Predikaren tar upp frågan om livets mening. Varför existerar jag? Vad är mitt syfte? Ett nyckelord är hebreiskans hevel. Den bokstavliga betydelsen är "andetag", "rök" eller "ånga" och beskriver något flyktigt som snabbt avdunstar och försvinner. Ordet förekommer 73 gånger i GT, och mer än hälften av dessa (38 gånger) finns här i Predikaren. Det finns även en koppling till Adams och Evas andra son, Abel, vars namn på hebreiska är just Hevel, se 1 Mos 4:2. Hans namn är förknippat med hans död i förtid då han blev mördad av sin bror Kain, se 1 Mos 4:8, 10. Även i denna bok ropar Hevels blod.

Struktur
Förutom inledning och sammanfattning består boken av sju enheter som formar ett kiastiskt mönster:

Introduktion (Pred 1:1)
 A Poem – det flyktiga livet (Pred 1:2-11)
  B Visdom kan inte förklara livets mening (Pred 1:12-2:26)
   C Poem – tiden (Pred 3:1-15)
    D Central del – Frukta Gud (Pred 3:16-6:11)
   C´ Poem – tiden (Pred 7:15-10:19)
  B´ Visdom kan inte förklara livets mening (Pred 7:15-10:19)
 A´ Poem – det flyktiga livet (Pred 10:20-12:8)
Sammanfattning (Pred 12:9-14)

Boken består av 2 987 ord och den centrala versen är "Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind", se Pred 6:9. Fram till och med denna vers är det 111 verser och efter den följer också 111 verser. Dessa fem ord i 6:9b utgör det matematiska centrumet och sammanfaller också med avslutningen av det kiastiska centrumet! I denna vers finns också bokens nyckelord hevel som betyder meningslöshet och tomhet. Ordets talvärde är 37 (5+2+30). Även det totala antalet verser (222) är en multipel av 37 (6x37). Sju gånger återfinns också exakt frasen: "Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind" i den första halvan av boken, se Pred 1:14; 2:11, 17, 26; 4:4, 16; 6:9. Att en snarlik fras finns en åttonde gång (i Pred 3:19) visar på att det finns hopp om en ny begynnelse, se Rom 8:19-21.

Genre: Poesi

Skrivet: 930 f.Kr.

Författare: Okänd, kanske Salomo

Ingen författare anges, men beskrivningen passar in på Salomo som var Davids son, se Pred 1:12. Även beskrivningen av rikedom och visdom stämmer bra, se Pred 2:1-11. Samtidigt kan beskrivningar också indikera att boken är skriven om honom, och i så fall är datumet senare. Fynd i Qumran (4Q109) daterat till 200-175 f.Kr. visar att boken fanns med i den hebreiska Bibeln redan 400-200 f.Kr.

¹Ord av Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet), son till David, kung i Jerusalem.

[Hebr. qohelet beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Det hebreiska ordet för folksamling är qahal. Den som talar inför den är en qohelet vilket också är det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia. Ordet qohelet förekommer bara sju gånger i Bibeln och alla är i denna bok, se Pred 1:1, 2, 12; 7:27; 12:8, 9, 10.]

²"Fåfängligheters fåfänglighet (hebr. hevel havalim)",
    säger [klagar] Predikaren (sökaren, läraren, talmannen – hebr. Qohelet),
"fåfängligheters fåfänglighet,
    allt är fåfänglighet." [Rom 8:20]

[Hebreiskans ord för fåfänglighet (hebr. hevel) förekommer 38 gånger i Predikaren, vilket är mer än i alla andra GT-böcker tillsammans. Ordet betyder andetag, rök eller ånga och beskriver något flyktigt som hastigt avdunstar och försvinner. Upprepningen av ordet förstärker graden av tomhet och meningslöshet. Adams och Evas andra son, Abel, är på hebreiska just Hevel, se 1 Mos 4:1-2. Kanske valet av namn reflekterade missmodet efter första sonen Kain, som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.]

Dikt – det flyktiga livet!
³[Vers 3-11 beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet "under solen" (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet "under himlarna" (när också Gud får finnas med i ekvationen) finns det dock en mening, se Pred 3:1!]

Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
    som han arbetar med under solen?
⁴En generation går, en annan generation kommer,
    och jorden förblir för alltid.

⁵Solen går upp och solen går ner,
    och skyndar sig till den plats där den går upp.
⁶Vinden går mot söder
    och vänder sig om mot norr,
den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp
    och den kommer tillbaka igen i sin bana.
⁷Alla floder rinner mot havet,
    ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
    dit återvänder de igen. [Här beskrivs vattnets kretslopp.]

⁸Alla ord (saker) tröttar ut,
    en man kan inte tala (omfamna) dem [alla],
ögat blir inte mätt (tillfredsställt) på att se,
    inte heller örat fullt av att höra.
⁹Det som har varit är det som ska komma,
    och det som har gjorts är det som ska göras (igen),
    det finns ingenting nytt under solen.
¹⁰Finns det någonting, om vilket man kan säga:
    "Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss [långt före vår tid].

¹¹Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
    inte heller kommer det att finnas något minne av dem som kommer senare,
bland dem som ska komma efter (leva efter oss).

Människan kan inte förstå livets mening (1:12-2:26)
¹²[Nu följer ett stycke där Predikaren försöker förstå meningen med livet. Stilen skiftar från poesi till prosa och från tredje person till första person. Sju områden undersöks om de kan ge svaret på livets mening, men alla kommer till samma deprimerande svar. Gåtan om livets mening kvarstår.]

1. Försök att hitta en filosofisk förklaring
Jag, Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet), är kung över Israel i Jerusalem. [Benämningen passar in på kung Salomo.] ¹³Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt). ¹⁴Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

¹⁵Det som är krokigt kan inte göras rakt
    och det som man saknar (inte har) kan inte räknas.

[I det första av de sju områdena visar det sig att människan själv inte filosofiskt kan förstå meningen med livet, det är bara ett jagande efter vind, se vers 14.]

2. Sökande i kunskap
¹⁶[Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant "jag talar" följt av "jag", vilket ger en betoning och eftertryck.]

Jag, jag talade [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)." ¹⁷Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.

¹⁸För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),
    och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna.

[Ordet för "vishet" (hebr. chochmah) beskriver en moralisk vishet att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Ordet för "kunskap" är dat som beskriver en personlig erfarenhet och att vara väl förtrogen med något. Det är en kunskap som utforskar djupet av tingens väsen. Verbet "känna", som används i vers 17, används i Bibeln även för att beskriva det mest intima mänskliga umgänget, se 1 Mos 4:1.

Besvikelse: Även kunskap är ett jagande efter vind, se vers 17.]

Tillbaka upp

---

2 Kor 4:13-5:10

¹³Ändå har vi samma trons ande, som det står skrivet:

"Jag trodde,
    därför talade jag." [Ps 116:10]

Vi tror också, och därför talar vi [därför predikar vi evangeliet – det glada budskapet]. ¹⁴Vi [talar eftersom vi] vet att han som uppväckt Herren Jesus ska uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er [troende i Korint]. ¹⁵Allt [mitt lidande] sker för er skull, för att nåden (Guds kraft, favör) ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

Ett evighetsperspektiv

Människan består av både en inre och en yttre människa.

¹⁶Därför (genom detta) [se vers 7-15 om Paulus trosvisshet trots mycket svåra omständigheter] tappar vi inte modet (tröttnar vi inte; ger vi inte upp). Och även om vår yttre människa bryts ner (tynar bort), så förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷För vårt [nuvarande] tillfälliga (kortvariga), lätta lidande (betryck) bereder (producerar) åt oss – bortom all jämförelse – härlighetens eviga tyngd [som är långt mer överskridande].

[Paulus ger exempel på lidanden som fängelse och fysisk misshandel i 2 Kor 11:23-30. Detta var verkligen svåra lidanden. Att han här kallar lidandet lätt beror på hans inställning och förhållningssätt till det.]

¹⁸Vi ser (fokuserar) inte [varken nu eller framöver] på det som syns [kan ses fysiskt], utan på det som inte syns. För det som syns är temporärt (förgängligt, kortvarigt; till en viss tid), men det som inte syns är evigt (de ting som inte syns är eviga).

¹För vi [alla troende] vet (med all säkerhet) att om vårt jordiska tält [som är en bild för att vår kropp är temporär] rivs ner så har vi en [permanent] byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand.

[Johannes använder en liknande bild för hur Jesus bodde, ordagrant "tältade" här på jorden, se Joh 1:14. Frasen "vi vet" syftar på det Paulus tidigare undervisat korintierna om i 1 Kor 15.]

²Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, ³för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. ⁴Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ⁵Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

⁶[Vers 6-8 formar en kiasm där det centrala ordet är "vandrar", och ramas in av borta/bort, kroppen och hemma.]
Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar].
Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren.

⁷För i (genom, av) tro
    vandrar vi [lever vi vårt liv här på jorden],
inte i (genom, av) det vi ser (det yttre som syns och har tagit form).

⁸Men vi är ändå vid gott mod (frimodiga)
och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

⁹Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰Vi måste alla träda fram inför den Smordes (Kristi) domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Tillbaka upp