Den femte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den tredje i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön, vers 1-2
2. Stumma avgudar, vers 3-8
3. Förtrösta på Herren, vers 9-11
4. Guds välsignelse, vers 12-15
5. Vi prisar Herren för evigt, vers 16-18

Inte till oss, Herre (Jahveh), inte till oss [det handlar inte om oss],
    utan till ditt namn ge äran,
    för din nåds skull, för din sannings skull.

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

²Varför ska hedningarna få säga:
    "Var är nu deras Gud (Elohim)?"
³Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
⁴Deras avgudar är silver och guld,
    ett arbete av människors hand.
⁵De har mun men talar inte,
    ögon men ser inte,
⁶de har öron men hör inte,
    näsa men kan inte känna doft,
⁷de har två händer men kan inte känna,
    två fötter men kan inte gå,
    inte ett ljud (mutter – hebr. hagah) kan de bringa fram genom deras strupe [de kan inte ens harkla sig].
⁸De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som litar (sätter sin förtröstan) på dem.
    [Ps 135:15-18; Jes 44:9-20; 46:6-7; Jer 10:1-9; Hab 2:18-19]

⁹O, Israel lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och din sköld!
¹⁰Arons hus [prästerna], lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp och din sköld!
¹¹Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],
    lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp och din sköld!

¹²Herren (Jahveh) har kommit ihåg oss.
    Han ska välsigna oss,
    han ska välsigna Israels hus,
    han ska välsigna Arons hus [prästerna],
¹³Han ska välsigna dem som fruktar (vördar) honom [Ords 1:7],
    både stora och små.

¹⁴Herren ska föröka er mer och mer,
    er och era söner (barn).
¹⁵Välsignad är Herren (Jahveh)
    som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]

¹⁶Himlarna är Herrens (Jahvehs) himlar,
    och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).
¹⁷De döda prisar inte Herren (Jah),
    inte heller de som gått ner i tystnaden [i graven och döden].
¹⁸Men vi ska välsigna Herren (Jahveh)
    från nu och till evig tid.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Fil 2:19-3:3

Två goda exempel på medarbetare

Timoteus är som en son för mig
¹⁹Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna skicka Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10-14; Fil 1:24.] ²⁰Jag har ingen som han (som är så "likasinnad", som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint intresserad av ert bästa). ²¹Alla söker de sitt, inte det som gagnar Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Syftar troligen på Demas som övergav Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10.] ²²Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). ²³Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag fått se hur det går för mig, ²⁴även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv.

Välkomna tillbaka Epafroditus som en hjälte

Det romerska vägnätet var väl utbyggt.

²⁵Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe (ordagrant "medsoldat") som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde.

[Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder "vacker", och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttat dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i den romerska armén. Det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus kan ha varit en pensionerad soldat.]

²⁶Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. ²⁷Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. ²⁸Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.

[Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen i Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se Fil 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]

²⁹Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, ³⁰för han var nära döden i sitt arbete för den Smorde (Messias, Kristus). Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.

[För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket "satte sitt liv på spel" anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden – Jesus den Smorde!]

Sann och falsk rättfärdighet

Varning för falska lärare
¹Till sist (för övrigt; vad gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er [ständigt] i Herren [fortsätt att fröjda er över nåden – luta er hela tiden mot honom]! [Rom 12:12; Fil 4:4]

[För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån och är baserad på Jesu fullbordade verk. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna kände mycket väl till det också – det var ju i denna stad som Paulus och Silas sjungit lovsånger efter att ha blivit pryglade och fängslade, se Apg 16:25.]

För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det [också] tryggt (gr. asphales).

[Ordvalet "igen" antyder att Paulus har skrivit minst ett tidigare brev till församlingen i Filippi. Glädjen i Herren ger en trygghet – de står stadigt och vacklar inte och faller, utan är vaksamma mot falska lärare, se vers 2.]

²Se upp för vildhundarna!
Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13]
Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.]

[Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket nedsättande för någon som var oren och ohelig, se dock Matt 15:26-28. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för vildhundar. För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De vidhöll att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.]

³Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter).

Tillbaka upp