Parallell - onsdag 23/9
Ester 6-10
Hamans förödmjukelse
Utgrävningar i Persepolis (öster om Susa) visar att officiella händelser skrevs ner på lertavlor. En krönika var en loggbok över domstolsbeslut. Lertavlan här på bilden har t.ex. noteringar om hur den babyloniska kungen Nabonidus regerar, följd av Kyros (Cyrus), osv.
3Då frågade kungen: "Vilken ära och dignitet (storhet) har getts Mordochaj för detta?" Då svarade kungens tjänare som betjänade honom: "Ingenting har gjorts för honom."
4Då sa kungen: "Vem befinner sig på gården?"
Nu kom Haman in på den yttre gården till kungens hus, för att tala med kungen om att hänga Mordochaj på pålen (galgen) som han hade gjort i ordning för honom. [Den yttre gården i Susa var 62 x 53 meter.]
5Kungens tjänare svarade honom: "Titta, Haman står på gården."
Kungen sa: "Låt honom komma in."
6Haman kom in och kungen sa till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig? 7Så Haman sa till kungen: "För den man som kungen vill hedra, 8ska man ta en kunglig klädnad som kungen har burit och en häst som kungen har ridit på och på vars huvud man har satt en kunglig krona [som man smyckat hästen med; reliefer från Persepolis skildrar smyckade hästar], 9och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
10Då sa kungen till Haman: "Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har talat och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du talat bli ogjort."
11Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
12Efteråt återvände Mordochaj till kungens port. Men Haman skyndade sig hem till sitt hus och sörjde och täckte över sitt huvud. 13Haman räknade upp (återberättade i detalj) allt som hade drabbat honom för sin hustru Zeresh och alla sina vänner.
Då sa hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se 1 Mos 12:3.]
Esters andra bankett
14Medan de ännu talade kom kungens eunucker (kammarherrar) skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.
1Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester. 2Kungen sa igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar, drottning Ester, ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
3Då svarade drottning Ester och sa: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, o kung, och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran, 4för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."
5Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sa till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"
6Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen. 7Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.
[Här i vers 7 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 1:20; 5:4; 5:13.]
8Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till banketten i slottet med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sa kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte. 9Då sa Charvona, en av kungens eunucker som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sa kungen: "Häng upp honom på den." 10Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.
Ahasveros hjälper judarna
Mordochaj blir befordrad
1På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne. 2Kungen tog av sig sin ring [signetring som har kunglig stämpel och befogenhet], som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordochaj. Och Ester satte Mordochaj över Hamans hus.
Esters bön för att rädda judarna
3Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna. 4Kungen höll ut den gyllene spiran mot Ester. Ester reste sig och stod inför kungen.
5Hon sa: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser, 6för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"
7Då sa kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna. 8Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
9Sedan kallades kungens skrivare vid den tiden, den tredje månaden som är månaden sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1] 10De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet.
11I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem. 12På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är adar [på våren]. [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader efter att Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.] 13Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
14Kurirer som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst for iväg och påskyndades av kungens befallning. Dekretet gavs även ut i Susas slott.
15Sedan gick Mordochaj ut från kungens närvaro i kunglig skrud av blått och vitt och med en stor krona av guld och en vit mantel av fint linne och purpur. Susas stad ropade och var glad. 16Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära. 17I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande) och en bra (vacker, ändamålsenlig – hebr. tóv) dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28-29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
Judarnas seger
1[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9-14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15-16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10-12.]
Nu i den tolfte månaden, det är månaden adar, på den trettonde dagen [7 mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender]. 2Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot, eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor. 3Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem. 4Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade gått ut i alla provinser, eftersom denne man Mordochaj blev större och större.
Judarnas fiender förgörs
5Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna). 6I Susas slott slog och förgjorde judarna 500
män. 7Och
Parshaneddata ["självupptagen"] och
Dalfon ["tycka synd om sig själv"] och
Aseppata ["självtillräcklig"] 8och
Porata ["njutningslysten"] och
Adalja ["mindervärdig"] och
Aridata ["självsäker"] 9och
Parmashetta ["överlägsen"] och
Arisaj ["frimodigt oförstånd, dårskap"] och
Aridaj ["stolt/högfärdig"] och
Vajezata ["självrättfärdig"], de tio
10sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se Est 8:11; 1 Mos 14:23.]
Det intressanta med Hamans söner är att deras namn symboliserar det som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat måste vi alla hänga Hamans söner på en träpåle i våra liv och korsfästa dem tillsammans med Jesus. Precis som judarna inte rörde det som hade förkastats, bör vi inte röra det eller något som har med det att göra när vi väl har låtit det försvinna ur våra liv. I en traditionell hebreisk Torah-rulle eller masoretisk text av verserna 7-9 är namnen på Hamans tio söner skrivna vertikalt i en staplad kolumn (ett namn per rad) istället för i vanlig horisontell löpande text. Namnen är staplade som tegelstenar utan överlappning, inte som ett löpande murverk. Detta förstärker tanken att de kommer att falla mycket lättare. Jämför det liknande mönstret i Jos. 12.
11Samma dag kungjordes för kungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa [Est 1:2]. 12Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."13Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
14Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner. 15Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden adar [8 mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
16De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet, 17på den 13:e dagen i månaden adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande och festligheter).
Purim blir en högtid
Purim är en av de tre högtider där firandet pågår hela natten. Följande plakat (ovan översatt till svenska) fanns på ett hotell i Jerusalem 2018.
[Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor.]
20Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran, 21och uppmuntrade dem att fira den 14:e dagen i månaden adar och den 15:e dagen i samma månad varje år, 22dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande och festligheter) och dagar då man sänder matgåvor [portioner, se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.
Under Purim är det vanligt att man klär ut sig. Bilderna är från den stora synagogan i Jerusalem på kvällen den 14:e Adar. Under gudstjänsten läser man högt ur Esters bok. Varje gång Hamans namn nämns skakar deltagarna i skallror och för oväsen så hans namn inte hörs nämnas.
29Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordochaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om purim. 30Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning, 31för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan. 32Esters befallning bekräftade firandet av purim och det skrevs i boken.
Mordochajs storhet
1Kung Ahasveros (Xerxes) införde en skatt över hela landet och över havets öar. 2Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [Est 2:23; 6:1]. 3Juden Mordochaj var kung Ahasveros (Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och hade funnit nåd (villkorad nåd; blivit accepterad – hebr. ratsah) av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt (talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd (alla hans efterkommande). [Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.]
Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahveh, Adonai, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahveh inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges.
1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se Est 1:20.
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se Est 5:4.
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se Est 5:13.
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se Est 7:7.
Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se Est 1:20.
2. Ester – orden talas av en drottning, se Est 5:4.
3. Haman – orden talas av Haman, se Est 5:13.
4. Författaren – orden handlar om Haman, se Est 7:7.
Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges
De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4).
Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se Est 1:20; 5:13. Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se Est 5:5; 7:7.
Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet.
Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat:
1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 1:3.
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se Est 4:2
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se Est 7:5.
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 9:17.
Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i Est 3:11-12 där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på sex bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder: Haman och Satan stinker. Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag.
Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
