Halvbibel - söndag 25/1
3 Mos 25
Regler för sabbatsåret – shmita1Herren (Jahveh) talade till Mose på berget Sinai och sa:
2Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahveh). 3Sex år ska ni beså era fält och sex år ska ni beskära era vinstockar och samla in dess frukt. 4Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahveh) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock. 5Det som växer upp av självsådd ska du inte skörda och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte plocka. Detta är ett sabbatsår med vila för marken. 6Markens sabbatsvila ska vara mat för dig, för din tjänare och för din tjänstekvinna, och för dina inhyrda arbetare, och för främlingen som vistas hos dig. 7För din boskap och för vilddjuren i landet ska allt överflöd bli till mat.
Regler för jubelåret – jóvel
8Och du ska räkna sju sabbatsår åt dig, sju gånger sju år så att tiden blir sju sabbater av år, alltså 49 år. 9På den 10:e dagen i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], på Yom Kippur (försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet. 10Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.] 11Ett jubelår ska detta 50:e år vara för er. Ni ska inte så, inte heller skörda det som självgrott, inte heller plocka druvor från era obeskurna vinstockar. 12Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).
Återlösning av mark
13Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning. 14Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder. 15Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig. 16Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig. 17Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 18Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
19Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.
20Och om ni säger: "Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda." 21Då ska jag befalla min välsignelse över dig i det sjätte året och det ska bära frukt för tre år. 22Och ni ska så det åttonde året och fortfarande äta av den gamla frukten till det nionde året, till dess hennes frukt kommer in ska ni äta av det gamla förrådet. 23Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och gäster med mig. 24Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.
25Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt. 26Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det, 27då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning. 28Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.
Återlösning av hus
29Och om en man säljer ett boningshus i en stad med stadsmur, då ska han återlösa det ett helt år efter att det blev sålt. Efter ett fullt år ska han återlösa det. 30Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret. 31Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret. 32Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst. 33Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner. 34Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.
Regler för lån och slavar
35Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig. 36Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig. 37Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta. 38Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).
39Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav, 40utan som en hyrd tjänare och som en kringresande ska han vara för dig, och ska tjäna dig fram till jubelåret [som inföll vart 50 år, se 3 Mos 25:10-12]. 41Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända. 42För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar. 43Du ska inte råda över honom med stränghet utan ska vörda din Gud (Elohim).
44Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hednafolken som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor. 45Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom. 46Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
47Om en inflyttad eller besökare (gästarbetare) blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till den inflyttade eller besökaren hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. 49Antingen hans farbror eller hans kusin (farbrors son) ska återlösa honom eller någon som är nära släkting till honom från hans familj ska återlösa honom, eller om han har möjlighet ska han återlösa sig själv. 50Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en inhyrd arbetare ska det bli för honom. 51Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling. 52Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning. 53Och som en inhyrd arbetare år för år ska han vara mot honom och den andre ska inte råda över honom med stränghet i dina ögon. 54Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom. 55För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim).
Matt 16:13-17:9
Människoson och Guds Son
Här vid klippan och vattenkällan i närheten av Caesarea Filippi undervisade Jesus lärjungarna om församlingens position och auktoritet.
[Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.]
Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"
14De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
15Han sa till dem: "Men vem säger ni att jag är?"
16Simon Petrus svarade och sa: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens Son."
17Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18Jag säger dig, du är Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa [gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och Hades (dödsrikets) portar ska inte stå emot den.
[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, Matt 5:14, högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se vers 23.]
Vid Banias naturreservat, som platsen heter i dag, finns en skylt med en målning som visar hur Pan-templet kan ha sett ut på Jesu tid.
[I Bibelns bildspråk betecknar nycklar mandat och fullmakt. Lösa och binda var termer som användes av de skriftlärda när man beslutade vad som var rätt och fel i olika situationer. I Matt 5:19 använder Jesus samma grekiska ord för att lösa när han talar om att upphäva ett bud. Jesus upprepar snart frasen "binda och lösa" igen när han undervisar alla tolv lärjungarna, se Matt 18:18. Där handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se Matt 18:17. Notera verbformerna där allt som du binder/löser redan ska vara bundet/löst (perfekt passiv form) i himmelen.]
20Sedan gav han en strikt order till lärjungarna att inte berätta för någon att han var Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Jesus berättar om sin död och uppståndelse
21[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han varit med lärjungarna har Jesus hittills bara nämnt om sin död tre gånger, men nu börjar han åter undervisa dem om detta, och tar upp det ytterligare elva gånger.]
Från den tiden började Jesus förklara för (visa) sina lärjungar att han måste gå (gå bort/iväg) till Jerusalem och lida mycket genom (utstå många lidanden från) de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dvs. rådet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och [att han måste] bli dödad (bortröjd, slaktad) och på tredje dagen uppstå (bli uppväckt/upprest) [igen].
22Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sa: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
23Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se Mark 8:33] och sa till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
Att mista livet, men ändå vinna det
24Sedan sa Jesus till sina lärjungar:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' i samband med efterföljelse, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20-23. Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller vandra tillsammans på vägen med.]
25För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.
[Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i vers 25-26, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 24 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se Matt 5:3-12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i Matt 6:19-24 där Jesus förklarar att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
26Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)? 27Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."
Jesu ansikte strålade av ljus
28"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike."
[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Matt 17:1-8. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar om när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.]
Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.
[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se Matt 16:13. Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se 2 Mos 24:15. Jesus är den andre Mose som det talas om i 5 Mos 18:15 och den som fullbordar Moses kallelse.]
2Där förvandlades hans utseende inför dem, hans ansikte lyste (klart och tydligt) som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Plötsligt fick de se Mose och Elia samtala med honom. 4Då började Petrus tala, och sa till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
[I Luk 9:33 står det också att "Petrus inte visste vad han sa." Det är möjligt att han anknyter till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]
5Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem. [Främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se Luk 9:34. Molnet är en gammaltestamentlig bild på Guds närvaro, se 2 Mos 13:21-22; 40:34-38; 1 Kung 8:10-13.] En röst från molnet sa [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se Matt 3:17]: "Detta är min Son – min Älskade, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom." 6När lärjungarna hörde detta, kastade de sig [raklånga] ner med sina ansikten mot marken och greps av stor fruktan (förskräckelse). 7Men Jesus kom och rörde vid dem och sa: "Stå upp och var inte rädda." 8När de lyfte upp sina ögon, såg de ingen förutom Jesus.
[Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får undervisningen och buden på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg såg nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar Torah och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det ursprungliga och det förnyade förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar undervisningen och profeterna, se Matt 5:17.]
9Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
