Psalmen beskriver hur templet i Jerusalem har attackerats och förstörts, se vers 3-7. Hela psalmen uttrycker en frustration över hur Gud upplevs vara långt borta. Samtidigt klargör psalmisten en tro på Guds ingripande från vers 10 och framåt, där en blandning av vetskapen om Guds förmåga, och en undran varför Gud inte agerar, genomsyrar texten. Psalmen slutar som den börjar. Gud verkar långt borta. Psalmen är en lektion i att ibland dröjer bönesvaret. Det finns dock hopp – Gud har verkat tidigare, se vers 12-17, och han kommer att gripa in.

Bakgrund: Psalmen beskriver en attack mot Jerusalem och templet. Historiskt passar händelserna in på det som skedde kring första templets förstörelse 586 f.Kr., men även Egyptens kung Shishaks attack och plundring av templet omkring 930 f.Kr., se 2 Krön 12:4, 9.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Varför, vers 1-11
2. Gud har verkat tidigare, vers 12-17
3. Försvara dig Herre, vers 18-23

En sång med visdom [hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Varför?
Varför, Gud (Elohim), har du övergett oss (tycks det som) för alltid?
    [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid]
    Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se vers 11.]

²Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
     ³Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.

⁴[Vers 4-9 beskriver hur templet i Jerusalem förstörs:]
Dina motståndare har vrålat inuti din mötesplats.
    Där har de satt upp sina egna tecken (fälttecken, flaggor) som tecken.

[Guds mötesplats är arken i det allra heligaste längst in i tabernaklet, dit fick ingen gå in utom översteprästen en gång om året. Mötesplatsen kan även syfta på rökelsealtaret precis utanför förhänget till det allra heligaste som stod längst in i det heliga där prästerna tjänstgjorde dagligen. Oavsett exakt var så är betydelsen att de har vanhelgat templet. Ordet för tecken syftar troligtvis på militära fältflaggor, se 4 Mos 2:12. Samma ord används i vers 9 i samband med profeter. Guds närvaro uppenbarades genom profeterna, se Jes 38:7-8; 20:3.]

⁵Det verkade som om yxor höjts
    bland tätt stående träd (tät träddunge).
    [Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.]
⁶De slår ner alla snidade verk där
    med yxa och hammare.
    [Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
⁷De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
    De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
⁸De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
    De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.

⁹Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
    Ingen profet finns mer
    och ingen ibland oss som vet för hur länge.

[Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]

¹⁰Hur länge, Gud (Elohim), ska dina motståndare få häda?
    Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
¹¹Varför drar du undan (tillbaka) din hand, ja, din högra hand (makt)?
    Dra fram den ur manteln [den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt] – fullända (stoppa, förgör) [fienderna]!

[Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.]

Gud har verkat tidigare
¹²Men Gud (Elohim), min kung sedan urminnes tid,
    som arbetar [kontinuerligt] med frälsning på jorden (i hela världen).
¹³Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
    Du krossade sjömonstrens (hebr. tannin) [drakarnas] huvuden på (mot, i) vattnet. [Ordet används om stora havsdjur, se 1 Mos 1:21. Här syftar det på farao och Egyptens ledare.]
¹⁴Du krossade Leviatans [sjöodjurets, se Job 41:1] huvuden
    och gav honom till mat åt öknens inbyggare.
¹⁵Du öppnade källor och bäckar.
    Du torkade ut ständigt rinnande floder.
¹⁶Dagen är din, natten är också din.
    Du har skapat ljusbärare [ljus; stjärnor, månen, se 1 Mos 1:14] och solen.
¹⁷Du har utstakat alla jordens gränser.
    Du har skapat sommar och vinter.

Försvara dig, Herre
¹⁸Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahveh)
    och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
¹⁹Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
    Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.]
²⁰Betrakta (respektera, akta) förbundet;
    eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
²¹Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
    Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
²²Res dig upp, Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull (försvara din egen sak).
    Kom ihåg hur dårarna smädar dig hela dagen lång.
²³Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
    deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).

Tillbaka upp

---

Ords 24:15-16

27. Den rättfärdige tar sig igenom svårigheter och ger aldrig upp
¹⁵Ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem, som den ogudaktige gör.
    Försök inte förstöra den rättfärdiges boning (få den på fall).
¹⁶För även om en rättfärdig man skulle falla sju gånger (skulle stöta på många problem och motgångar),
    så reser han sig upp igen, de ogudaktiga däremot faller handlöst när de möter svårigheter. [Ps 37:24]

Tillbaka upp

---

Fil 3:4-21

⁴Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:

⁵[1] Omskuren på åttonde dagen [enligt 3 Mos 12:3; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se vers 1-3],
[3] från Benjamins stam [vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. nomos – Torah] en farisé,
⁶[6] i fråga om iver – en förföljare av församlingen [de kristna],
[7] i fråga om rättfärdighet genom läran (lagen – gr. nomos) [fariséernas tolkning av Moseböckernas bud]
    – en oklanderlig man.

⁷Men allt detta som var en vinst för mig [de sju kvalifikationerna i vers 5-6],
har jag räknat [betraktar jag nu] som förlust för den Smordes (Messias, Kristi) skull.

⁸Ja, istället räknar (anser) jag verkligen också allting vara en förlust

jämfört med det överlägsna (ofattbara)
att känna [ha en personlig relation med] den Smorde Jesus, min Herre.

På grund av honom förlorade jag allt

och räknar dessa saker som dynga (avskräde), så att jag kan vinna den Smorde (Messias, Kristus)

⁹och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud],

utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan) –
¹⁰[med målet] att känna (personligen få erfara) honom och hans uppståndelses kraft
    och att få dela hans lidanden (ordagrant: ´och gemenskapen med hans umbäranden´),
    genom att jag blir [mer och mer] lik honom i hans död [ständigt tar form och gestaltar honom i en död som hans],
¹¹om jag så skulle kunna nå [i hopp om att komma] fram till uppståndelsen från de döda.

Fokusera på målet
¹²Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).

¹³Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom [både framgångar och motgångar] och sträcker mig mot det som är framför mig. ¹⁴Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen], [som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
     ¹⁵Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tänkesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se vers 13]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud uppenbara (klargöra) även det för er! ¹⁶Hur som helst, låt oss hålla fast vid det vi redan har uppnått [den sträcka vi redan löpt mot målet], och marschera (vandra i linje) framåt!

¹⁷Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme (ordagrant: bli "med-imitatörer") och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. ¹⁸Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smordes (Kristi) kors. ¹⁹De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. ²⁰Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.

[Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se Heb 11:16; 13:14.]

Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), ²¹som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.

Tillbaka upp