Den sjätte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den fjärde i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen är en tacksägelsepsalm. Gud omnämns i nästan alla verser. Gudsnamnet Jahveh används 15 gånger och Elohim en gång i vers 5. Detta mer generella ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är Eloheinu, som betyder "vår Gud". Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som "vår Gud". I vers 5 beskrivs också tre egenskaper hos Gud. De två första (nådefull och rättfärdig) är beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock ett verb. Gud är inte bara "barmhärtig" som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Här är enda gången i hela GT verbet "agerar barmhärtigt" används tillsammans med adjektivet "nådefull". Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.

Författare: Okänd

Citeras: Vers 10 citeras i 2 Kor 4:13
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26

Struktur:
1. Introduktion, vers 1-2
2. Beskrivning av vad som hänt, vers 3-11
3. Prisa Gud för befrielse och beskydd, vers 12-19

I den grekiska och latinska översättningen är psalmen uppdelad i två egna psalmer, vers 1-9 är en psalm och vers 10-19 är nästa psalm.

Jag älskar –
    för Herren (Jahveh) har hört min röst,
    mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
²Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
    därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv.

[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]

³Dödens band omslöt mig mer och mer,
    Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
     ⁴då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn:
"O, Herre (Jahveh),
    rädda min själ (mitt liv)."

⁵Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh)
    och rättfärdig,
ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham).
[Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
⁶Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
    jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
⁷Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren (Jahveh) har varit god mot dig.

⁸Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar,
    min fot från fall.
⁹Jag ska vandra inför Herren (Jahveh),
    i de levandes land.

¹⁰Jag hade tillit (trodde), därför talade jag [2 Kor 4:13]:
    "Jag är mycket prövad."
¹¹Jag sa i min brådska (flykt, oro – impulsivt) [Ps 31:23]:
    "Alla människor är lögnare."
¹²Hur kan jag återgälda Herren (Jahveh)
    alla hans överflödande välgärningar mot mig?
¹³Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
    och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahvehs) namn.

[Frälsningens bägare (ordagrant "frälsningar" i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
¹⁴Jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
    i närvaro av (framför) hela hans folk.
¹⁵Dyrbart i Herrens (Jahvehs) ögon
    är hans benådades död.
¹⁶Jag ber dig, Herre (Jahveh),
    för jag är din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16],
    du har lossat mina band.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.]
¹⁷Jag ska offra tackoffer till dig,
    jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahveh),
¹⁸jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
    i närvaro av (framför) hela hans folk,
¹⁹i gårdarna till Herrens (Jahvehs) hus,
    i din mitt, Jerusalem.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Fil 3:4-21

⁴Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:

⁵[1] Omskuren på åttonde dagen [enligt 3 Mos 12:3; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se vers 1-3],
[3] från Benjamins stam [vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. nomos – Torah] en farisé,
⁶[6] i fråga om iver – en förföljare av församlingen [de kristna],
[7] i fråga om rättfärdighet genom läran (lagen – gr. nomos) [fariséernas tolkning av Moseböckernas bud]
    – en oklanderlig man.

⁷Men allt detta som var en vinst för mig [de sju kvalifikationerna i vers 5-6],
har jag räknat [betraktar jag nu] som förlust för den Smordes (Messias, Kristi) skull.

⁸Ja, istället räknar (anser) jag verkligen också allting vara en förlust

jämfört med det överlägsna (ofattbara)
att känna [ha en personlig relation med] den Smorde Jesus, min Herre.

På grund av honom förlorade jag allt

och räknar dessa saker som dynga (avskräde), så att jag kan vinna den Smorde (Messias, Kristus)

⁹och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud],

utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan) –
¹⁰[med målet] att känna (personligen få erfara) honom och hans uppståndelses kraft
    och att få dela hans lidanden (ordagrant: ´och gemenskapen med hans umbäranden´),
    genom att jag blir [mer och mer] lik honom i hans död [ständigt tar form och gestaltar honom i en död som hans],
¹¹om jag så skulle kunna nå [i hopp om att komma] fram till uppståndelsen från de döda.

Fokusera på målet
¹²Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).

¹³Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom [både framgångar och motgångar] och sträcker mig mot det som är framför mig. ¹⁴Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen], [som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
     ¹⁵Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tänkesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se vers 13]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud uppenbara (klargöra) även det för er! ¹⁶Hur som helst, låt oss hålla fast vid det vi redan har uppnått [den sträcka vi redan löpt mot målet], och marschera (vandra i linje) framåt!

¹⁷Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme (ordagrant: bli "med-imitatörer") och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. ¹⁸Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smordes (Kristi) kors. ¹⁹De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. ²⁰Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.

[Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se Heb 11:16; 13:14.]

Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), ²¹som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.

Tillbaka upp