer du mig?", se Apg 9:4. Paulus hade inte medvetet förföljt Herren, men när han förföljde kristna var det samma sak. Huvudet för Jesu kropp i himlen känner av när hans kropp här på jorden får lida.]

²⁵Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord, ²⁶det mysterium (en hemlighet) som varit dolt genom tidsåldrar och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. ²⁷Gud ville visa dem vilken rik härlighet detta mysterium är bland (i) hedningarna:

Den Smorde (Messias, Kristus) i (mitt ibland) er, härlighetens hopp.

[Detta skrev Paulus till troende i Kolossai som inte var judar. Den grekiska prepositionen en som används två gånger i vers 27 kan betyda både "i" och "bland". Paulus kan syfta på båda dessa betydelser. Att Jesus skulle välkomna hedningarna och bo i deras hjärtan var något häpnadsväckande. Detta beskrivs som en "hemlighet", gr. mysterion. Samma term användes i andra läror om hemlig högre kunskap som bara delades med en inre cirkel upplysta. Detta hemlighetsmakeri finns inte i Bibelns användning av ordet, i stället beskrivs något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Jesus är hemligheten, se Kol 2:2! Han öppnar dörren för alla människor till att ta del av frälsningen. Paulus utvecklar detta mer i Ef 3:1-6.]

²⁸Honom [inte en lära utan personen Jesus, se vers 27] predikar vi genom att vägleda (förmana, milt varna) varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i den Smorde (Messias, Kristus). ²⁹För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Laodikea hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten från de två närmaste städerna - friskt kallt vatten från Kolossai och varmt vatten från Hierapolis heta källor. När vattnet nådde Laodikea var det dock varken kallt eller varmt, det hade anpassat sig till omgivningens temperatur, något som anspelas på i brevet till Laodikea, se Upp 3:15.

¹Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er [de troende i Kolossai] och för dem i Laodikeia [den större närbelägna staden i nordväst där brevet också skulle läsas upp, se Kol 4:16; Upp 3:14-22] och för alla som inte har träffat mig personligen. ²För jag önskar att de ska bli styrkta (uppmuntrade) i sina hjärtan och förenade (sammanhållna) i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds mysterium (hemlighet), den Smorde (Messias, Kristus). ³I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
     ⁴Detta säger jag för att ingen ska bedra er med vältalig retorik (övertalande argumentation som låter bra, men inte är grundad i sanningen). ⁵För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning (disciplin, att ni marscherar i takt) och er fasthet (hur ni står tätt i enad befäst front) i tron på den Smorde (Messias, Kristus).

[Ordet ordning, gr. taxis, är en militär term för soldater som går i takt, lyder order och intar sin roll. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ordning. Även fasthet, gr. stereoma, är en militärisk term. Det beskriver ett material som är homogent, en inre styrka, ett försvar och något som är väl befäst. Tankarna går till en antik stridsformering där alla soldater stod tätt intill varandra och stred tillsammans som en enhet.]

⁶[Följande två verser sammanfattar Paulus resonemang som han började i Kol 1:15.]

Därför, på samma sätt som ni tog emot den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, fortsätt att ständigt vandra i (lev era liv förenade med) honom. [Tillåt honom forma era liv.] ⁷Förbli djupt rotade i honom [som ett träd som står stadigt]. Detta resulterar i att ni blir uppbyggda [som en byggnad, som byggs där sten läggs på sten] och ständigt befäster er tro (växer i inre stabilitet) precis som ni blev undervisade om, och överflödar i tacksamhet [till Gud].

Tillbaka upp