Psalm 96 är en lämplig fortsättning på [Psalm 95], där den som vill följa och lyda Gud blivit påmind om Guds helighet. Frasen "en ny sång" återfinns här och i [Ps 98:1]. I sammanhanget är det en ny sång som kommer utifrån en djup medvetenhet om den svaga mänskliga naturen. Med denna klangbotten får sången också messianska undertoner. I vers 11 finns Guds personliga namn inkodat i den första radens ord som i ordningsföljd börjar på jod, he, vav och he – JHVH.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning till folken, vers 7-10
3. Uppmaning till skapelsen, vers 11-13
Sjung till Herren
1[Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]
Sjung till Herren (Jahveh), en ny sång.
Sjung till Herren (Jahveh), hela jorden.
2Sjung till Herren (Jahveh), välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.
3Återberätta om hans ära bland hednafolken,
hans under bland alla folk.
4För Herren (Jahveh) är stor och högt är han prisad,
han ska fruktas högt över alla gudar (elohim).
5Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
men Herren (Jahveh) är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
Ge till Herren
7[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahveh), ära och makt.
8Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar [templet i Jerusalem]. [Motsvarande fras i [1 Krön 16:29] har "inför hans ansikte"; templet fanns inte när psalmen skrevs. Gårdar (pluralis) syftar på både inre och yttre gården i templet.]
9Tillbe Herren (Jahveh) i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden.
10Säg bland hednafolken (hebr. goj): "Herren (Jahveh) regerar (är kung),
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken (hebr. am) med rättvisa."
Herren kommer
11[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
[De fyra första hebreiska orden är Jishmuho Ha´shamaim Ve´tagel Ha´erets (glädja sig – himlen – och fröjda sig – jorden). Begynnelsebokstäver formar ett akrostiskt mönster för Guds namn JHVH. Fler exempel är [Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7].]
Må havet brusa, med allt som fyller det.
12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje),
13inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). [[Ps 98:9]]
2 Kor 12:11-21
Tecken på en sann apostel
11Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "extraordinära-superapostlar" [[2 Kor 11:5]], även om jag ingenting är. 12Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet (ståndaktighet, tålamod) [karaktär som står fast även under prövningar]:
genom tecken [gr. semeion, fokus är mer på en andlig princip och betydelsen än själva undret i sig],
under (ovanliga under som väcker förundran över Guds storhet)
och kraftgärningar (mirakler som bekräftar Guds makt).
[Vi vet inte exakt vilka tecken, under och kraftgärningar som skedde i Korint. Skulle Paulus nämna dem vore han inte bättre än sina motståndare. I Apostlagärningarna kan vi läsa hur Gud verkade genom honom vid andra tillfällen. I Lystra helades en förlamad man, se [Apg 14:8-10], och i Filippi befriades en slavflicka från en ond ande, se [Apg 16:16-18]. Inte så långt efter att Paulus skriver detta brev uppväcks en ung man till livet i Troas, se [Apg 20:9-10].]
13På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
Genuin kärlek till församlingen
14[Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.]
Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv vid en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se [1 Kor 3:2].] Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar,
utan föräldrarna åt sina barn.
[I den grekisk-romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav, förväntades barnen betala genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]
15Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt? 16Jag har alltså inte varit någon börda för er.
[Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.]
Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
17Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?
18Jag bad Titus resa och sände en broder med honom.
Har Titus utnyttjat er?
Har vi inte handlat i samma anda?
Har vi inte gått i samma fotspår?
Omvända roller
19[Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.]
Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er?
Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna
stridigheter (grupperingar, gräl),
avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har),
okontrollerat temperament (ilska, vrede),
själviskhet (självupptagenhet),
förtal,
skvaller,
högmod (uppblåsthet, arrogans)
och oordning
bland er. 21Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).