Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 15/9

Jer 1, Gal 1:1-24

Jer 1

JEREMIA

Jeremia var den profet som profeterade om Guds dom över Juda. Han förföljs och hans budskap förlöjligas, men hans ord slår in under hans egen livstid. Jeremia får själv vara med i de omtumlande händelserna när Jerusalem belägras och folket förs bort i exil till Babylon. Klagovisorna som han också skriver bearbetar dessa händelser. Jeremia bor och verkar i Jerusalem under 42 år. Boken är sammanställd av Jeremias skrivare Baroch, se Jer 36:4. Detta sker omkring 20 år in i Jeremias tjänst. Boken har flera profetiska texter om den kommande Messias, se Jer 23:5. Hela sektionen Jer 30-33 talar om ett förnyat förbund, ett budskap som ingav hopp till folket i fångenskap. Kapitel 29 är ett brev till dem som deporterats till Babylon. Jeremia är ett vanligt namn, nio personer i GT har det namnet. Det hebreiska namnet Jirmejahó betyder "Jahveh upphöjer".

Struktur: Boken är inte skriven i kronologisk ordning.

1. Jeremias kallelse (Jer 1:1-10)
2. Profetiska ord före exilen (Jer 1:11-25:38)
3. Episoder i Jeremias liv (Jer 26:1-45:5)
4. Profetior mot nationerna (Jer 46:1-51:64)
5. Jerusalems fall (Jer 52)

Skrivet: 627-580 f.Kr.

Författare: Jeremia, via skrivaren Baroch.

Relaterade böcker:
Klagovisorna



Introduktion
1[Den inledande frasen "Ord av Jeremia" återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) före det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.]

Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land. 2Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.], 3och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [den judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].

De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:

Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den siste gode kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.) – 2 Kung 23:31-34
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) – 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) – 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16

Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I den sammanfattande bibeltexten nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.



Jeremias kallelse

Den svenska fotografen Lennart Nilssons banbrytande fotografier som visar varje steg i barnets utveckling i moderlivet kom ut 1965. Hans bok "Ett barn blir till" har sedan dess översatts till 20 språk.

4Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder "en som Gud har rest upp"], han sa:
5"Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
    utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
    avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
    satte jag dig."
6Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung."

[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]

7Då sa Herren (Jahveh) till mig:
"Säg inte att
    du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
    – ska du gå
och allt jag befaller dig säga
    – det ska du tala.
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
    för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:

rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."
Första synen

I februari blommar mandelträdet, det första av alla träd som blommar i Israel.

11Därtill kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: "Jeremia vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked)." 12Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoqed) över mitt ord för att verkställa det."

[Ordet för att vaka över (hebr. shoqed) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling till hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]

Andra synen
13Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
     14Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet, 15för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
"och de ska komma och de ska ställa sina troner
    vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
    och mot alla Juda städer.
16Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
    i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
    och tillbett sina egna händers arbete.
17Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). 18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. 19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Gal 1:1-24

GALATERBREVET

Detta är ett av Paulus tidigaste brev, kanske det första bevarade. Området som brevet riktar sig till är troligen den romerska provinsen Galatien, i nuvarande centrala Turkiet. Sedan Paulus lämnat de nystartade församlingarna har falska lärare smugit sig in och undervisat troende hedningar att följa judiska lärosystem. Paulus måste påminna om att frälsningen är given av nåd. Frågan gällde omskärelse, själva initieringen i judendomen, men sammanfattar hela frågeställningen om gärningar kontra nåd. Det är lika mycket synd och slaveri i religiös lagiskhet som i syndfullt hedonistiskt leverne, bara Jesus kan ge sann frihet.

Det finns två teorier om vart brevet skickades: den romerska provinsen Galatien eller ett äldre landskap vid samma namn i norr. Innehållsmässigt spelar det ingen roll om brevet riktades till den södra delen i den romerska provinsen eller det mindre landskapet i norra delen av samma område. Dock påverkar det dateringen av brevet.

Riktar sig brevet till det norra landskapet Galatien är det skrivet på 50-talet e.Kr. då Paulus befann sig i Efesos eller kanske Makedonien. Eftersom Paulus inte tydligt refererar till mötet i Jerusalem, som skedde omkring 49 e.Kr., är det troligast att brevet skrevs innan dess. Kärnbibelns kommentarer följer den sydliga hypotesen att brevet skrevs tidigt efter den första missionsresan och riktade sig till den sydliga delen av den romerska provinsen Galatien.

Struktur:
Brevet har tre huvuddelar med två kapitel vardera. Stilen är argumenterande och Paulus använder många frågor.
1. Sann frihet – Paulus försvar, kapitel 1-2.
2. Fallgropar med lagiskhet – teologi om nåd och tro, kapitel 3-4.
3. Frihet under ansvar – praktiska konsekvenser, kapitel 5-6.

Skrivet: Omkring år 45-48 e.Kr.

Till: Romerska provinsen Galatien.

Från: Troligtvis Antiokia i Syrien, se Gal 2:11.

Författare: Paulus, se Gal 1:1.



Inledning (1:1-10)

Hälsning
1[Från:] Paulus [betyder liten], apostel (sändebud, ambassadör),
    [min auktoritet och mitt budskap fick jag]
    inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud],
    utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern,
        som uppväckte honom från de döda.
2Jag och alla syskon (bröder och systrar i tron) som är med mig hälsar
    till församlingarna (de utkallade – gr. ekklesia) i Galatien [område mitt i dagens Turkiet].

3Nåd (oförtjänt favör) och frid (harmoni, lycka, välgång)
    till er från Gud vår Fader och vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
     4som offrade sig själv för våra synder,
    för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
    efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
     5Honom tillhör äran (all majestät, härlighet) i evigheters evigheter (genom alla tidsåldrar som varit och i de som kommer)!
Amen (låt det bli så, det är sant, sannerligen).

Orsaken till brevet
6[I detta brev hoppar Paulus över tacksägelsen som annars brukar komma efter inledningen (Rom 1:8-10; 1 Kor 1:4-6; 2 Kor 1:3-7; Ef 1:1-10; Fil 1:4-6; Kol 1:3-4; 1 Thess 1:2-3; 2 Thess 1:3-4; 2 Tim 1:3-4). Istället går han rakt på sak och förklarar varför han skriver brevet.]

Jag är förundrad (förvånad) över att ni så snabbt (plötsligt) [kort efter det att Paulus lämnat dem, eller kort efter det att de hört den falska undervisningen] vänder er (förflyttar er position) bort från honom som kallade (inbjöd) er genom den Smordes (Messias, Kristi) nåd (oförtjänta favör) till ett helt annat evangelium [helt annan källa och innehåll].

[Ordet för att vända sig bort är metatithemi, ordet användes i klassisk grekiska för någon som vänder kappan efter vinden. I Apg 7:16 beskriver det hur en kropp flyttas från en plats till en annan. Verbformen presens medium/passiv visar att galaterna är i en process av att ändra sig och att det är på grund av yttre påverkan. Hade Paulus använt perfekt hade de redan ändrat sig. Detta indikerar att Paulus har hopp om att hans brev ska påverka dem på ett positivt sätt.] 7Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Messias, Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
     8Men även om vi eller om så vore en ängel (budbärare) från himlen skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]! 9Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!

10För [hur är det nu], är det människor jag här försöker övertala (övertyga; bli vän med) – eller Gud? Eller försöker jag (söker jag efter att) behaga människor [ständigt möta människors förväntningar]? Om jag fortfarande behagade människor (vore människor till lags; höll mig väl med folk) [och gjorde dem nöjda] skulle jag nog (gr. an) inte vara en tjänare (slav, livegen) till den Smorde (Messias, Kristus). [1 Thess 2:5-6]

[Den lilla grekiska partikeln an anger en förmodan och något hypotetiskt – "i så fall, om det vore så".]

Paulus försvarar sin auktoritet (1:11-2:14)
11[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i Gal 2:11 med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.]

Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade inte har mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur). 12Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Tidigare liv
13Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den. 14Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se Apg 8:1-3.]

Omvändelse och kallelse
15Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom) 16att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [Apg 9:15; 22:21], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa]. 17Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus.

[Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:1-40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus i tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]

Första besöket i Jerusalem
18[Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i Gal 2:1. Detta första besök är samma första besök som nämns i Apg 9:26-30.]

Sedan, efter (gr. meta) tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas [den arameiska formen av det grekiska namnet Petrus], och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid "upp" till staden.] 19Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder. 20Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte!

21Sedan reste jag till området kring Syrien och Kilikien [två romerska provinser vid Medelhavets nordöstra bukt, kuststaden Tarsus i Kilikien var Paulus hemstad]. 22Men jag var ett okänt ansikte för den Smordes (Messias, Kristi) församlingar [de messianska församlingarna] i Judeen. [Kan syfta på området kring Jerusalem, eller hela den judiska provinsen i Romarriket som bestod av Idumeen, Judeen, Samarien och Galileen.] 23De hade bara hört det sägas [gång på gång]: "Han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu de glada nyheterna (gr. euaggelizo) om den tro som han förut försökte förgöra (utrota)." 24Så nu prisade (ärade) de gång på gång Gud för min skull [för den förändring som Gud hade gjort i mig].

[Det är när Paulus är i Tarsus i Kilikien som Barnabas söker upp honom och tar med honom till Antiokia, se Apg 11:25-26.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)