Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 26/9

Ps 110, Ef 4:17-32

Ps 110

Psalm 110 – Sitt på min högra sida

Detta är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus, se Matt 22:41-45; Mark 12:36-37; Luk 20:42-44. Denna psalm är den mest citerade i hela NT – hela 27 citat.

Författare: David

Struktur: Psalmen är uppdelad i två exakt balanserade halvor, vers 1-3 och 4-7.

Del 1 – Herrens ord till sin son, vers 1-3
Del 2 – Herrens löfte om sonens seger, vers 4-7

1Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-
Herren (Jahveh) [Gud Fadern] förkunnar (säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre (Adonai) [Guds Son – Jesus]:
    "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."

2Herren [Jahveh – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem].

[Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender (trots att det är fiender omkring dig).
3Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig.

[Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]

4Herren [Jahveh – Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
    som han inte ska ta tillbaka:
        "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."
    [Det hebreiska namnet Malkizedek betyder: "Min kung är rättfärdig".]

5Herren [Guds Son, Jesus] är på din högra sida.

[Fadern proklamerar nu vad sonen ska göra:]
Han ska krossa kungar på sin vredes dag.
6Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motstånd mot Jesus, ska bli krossad, se 2 Thess 2:8.]
7Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
    sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).

Ef 4:17-32

Uppmaning till ny moral
17Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till vers 1 och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening]. 18Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för [det andliga] livet i Gud på grund av den okunnighet (ovilja) som finns i dem genom deras hjärtas hårdhet (förhärdelse, envishet, andliga blindhet). 19Utan skam (i ett tillstånd av apati och okänslighet) har de överlämnat sig själva [som ett byte] till lössläppthet (ohämmad sensualitet, otyglad moral) för allt slags utövande av orenhet i åtrå (girighet, själviskhet, begär) [allt som deras förmörkade sinnen kräver och är i konstant behov av]. 20Men detta var inte vad ni lärde er (förstod) om den Smorde (Messias, Kristus). 21Om ni verkligen hade lyssnat till honom och blivit undervisade i honom, precis som den sanning som är (finns) i Jesus [att sanningen bor och är personifierad i honom]:
22då skulle ni en gång för alla lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva) – som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska (lögnaktiga) lockelser (bedrägliga begär), 23och istället förnyats till ert sinnes ande [genom den helige Andes hjälp, se Jud 1:19],

24och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad enligt Gud (till Guds avbild) i sanningens [Jesus är sanningen, se vers 21 och Joh 14:6] rättfärdighet och helighet [gentemot människor och inför Gud].
[Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla. Däremot är den inre människans förnyelse något som ständigt pågår, då den troende påverkas både av köttet och Anden, se Gal 5:17. Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter Anden.]

Uppmaningar för det nya livet
25Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,
    låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),
    för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).

[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]

26Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],

Paulus uppmanar till vrede under vissa omständigheter.

27ge inte [ett sådant] utrymme (rum, tillfälle) för djävulen.

[Paulus citerar från Ps 4:5: "Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah." Det avslutande hebreiska ordet Selah beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse.

Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel:
  • Grekiska thumos beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med "häftighet", det förbjuds i vers 31.
  • Det andra ordet är parorgismos och översätts "förbittring", se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid.
  • Den vrede som vi uppmanas känna är orge, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15.
Att ordet "utrymme" används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: "När jag är trängd ger du mig rum", se Ps 4:2. Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se Rom 12:19.]

28Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd.

[Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.]

29Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar. 30Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrade med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].

[I vers 15 uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i vers 25 att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i vers 29) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.]

31Låt all
bitterhet (allt hat) [från en bitter rot som leder till bitter frukt, se Heb 12:15; Apg 8:23; Rom 3:13-14]
och häftighet (allt hett temperament; alla upprörda känslor)
och vrede (allt dåligt humör)
och klagan (allt gnäll; alla dispyter)
och nedvärderande tal (allt smädande; allt hårt föraktfullt tal)
    vara långt ifrån er,
    tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer).

[Denna uppräkning har ett "och" mellan varje enskild synd. Detta skrivsätt visar att varje synd är lika allvarlig.]
32Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) –
förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,
    precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)
förlät er (visade er nåd; var generös mot er).
[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)