Helbibel - lördag 5/9
Pred 10:1-12:14, Ps 49:1-21, Ords 22:20-21, 2 Kor 8:1-15
Pred 10:1-12:14
1Döda flugor gör parfymerarens salvor stinkande och ruttna,på samma sätt gör lite dårskap att vishet och ära övervinns (fördärvas, får stå tillbaka).
2En vis man har sitt hjärta till höger
och dåren har hjärtat till vänster. [Den högra sidan representerar styrka och förstånd medan den vänstra dårskap och brist på styrka.]
3Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (går genom livet)
så sviker hans förstånd honom,
och han säger till alla att han är en dåre.
4Om en ledares ande reser sig upp emot dig [om han blir arg på dig],
lämna inte din plats,
för mildhet stillar stora överträdelser.
5Det finns en ondska som jag har sett under solen,
som ett misstag som fortgår från en härskare.
6Dårskap lyfts till skyarna
och den rike får sitta på en låg plats.
7Jag har sett tjänare som rider på hästar
och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
8Han som gräver en grop ska själv falla i den,
och den som bryter igenom ett staket [olovligen går in på ett avspärrat område] ska bli biten av en orm.
9Den som kastar stenar kan skadas av dem,
och den som klyver trä är i fara när han gör det.
10Om järnet blir slött (trubbigt, dåligt)
och ingen skärper eggen
måste han använda mer kraft,
men vishet lönar sig för vägledning [man tjänar på vishetens goda råd].
11Om ormen biter innan den blivit tjusad (hebr. lachash) [utan förvarning],
har ormtjusaren (ordagrant: ´tungans mästare´ – hebr. baal lashon) ingen vinning [av sin konst].
12Orden från en vis mans mun är nåd (vänliga, oförtjänta – hebr. chen),
men en dåres läppar ska sluka honom.
13Början på orden från hans mun är dåraktiga
och slutet på hans tal är total galenskap.
14En dåre låter även orden vara många.
Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
Vem kan berätta för henne?
15Dårarnas arbete tröttar ut dem alla,
för de vet inte hur de ska gå för att komma till staden.
16Ve dig, du land, när din kung är en yngling (tonåring – hebr. naar) [oerfaren och lättpåverkad]
och dina prinsar äter [festar] på morgonen [då de istället skulle skipat rättvisa, se Jer 21:12]!
[I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]
17Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
och dina prinsar äter på rätt tid,
i styrka och inte i dryckenskap.
18Genom lättja faller takbjälkarna ner
och på grund av handens sysslolöshet läcker huset.
19Bröd är gjort för skratt (glädje)
och vin gör livet glatt
och pengar (silver) är svaret på allt.
Praktiska råd - då livet är kort (10:20-12:8)
Visa ord
20Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
och någon med vingar kan berätta dina ord.
[Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta bibelställe. Var varsam med vad du säger, för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
1Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet
för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka).
2Dela en portion i sju, ja, i åtta,
för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden.
[Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs. ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se 1 Kung 10:22.]
3[Vers 3-4 formar en kiasm med moln (3a och 4b) och fallande träd och vind (3b och 4a):]
och om ett träd faller åt söder eller åt norr, på en plats där träd faller,och den som observerar molnen [så det inte är minsta risk för regn] kommer aldrig att skörda.
så kommer det att ske.
4Den som ger akt på (vakar efter) vinden [då det är helt vindstilla] kommer aldrig att så,
[Ibland inträffar stormar och olyckshändelser, men det får inte bli till en ursäkt att aldrig våga göra något. Ordspråket riktar sig till den som är för försiktig. Den jordbrukare som väntar på det mest gynnsamma tillfället att så, när det är helt vindstilla och inget utsäde skulle riskera att blåsa bort, och skörda när det inte är någon risk för regn, kommer aldrig att så eller skörda.]
5Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
6Så din säd på morgonen,
och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
om det är det ena eller det andra
eller om båda ska bli lika bra.
Njut av livet, men kom ihåg att Gud en dag ska döma dig
7Ljuset är sött
och det är ett behagligt ting att se solen.
8Om en människa lever många år,
låt henne fröjdas åt dem alla
och komma ihåg de mörka dagarna,
för de ska bli många.
Allt som kommer är fåfängt.
9Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
10Ta därför bort förtret från ditt hjärta
och ta bort ondska från ditt kött (din kropp),
för barndom och ungdom är fåfängt.
Poem – kom ihåg din Skapare
1Så kom ihåg din Skapare i din ungdom.
Innan de svåra dagarna kommer [då du blir gammal och får krämpor och smärta],
de år som du säger: "Jag har ingen glädje."
2Innan solens, månens och stjärnornas sken slocknar,
då regnet följs av nya moln.
[Ljusen som slocknar kan poetiskt tala om dålig syn, eller bildligt för mörka tider och depression. Predikaren (hebr. Qohelet) verkar ha tappat tron på Gud. I stället för att kalla Gud sin Herre eller Mästare ser han honom som en opersonlig Skapare. Det är en distanserad syn på Gud och utifrån det perspektivet ges nu en poetisk bild på en åldrande människa, och då särskilt hur det är om man inte känner Gud. Ungdomens naturliga glädje och förväntan inför livet försvinner snabbt, men för den som älskar Gud finns glädje även i ålderdomen, se Jes 46:4.]
3Den dagen då husets väktare [händerna] darrar.
Då de starka männen böjer sig (är krökta) [fötter och ben skakar och sviktar].
Då malerskorna [tänderna] slutat mala – de är för få.
Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren [synen blir dålig och dimmig].
4Då dörrarna mot gatan [munnen] har stängs till.
Då ljudet från kvarnen dämpas.
[Dörrarna kan syfta på munnen eller läpparna som stängs till; resultatet är att man tappar kontakten med samhället. Munnen liknas vid en kvarn, men tänderna är borta, och det låter inte längre när man tuggar.]
Då man vaknar när fågeln börjar kvittra [är lättväckt och vaknar tidigt].
Då fågelsången dämpas [hörseln blir sämre].
5Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.]Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
6[Nu kommer avslutningen som börjar med "innan" och syftar tillbaka på vers 1: Frukta alltså Herren och böj dig inför honom innan du dör. Här ges en poetisk bild av några vanliga dödsorsaker:]
Innan silvertråden slits av [nervsystemet slutar fungera],
eller guldskålen brister [hjärnan slutar fungera],
eller krukan krossas vid källan [hjärtats högra kammare brister],
eller brunnshjulet går i bitar vid brunnen [hjärtats vänstra kammare brister].
7Då stoftet [kroppen] återvänder till jorden
som den en gång kom från,
och anden [livsanden som Gud blåste in i människan, se 1 Mos 2:7]
återvänder till Gud (Elohim) som gav den.
Avslutande refräng
8"Fåfängans fåfängligheter [hebr. hevel havalim]",
säger Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet),
"allt är fåfängt." [Pred 1:2]
Avslutande epilog
9Förutom att Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet) var vis, lärde han också ut kunskap till folket, ja han funderade (grubblade) och utforskade och satte samman många ordspråk. 10Predikaren utforskade behagliga ord och det som skrivits ärligt, liksom ord med sanning.
11De visas ord är som sporrar, och som nitar som är väl fastsatta är deras samlade ord, de är givna från en herde. 12Och dessutom, min son, låt varna dig, det finns inget slut på bokskrivandet, och mycket studerande tröttar ut köttet (kroppen).
13Slutordet – när [helheten av] allt har blivit hört [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:
Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
för detta gäller alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är hela människan" och kan tolkas som att det gäller alla människor (Rom 3:29), är alla människors plikt, eller att det rör det som är viktigt för hela människan. I nästa mening (vers 14) återkommer kol – det hebreiska ord som kan översättas 'allt/alla/hela/varje' – två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något här på jorden är att frukta Gud och lyda honom, se även Matt 6:33.]14För Gud (Elohim) ska föra fram varje gärning (handling) [hur människan agerat i allt] vid domen, även det som är dolt (allt undangömt) – både gott och ont.
[Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Den som fruktar Gud kommer att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom över allt som skett i det fördolda, se 5 Mos 32:35; Rom 12:19.]
Ps 49:1-21
Psalm 49 – Kan någon undgå döden?Detta är den sjunde och sista psalmen av Korachs söner i den andra boken. Temat är döden och mänskligt välstånd och makt. I vers 6-7 formuleras frågan varför jag skulle frukta i svåra tider, när bedragare omger mig som litar på sin rikedom och sitt inflytande i samhället? I vers 5 används orden "ordspråk" och "mysterier". Mysteriet formuleras i vers 6-7 och själva svaret och ordspråket återkommer i refrängen i vers 13 och 21.
Författare: Korachs söner (ättlingar)
Struktur:
1. Introduktion, vers 2-5
2. Mysteriet, vers 6-7
3. Första svaret på frågan, vers 8-13
4. Summering, vers 14-16
5. Andra svaret på frågan, vers 17-21
Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
Introduktion
2Hör detta alla folk (stammar – hebr. am),
lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp) alla livsspann (alla som glider förbi, lever i världen – hebr. cheled) [allt liv som passerar],
3både mänsklighetens söner ("låga" – hebr. bene adam),
som mäns söner ("höga" – hebr. bene ish) [alla],
såväl rik
som fattig.
4Min mun ska tala visdom,
mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
5Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord – hebr. mashal) [talesätt med många bottnar; ibland även profetiska ord],
jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2].
Frågeställning – mysterium
6Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
när mina förföljares ondska omger mig,
7de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
och skryter över sina stora rikedomar?
Första svaret
8Ingen människa kan rädda sin broder,
man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud (Elohim).
9Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
det går inte att betala ett pris 10för att få leva för evigt
och undgå att se graven.
11Det är faktiskt så att även
de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
12De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
13[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir knappast (övernattar knappast – hebr. bal lon),
hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen återkommer med en liten variation i slutet på psalmen, se vers 21. Liknar (hebr. mashal) har samma rot som ordspråk i vers 5.]
Summering
14Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i; har mänsklig godtycklig nåd i – hebr. ratsah) deras tal [deras stora mun].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
med döden som sin herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
16Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand),
för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud "tog" Henok, se 1 Mos 5:24.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Andra svaret
17Frukta inte när en människa blir rik,
och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7],
18för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte efter honom ner.
19Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
– andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
20men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
de ska aldrig mer se ljuset.
21[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd (har ingen urskiljning – hebr. lo bin),
hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår.
[Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut en fras, "knappast förbli/övernatta" i vers 13 till att här istället vara "utan förstånd/urskiljning". Det betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd som kan försvinna över en natt, se Luk 12:20.]
Ords 22:20-21
20Jag har skrivit 30 punkter (regler)för att ge råd (planer, strategier)
och kunskap (insikt, urskillningsförmåga).
21Dessa gör att du med absolut säkerhet (exakthet) kan veta vad sanningens tillförlitliga ord är,
så att du kan svara med ord av sanning till dem som sänds till dig [eller som du är utsänd av].
2 Kor 8:1-15
INSAMLING TILL JERUSALEM (kap 8-9)Goda exempel på generöst givande
1Vi vill berätta för er, syskon (bröder och systrar i tron), vilken nåd (kraft, favör) Gud har gett församlingarna [här] i Makedonien [där Paulus befinner sig när han skriver detta brev].
[Första gången Paulus hade kommit till Makedonien, i nuvarande norra Grekland, var under hans andra missionsresa, se Apg 16:12-17:14. Han tar församlingarna i städerna Filippi, Thessalonike och Berea som goda exempel på generösa givande församlingar. Paulus tänkte nog speciellt på församlingen i Filippi, se Fil 4:15-16.]
2Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. 3Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ).
4Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden (förmånen) att få vara med i den gemensamma hjälpen till de heliga (Guds folk). 5De gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja. 6Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. [Titus hade påbörjat insamlingen när han var i Korint, se 2 Kor 2:13.]
7På samma sätt som ni överflödar,
i allt:
i tro [1 Kor 12:9],
och tal [som tungomål, profetia, se 1 Kor 1:5]
och kunskap [insikt i andliga frågor, se 1 Kor 13:2],
med all
hängivenhet [iver i att göra det som är gott]
och kärlek som ni känner för oss,
se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva].
[Paulus räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:
tro, tal, kunskap;
hängivenhet, kärlek, nåd.
Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts "i all" eller "med all".]
8Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver.
9Ni känner (har själva erfarit) vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse):
Han som var rik,Råd att fullfölja den påbörjade insamlingen
blev fattig (helt utblottad) för er skull,
för att ni skulle bli rika
genom hans fattigdom. [Se även Fil 2:6-8.]
10[Församlingen i Jerusalem led hungersnöd. De kristna i Korint hade påbörjat en insamling, men falska lärare hade anklagat Paulus för att inte vara ärlig med pengar, se 2 Kor 7:2, så insamlingen kom av sig. När Paulus nu tar upp detta i sitt brev är han noga med att inte ge en "befallning". I stället uppmanar han dem i denna sak och ger dem ett "råd", så de kan ge av glädje utan olust eller av tvång, se 2 Kor 9:7.]
I fjol var ni de första som ville göra någonting och ni påbörjade insamlingen [till församlingen i Jerusalem]. 11Fullfölj nu det ni påbörjat, så att er entusiastiska start motsvarar och överensstämmer med er förmåga (den kapacitet ni har).
Principen för givande – jämvikt
12För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har.
[Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.]
13För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt. 14Just nu kommer ert överflöd att möta deras behov, en annan gång kommer deras överflöd att möta ert behov. På så sätt sker en utjämning, 15för det står skrivet:
"Den som samlade mycket [manna] fick ingenting över,
och den som samlade lite saknade ingenting." [2 Mos 16:18]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
