Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 16/9

Jer 2, Gal 2:1-16

Jer 2

Fördömande över Judas avfall (kap 2-12)
[Den första sektionen består av sju budskap. Till skillnad från senare budskap är inget av dessa sju daterade eller riktade till en specifik kung. Enda undantaget är i Jer 7:2. Budskapen följer ett kiastiskt mönster som ramas in av introduktionen i Jer 1 och sammanfattningen i Jer 11:18-12:17.

A Juda fördöms (Jer 2:1-3:5)
  B Israels avgudadyrkan (Jer 3:6-4:2)
    C Fara från norr (Jer 4:3-6:30)
      D Templet – vädjan om omvändelse (Jer 7:1-8:3)
    C´ Fara från norr (Jer 8:4-9:26)
  B´ Israels avgudadyrkan (Jer 10:1-25)
A´ Juda fördöms (Jer 11:1-17)]

Judas otrohet (2:1-3:5)
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dual-formen för öra används, dvs. "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:

"Så säger Herren (Jahveh):

Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
    kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
    i ett land som inte var besått.
3Israel är Herrens (Jahvehs) helgade (avskilda) del,
    hans förstlingsfrukt av skörden.

[Båda tillhör Herren, se 2 Mos 23:19; 3 Mos 23:10-14; 4 Mos 18:12-13; 5 Mos 26:1-11. Jerusalem är Guds ögonsten (Sak 2:8), se även 1 Mos 12:3; Rom 1:16.]
Alla som slukar den ska hållas skyldiga,
    ondska ska drabba dem",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

4Hör Herrens (Jahvehs) ord, Jakobs hus
    och alla familjer av Israels hus.

5Så säger Herren (Jahveh):

Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
    så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
    och har blivit fåfänga?
6De frågar inte: "Var är Herren (Jahveh)
    som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
    genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
    genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
    genom ett land som ingen färdas genom och där ingen människa bor?"
7Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält
    för att äta dess frukt och dess goda,
men när ni gick in vanhelgade ni mitt land
    och gjorde min arvedel avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
    "Var är Herren (Jahveh)?" [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
    och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade genom [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1-5]
    och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.

9Därför ska jag fortsätta gå till rätta med er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ja, även era söners söner ska jag gå till rätta med.
10Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
    och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28-29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
    och se om något sådant har skett där.
11Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
    [Nu kommer ett förtydligande:] Som [självklart] inte är några gudar.
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
    mot det som inte är någon vinning.
12Förundras ni himlar vid detta,
    och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

13För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),
    de har övergett mig,
        källan med levande vatten [Jer 17:13],
    och grävt åt sig brunnar,
        trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.

[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna "felstavning" anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]

14Är Israel en tjänare?
    Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2-3]
Varför har han då blivit ett byte?
15De unga lejonen har rutit över honom
    och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
    hans städer ligger i spillror, utan invånare.
16Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
    livnär sig på ditt huvuds krona.

[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.] 17Är det inte detta som har orsakat dig detta,
    att du har försakat Herren din Gud (Jahveh Elohim), när han ledde dig på vägen?
18Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
    att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
    att dricka flodens [Eufrats] vatten?
19Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
    och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
    att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahveh Elohim),
    inte heller finns vördnaden för mig i dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

20För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
    och låtit dina bojor brista,
    och du sa: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
    och under varje lövat träd
    har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
    [Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.] 21Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
    alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
    ett främmande vildvin (en urartad planta)?
22För fastän du tvättar dig med lut
    och tar dig mycket tvål [Mal 3:2],
    är dina synder inför mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

23Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
    jag har inte gått efter baalerna"?
Se din väg i dalen,
    vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
    som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
24en vildåsna van vid öknen,
    som vädrar sina önskningar i vinden,
    hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
    i hennes månad finner de henne.
25Håll din fot borta från att bli skadad
    och din strupe från törst,
men du säger: "Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
    för jag älskar främlingar [främmande gudar]
    och jag vill gå efter (följa) dem."

26Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
    så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
    deras präster och deras profeter.
27Vem säger till stocken: "Du är min far",
    och till stenen: "Du har fört fram oss",
för de har vänt sina ryggar till mig
    och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
    "Stå upp och rädda oss."
28Men var är dina gudar som du har gjort åt dig?
    Låt dem stå upp om de kan rädda dig
    i din tid av svårigheter [5 Mos 32:37-38; Jes 43:8-13; 44:6-23].
För så många som dina städer [lika talrika]
    har dina gudar blivit, du Juda.

29Varför ska ni tävla (strida) med mig?
    Ni alla har begått överträdelser mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

30Fåfängt har jag slagit era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
    som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].

31Generation (detta släkte), se Herrens (Jahvehs) ord.

Har jag varit en öken för Israel
    eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
    "Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
    vi kommer inte mera till dig!"
32Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11-12],
    eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
    dagar utan siffror (som inte går att räkna).
33Hur skicklig är du inte att hitta vägen (hur väl ordnar du inte din väg) för att söka kärlek!
    Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
34Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
    du fann dem inte bryta sig in i era hus [där dödande då hade varit försvarbart, se 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta 35och du säger [ändå]:
    "Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
    Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
36Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i vers 23]
    för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
    som du skäms för Assyrien.
37Från honom ska du gå fram
    med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahveh) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
    och du ska inte ha någon framgång med dem.

Gal 2:1-16

Andra besöket i Jerusalem
1[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i Gal 1:11. Ibland har händelserna här i Gal 2:1-10 förknippats med apostlamötet i Apg 15, men apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalem som omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se Apg 11:27-30. Om mötet som beskrivs i Apg 15 redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
    Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
  1. Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se Apg 9:26-30. Motsvarar Gal 1:18-20.
  2. Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se Apg 11:27-30.
  3. Apostlamötet i Jerusalem, se Apg 15:1-30.
  4. Besök i slutet på den andra missionsresan, se Apg 18:22.
  5. Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea Maritima, se Apg 21:15-23:35.
De fjorton år som nämns i vers 1 kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet dia här, inte meta som i Gal 1:18, vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse, inte efter de tre åren.]

Sedan, efter [ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus. 2Jag gick på grund av (i lydnad till) en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende (de inflytelserika personerna), detta för att jag inte skulle springa (löpa – gr. trecho) eller ha sprungit i onödan [mitt arbete inte skulle vara fruktlöst]. 3Men [allt gick bra] inte ens Titus som följde med mig, som ju var grek, behövde omskära sig [som några hade trott].
     4Denna fråga [om huruvida alla ska omskära sig] uppstod på grund av några falska bröder som i hemlighet hade smugit sig in [i församlingen] för att spionera på den frihet vi har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, för att åter föra oss in i slaveriet [under lagen]. 5Men vi böjde oss inte för dem, inte för ett ögonblick. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras för er [i sanning].
     6Vidare, [inga nya krav gavs från] de som har anseende [de ledare som har inflytande i Jerusalem], om de har anseende eller inte spelar ingen roll för mig, Gud har inte anseende till personen (har inga favoriter som han särbehandlar, Gud är inte imponerad av mänskliga positioner). Dessa ledare lade inte till något till mitt budskap. 7Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna]. 8För den som verkade genom (motiverade, gav sin kraft till) Petrus och hans tjänst som apostel för de omskurna, verkade också (motiverade, arbetade) genom mig för de oomskurna. [Här och i föregående vers används det grekiska namnet Petros, medan den arameiska formen Kefas är mer vanlig i detta brev, se Gal 1:18: 2:9, 11, 14.]
     9När Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes som var kända som (hade ryktet om sig att vara) pelare [i Jerusalems församling] kände (förstod, hade en personlig erfarenhet av) Guds nåd som jag fått ta emot, räckte de mig och Barnabas handen för samarbete. Vi kom överens om att vi [jag och Barnabas] skulle gå till hedningarna och de till de omskurna (judarna). 10Deras enda önskan var att vi skulle komma ihåg de fattiga, just det som jag själv verkligen ihärdigt (uthålligt) arbetat för.

[Detta andra besök i Jerusalem verkar vara samma besök som nämns i Apg 11:30; 12:25, där Barnabas och Saulus överlämnar de finansiella gåvorna till församlingen i Jerusalem.]

Paulus tillrättavisar Petrus
11[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.]

När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv). 12Innan vissa personer från Jakob var där hade han för vana att äta med hedningarna. Men när männen [från Jerusalem] kom, drog han sig gradvis undan [från hedningarna], eftersom han fruktade dem som var för omskärelse [den grupp judar som lärde att en hedning var tvungen att omskära sig innan han blev en kristen]. 13De andra troende judarna anslöt sig till honom och förställde sig (spelade med i detta falska spel). Det resulterade i att också Barnabas drogs med i deras hyckleri. 14Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sa jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?

15Vi [Paulus inkluderar sig själv och Petrus, Barnabas, m.fl.] är judar av naturen (vi är födda judar) och inte hedniska syndare. 16Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagen [på ett legalistiskt sätt följa Torah], utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)