Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 6/9

Pred 7, 2 Kor 8:16-24

Pred 7

1För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan berätta för en människa vad som ska komma efter henne under solen?

2Bättre ett gott namn än god (dyrbar) olja [kiastisk struktur; hebr. tóv shem mi shemen tóv],
    och dagen att dö bättre än dagen att födas.
3Det är bättre att gå till sorgehuset
    än att gå till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
    och de levande ska lägga det på hjärtat.
4Förargelse (sorg, ilska, indignation) är bättre än skratt,
    för genom ansiktets sorg kan hjärtat bli tillfredsställt (få glädje).
5Den vises hjärta är i sorgens hus,
    men dårens hjärta är i glädjens hus.
6Det är bättre att höra den vises tillrättavisning
    än att en man hör dårens sång.
7För som sprakandet av törnen under en gryta,
    så är dårens skratt.

Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

8Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre
    och en muta fördärvar hjärtat.

9Bättre slutet på något (en sak; ett ord) än början,
    bättre en tålmodig ande än en högmodig (stolt) ande.

[Denna vers har många tillämpningsområden. Hur något avslutas är viktigare än hur det börjar, och det behövs tålamod för att nå målet. I ljuset av vers 8, som talar om hur mutor kan fördärva hjärtat och omdömet, handlar denna vers om att det är högmodigt att fälla en för snabb dom. Det är lättare att fatta ett välgrundat beslut när alla fakta finns på bordet än när något just är påbörjat.]

10Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
    för ilska vilar i dårens sköte.

11Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
    för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
12Vishet är lika gott som ett arv,
    en vinning för den som ser solen.
13Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
    liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
men kunskapens förträfflighet är
    att vishet bevarar livet hos den som har det.

14Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
    som han har gjort krokigt?
15I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (hebr. tóv),
    och under onda (hebr. raah) dagar betänk (se – hebr. raah)
att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen]
    så väl som (nära, intill) den andra,
därför kan människan inte utforska
    sin framtid (hitta något efter honom).

[Ordet ond (resh–ajin–he) är snarlikt verbet för att se (resh–alef–he), bara en bokstav skiljer.]

16Alla ting [dessa två ytterligheter som följer] har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
    och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
17[Som en slutsats:]

Var inte överambitiös i det rätta
    och inte heller överdrivet vis [och bli självrättfärdig].
    Varför ska du fördärva (förta) dig själv?
18Var inte överambitiös i ondska
    och inte heller en dåre.
    Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?
19Det är gott att du tar hand om det ena,
    men dra inte undan din hand från det andra,
    för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt.

[Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]

20Vishet är ett fäste för en vis man,
    mer än tio furstar som är i en (befäst) stad.

21Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
    som gör gott, och inte syndar.

22Ge inte akt på alla ord som talas,
    för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
23för många gånger vet också ditt eget hjärta
    att du själv på samma sätt har förbannat andra.

24Allt detta har jag prövat genom vishet, jag sa:
"Jag ska bli vis",
    men den (visheten) var fjärran från mig.
25Det som är långt borta och omåttligt djupt,
    vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
26Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
    och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
    och hur dårskapen blir till galenskap.
27Och jag fann [1 Kung 11:1-8]:
Bittrare än döden är den kvinna som är som [jägarens] snaror,
    vars hjärta är som ett nät och hennes händer som rep (fängelsekedjor).
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
    men syndaren fångas av henne.

28Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Qohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
     29som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
30Se, endast detta har jag funnit,
    att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
    men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).

2 Kor 8:16-24

Tre bröder kommer och förbereder insamlingen
16Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. 17Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.

[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se Gal 2:1-3. Han har nyss kommit från Korint och mött Paulus med goda nyheter, se 2 Kor 7:13. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i 2 Kor 9:4 antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se 1 Kor 14:23.]

18Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] 19Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] 20Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

22Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.

23När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även 2 Kor 2:15).

[De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.]

24Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)