Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 8/9

Pred 9, 2 Kor 10:1-18

Pred 9

Samma mål för alla
1För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten. 2Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den gode, den (rituellt) rene och den (rituellt) orene, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
    sådan är syndaren,
och den som avger en ed
    som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.
3Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja, även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden. 4För den som fortfarande lever (tillhör de levandes skara) finns det hopp – även en levande hund [som är illa ansedd] är bättre än ett dött lejon [det mäktigaste djuret, se Ords 30:30].
5Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö,
    men de döda, de vet ingenting [har ingen förståelse alls],
och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda],
    för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12; 112:6; Mal 3:16]
6Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
7Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig). 8Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud. 9Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott). 10Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.

11Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
    inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
    inte de kloka som får rikedom,
    inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
12För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
Som fiskarna fångas i det onda nätet
    eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
    när det plötsligt kommer över dem.
13Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig; 14Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den. 15Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man. 16Då sa jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."

17De visas ord talade i tysthet
    är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
18Vishet är bättre än stridsvapen,
    men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.

2 Kor 10:1-18

PAULUS FÖRSVARAR SIN TJÄNST (kap 10-13)

En vädjan
1[Efter en längre undervisning om givande där han uppmanar korintierna att förnya sin iver för insamlingen till de troende i Jerusalem, tar Paulus upp sin egen roll som apostel. Paulus börjar detta stycke med auktoritet och tydlighet. Han har blivit anklagad av falska apostlar för att vara djärv när han skriver brev på avstånd, men feg väl på plats, se vers 10. Nu i brevets sista kapitel besvarar han den kritiken.]

Jag, Paulus, vädjar personligen vid den Smordes (Kristi) mildhet och godhet, jag som [enligt vissa, se vers 10] är så "ödmjuk" när jag möter er ansikte mot ansikte, men "modig" när jag är långt borta [och skriver mina brev]. 2Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv). 3För även om vi lever i världen (vandrar i köttet), strider vi inte på världens sätt (strider inte efter köttet med mänskliga vapen). 4För våra stridsvapen är inte köttsliga [av denna världen], utan kraftfulla (starka) inför Gud till att bryta (riva) ner fästen. 5Vi bryter ner [med våra stridsvapen raserar vi] tankebyggnader (resonemang, beräkningar, spekulationer, argument) och varje hög mur (all höghet) som reser sig upp [lite i taget, mer och mer] mot kunskapen om Gud (Guds kunskap) – och vi tar varje tanke som en fånge in i lydnad för den Smorde (Messias – ordagrant: in i/fram till Kristi lydnad).

[Bilden som målas upp är en romersk soldat som tvingas ta fram svärdet för att få en omedgörlig fånge att lyda. Slagfältet är sinnet där tankar och resonemang som strider mot Guds ord måste tas till fånga och överlämnas till Jesus, vår Befälhavare. I nästa vers fortsätter Paulus att använda militära termer.]

6Vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad [som församling] blivit fullständig.

Falska apostlar
7[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 2 Kor 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se 2 Kor 11:4, 22.]

Se vad som sker mitt framför er (vad som är helt uppenbart)! [Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han tillhör den Smorde (Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig att vi tillhör den Smorde lika mycket som han. 8Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas. 9Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev. 10Han [syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint] säger:
"Hans brev har tyngd och kraft [se 2 Kor 7:8],
    men när han kommer själv är han svag (hans fysiska utseende och framförande imponerar inte)
    och man föraktar hans ord."

[Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas som att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus, den störste guden, och att Paulus var hans talesman, se Apg 14:8-12. Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk-romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i "Handbok i livets konst" omkring 125 e.Kr.]
11Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.

En ofrivillig jämförelse
12Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting.

[I den antika världen var jämförelse med andra ett vanligt retoriskt grepp som praktiserades flitigt.]

13Vi däremot berömmer oss inte gränslöst (utan förbehåll), utan håller oss inom gränsen för det område (gr. kanon, den måttstock, norm) som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er. 14Vi går inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med den Smordes (Kristi) evangelium. [Paulus grundade församlingen i Korint, se 1 Kor 3:6.] 15Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält (vårt inflytande) hos er ska utvidgas kraftigt. 16Då kan vi förkunna evangeliet i områden bortom ert och behöver inte berömma oss av det som redan är uträttat på någon annans område.
17Den som berömmer sig
    måste berömma sig i Herren.

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 1 Kor 1:31. Se även Ords 27:2.]
18Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)