Helbibel - tisdag 15/9
Jes 19:1-21:17, Ps 59:1-18, Ords 23:13-14, Gal 2:1-16
Jes 19:1-21:17
En profetia över Egypten1Budskap om (profetord, börda över) Egypten.
Se, Herren (Jahveh) rider på ett snabbt moln
och kommer till Egypten
och Egyptens avgudar ska förflyttas i hans närvaro,
och Egyptens hjärta ska smälta inombords.
2Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
och de ska strida varje man mot sin bror,
och varje man mot sin granne,
stad mot stad,
och kungarike mot kungarike.
3Och Egyptens ande ska göras tom (de tappar sitt mod)
och jag ska omintetgöra deras rådslut,
och de ska söka hos avgudarna,
och de som viskar och andarna (demonerna) och familjeandarna (släktdemonerna).
4Och jag ska överlämna Egypten
till en grym herre,
och en våldsam kung ska regera över dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot).
5Och vattnet ska sina i havet
och floderna ska torka ut.
6Och floderna ska bli stinkande,
Egyptens (hebr. Matsor – singular) strömmar ska bli små och torka upp,
rören och vassen ska vissna,
7våtmarkerna längs Nilen,
vid Nilens flodbankar.
Och allt som är sått vid Nilen,
ska bli torrt,
drivas bort och inte vara (finnas, existera) mer.
8Fiskarna ska klaga,
och alla som kastar ut metspön i Nilen ska sörja,
och de som sprider ut näten över vattnet
ska försmäkta.
9Därtill ska de som arbetar med kammat lin
och de som väver bomull komma på skam.
10Hennes grundvalar ska krossas,
alla som gör dammar ska bli bedrövade i själen.
11Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
12Var är de nu, de visa männen?
Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
har för avsikt angående Egypten.
13Tsoans furstar har blivit dårar,
Nofs furstar är bedragna,
de har fått Egypten att gå vilse,
som är hennes stammars hörnsten.
14Herren (Jahveh) har blandat henne med
en ande av förvirring (yrsel),
och de har fått Egypten att ragla (vackla) i varje göromål,
som en drucken raglar (vacklar) i sina spyor.
15Inte heller ska det finnas något arbete att göra för Egypten
som huvud eller svans, palmkvist eller kaveldun.
16På den dagen ska Egypten likna en kvinna och ska darra och frukta på grund av skakningarna från Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hand, som han skakar över dem. 17Och Juda land ska bli en skräck för Egypten, så snart någon nämner om det för dem ska de bli rädda, på grund av Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) avsikter, som han har avsett mot dem.
18På den dagen ska det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och avlägger ed till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). En av dem ska heta Ödeläggelsens stad (hebr. ir ha-heres). [Syftar på staden On, på grekiska Heliopolis ("solstaden"), ca 8 km nordost om Kairo.]
19På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahveh) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahveh). 20Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahveh) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem. 21Och Herren (Jahveh) ska göra sig själv känd för Egypten, och egyptierna ska känna (vara intimt förtrogna med) Herren (Jahveh) den dagen. De ska tillbe med djuroffer och matoffer och ska ge löften till Herren (Jahveh) och infria dem. 22Och Herren (Jahveh) ska slå Egypten, slå och hela (bota) och de ska återvända till Herren (Jahveh), och de ska bönfalla honom och han ska hela (bota) dem.
23På den dagen ska det vara en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egyptierna till Assyrien och egyptierna ska tillbe med assyrierna. 24På den dagen ska Israel vara den tredje med Egypten och med Assyrien, en välsignelse mitt på jorden, 25eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
1Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det, 2på den tiden talade Herren (Jahveh) genom Jesaja, Amots son, och sa: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota. 3Herren (Jahveh) sa: "Så som min tjänare Jesaja har vandrat naken och barfota för att under tre år vara ett tecken och en varning över Egypten och Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 4så ska Assyriens kung leda iväg Egyptens fångar och de landsflyktiga från Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], unga och gamla, nakna och barfota och med oskylda rumpor, till en skam för Egypten. 5De ska bli förskräckta och fyllda med skam eftersom de satte sitt hopp till Kush och skröt om Egypten." 6Kustlandets invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"
Babylons fall
1Budskap om (profetord, börda över) öknen vid havet [troligtvis Babylon och området kring floden Eufrat].
Som en virvelvind i söder [hebr. negev] sveper fram,
kommer det från öknen,
från ett fruktat (fruktansvärt) land [mederna].
2En hemsk syn berättas för mig:
"Den förrädiska köpmannen handlar förrädiskt,
och tillspillogivaren tillspilloger.
Gå upp, Elam!
Belägra, du Medien!
Allt dess suckande har jag gjort slut på (tystat)."
3Därför är mina höfter fyllda med krampryckningar,
krystvärkar har tagit greppet om mig,
som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
jag är förskräckt så att jag inte kan se.
4Mitt hjärta är förvillat,
skräck har överväldigat mig,
skymningsljuset som jag längtade efter
har vänt sig (är inte längre något behagligt, har bytt betydelse) och fått mig att darra (av skräck).
5De förbereder bordet,
de tänder lamporna,
de äter, de dricker.
"Stå upp, furstar,
smörj sköldarna (gör er redo till strid)!"
6För så har Herren (Adonai) sagt till mig:
"Gå, sätt ut väktare,
låt honom berätta vad han ser.
7Och när han ser en armé (karavan),
ryttare i par,
en armé (karavan) av åsnor,
en armé (karavan) av kameler [allt detta beskriver ett assyriskt fälttåg],
ska han lyssna (ge akt – hebr. qashav) noggrant (hebr. qashev),
mycket noggrant (hebr. qashev)."
8Och han ska ropa (ryta) som ett lejon:
"Över (högst upp i) vakttornet,
Herre (Adonai),
står jag oavbrutet hela dagen,
och jag sitter på min vaktpost hela natten.
9Och se, där kommer en armé med män,
ryttare i par.
Och han talade och sa: Fallet, fallet är Babel,
och alla hennes skurna avgudar är slagna till marken."
10Mina söndertröskade, som säd på tröskplatsen [ordagrant: ´Du min tröskning, och barn av min tröskplats´ – Juda hade blivit krossat av Babylon],
det som jag har hört från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim),
har jag berättat för dig.
Edom
11Budskap om (profetord, börda över) Doma [betyder "tystnad" och refererar till Edom].
Man kallar på mig från Sheir:
"Väktare, hur är det med natten?
Väktare, hur är det med natten?"
12Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Arabien
13Budskap om (profetord, börda över) Arabien.
I Arabiens busksnår ska ni vara inhysta,
ni dedaniternas karavaner.
14Möt de törstande med vatten, ni invånare i Temas land,
möt flyktingen (främlingen) med deras bröd [det bröd som rätteligen tillhör dem]. [Tema är en oas i Arabiska öknen, folket var ättlingar till Ismael, se 1 Mos 25:15.]
15För de flyr från svärdet,
från det dragna svärdet
och från den spända bågen
och från det fruktansvärda kriget.
16För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Inom ett år, så som en inhyrd [noggrant] räknar år, ska Kedars härlighet [område i norra Arabien] falla, 17och återstoden av antalet bågskyttar, de mäktiga männen av Kedars söner, ska förminskas, för Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), har talat."
Ps 59:1-18
Psalm 59 – Skydda migEn bön om hjälp. Psalmisten är omringad och ansatt av illasinnade fiender. Bönen är inte behärskad och balanserad, tvärtom har den tvära kast. Psalmen visar på friheten att komma till Gud med alla sina känslor.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av kiasmer i flera nivåer. I vers 7-8 och 15-16 beskrivs fienderna som ylande hundar. Denna refräng ramar in vers 9-14 där vers 11 är själva kulmen med förtröstan på Guds nåd och hans absoluta närvaro trots fiender.
1. Bön till Gud om hjälp, vers 2-6
2. Refräng – de är som ylande hundar, vers 7-8
3. Förtröstan på Gud, vers 9-11
4. Agera mot fienderna Gud, vers 12-14
5. Refräng – de är som ylande hundar, vers 15-16
6. Förtröstan på Gud, vers 17-18.
Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras).
[Bakgrund:] När Saul sände [soldater] och lät bevaka hans hus för att döda honom. [Saul sände soldater för att döda David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen före gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se 1 Sam 19:11-17.]
Bön om hjälp
2Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, min Gud (Elohim),
beskydda mig (sätt mig på en hög plats), långt bort från dem som reser sig upp mot mig.
3Rädda (ryck bort) mig från överträdarnas hantlangare (de som medvetet ägnar sig åt synd och uppror mot Gud),
rädda mig från blodtörstiga människor (som aktivt arbetar för att skada andra).
4För se, för de ligger i bakhåll efter mitt liv (min själ – hebr. nefesh),
trotsiga människor väcker upp strid mot mig.
Inte för mina överträdelser eller synder, Gud (Jahveh),
5jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt).
Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
6Därför Herre, härskarornas Gud (Jahveh Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla hednafolk.
Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
[Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Refräng – som ylande hundar
7De återvänder på kvällen (vid solnedgången), de ylar och morrar som hundar
och går runt i och omkring (omringar) staden.
8Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
svärd (plural) är i deras läppar:
För vem lyssnar?
[När allt kommer omkring, är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.]
Förtröstan på Gud
9Men du Gud (Jahveh) ska skratta åt dem.
Du ska göra alla länder till åtlöje.
10Min styrka, jag väntar (hoppas) på dig,
för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd).
11Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig.
Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare.
[Verbet "möta mig" har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.]
Agera mot fienderna
12[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2-6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9-11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kanaanéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20-23.]
Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonai) vår sköld,
13för deras muns synd och deras läppars ord,
låt dem fångas i sin stolthet,
för förbannelser och lögner som de återberättar.
14Förtär (gör slut på) dem i vrede,
förtär dem så att de inte längre finns,
och låt dem veta att Gud (Elohim) regerar i Jakob,
till jordens yttersta gräns.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Refräng – som ylande hundar
15De återvänder på kvällen (solnedgången), de ylar och morrar som hundar
och går runt i och omkring (omringar) staden.
16De vankar hit och dit efter mat.
Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).
Förtröstan på Gud
17[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]
Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),
ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)
över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).
För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)
och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].
18Min [mäktige] styrka (starkhet), till dig vill jag sjunga lovsånger,
för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd), min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim).
Ords 23:13-14
12. Var inte rädd för att tillrättavisa dina barn13Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från en yngling (tonåring – hebr. naar);
om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [ska han inte dö [ta fysisk skada]. [Se också Ords 22:6; Ef 6:4]
14Det är du som ska använda riset [låta olydnad få konsekvenser]
och rädda honom från Sheol (underjorden – de dödas plats).
Gal 2:1-16
Andra besöket i Jerusalem1[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i Gal 1:11. Ibland har händelserna här i Gal 2:1-10 förknippats med apostlamötet i Apg 15, men apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalem som omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se Apg 11:27-30. Om mötet som beskrivs i Apg 15 redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
- Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se Apg 9:26-30. Motsvarar Gal 1:18-20.
- Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se Apg 11:27-30.
- Apostlamötet i Jerusalem, se Apg 15:1-30.
- Besök i slutet på den andra missionsresan, se Apg 18:22.
- Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea Maritima, se Apg 21:15-23:35.
Sedan, efter [ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus. 2Jag gick på grund av (i lydnad till) en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende (de inflytelserika personerna), detta för att jag inte skulle springa (löpa – gr. trecho) eller ha sprungit i onödan [mitt arbete inte skulle vara fruktlöst]. 3Men [allt gick bra] inte ens Titus som följde med mig, som ju var grek, behövde omskära sig [som några hade trott].
4Denna fråga [om huruvida alla ska omskära sig] uppstod på grund av några falska bröder som i hemlighet hade smugit sig in [i församlingen] för att spionera på den frihet vi har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, för att åter föra oss in i slaveriet [under lagen]. 5Men vi böjde oss inte för dem, inte för ett ögonblick. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras för er [i sanning].
6Vidare, [inga nya krav gavs från] de som har anseende [de ledare som har inflytande i Jerusalem], om de har anseende eller inte spelar ingen roll för mig, Gud har inte anseende till personen (har inga favoriter som han särbehandlar, Gud är inte imponerad av mänskliga positioner). Dessa ledare lade inte till något till mitt budskap. 7Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna]. 8För den som verkade genom (motiverade, gav sin kraft till) Petrus och hans tjänst som apostel för de omskurna, verkade också (motiverade, arbetade) genom mig för de oomskurna. [Här och i föregående vers används det grekiska namnet Petros, medan den arameiska formen Kefas är mer vanlig i detta brev, se Gal 1:18: 2:9, 11, 14.]
9När Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes som var kända som (hade ryktet om sig att vara) pelare [i Jerusalems församling] kände (förstod, hade en personlig erfarenhet av) Guds nåd som jag fått ta emot, räckte de mig och Barnabas handen för samarbete. Vi kom överens om att vi [jag och Barnabas] skulle gå till hedningarna och de till de omskurna (judarna). 10Deras enda önskan var att vi skulle komma ihåg de fattiga, just det som jag själv verkligen ihärdigt (uthålligt) arbetat för.
[Detta andra besök i Jerusalem verkar vara samma besök som nämns i Apg 11:30; 12:25, där Barnabas och Saulus överlämnar de finansiella gåvorna till församlingen i Jerusalem.]
Paulus tillrättavisar Petrus
11[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.]
När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv). 12Innan vissa personer från Jakob var där hade han för vana att äta med hedningarna. Men när männen [från Jerusalem] kom, drog han sig gradvis undan [från hedningarna], eftersom han fruktade dem som var för omskärelse [den grupp judar som lärde att en hedning var tvungen att omskära sig innan han blev en kristen]. 13De andra troende judarna anslöt sig till honom och förställde sig (spelade med i detta falska spel). Det resulterade i att också Barnabas drogs med i deras hyckleri. 14Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sa jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
15Vi [Paulus inkluderar sig själv och Petrus, Barnabas, m.fl.] är judar av naturen (vi är födda judar) och inte hedniska syndare. 16Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagen [på ett legalistiskt sätt följa Torah], utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
