Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 28/8

Job 33, 2 Kor 1:12-2:11

Job 33

Elihos tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:

Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah)
    och alla mina ord (hebr. davar).
2Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
    min tunga har talat i min gom.
3I mitt hjärtas uppriktighet (ärlighet, rättframhet – hebr. josher) säger jag,
    och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med)
    ska de tala (flöda fram från hjärtat – hebr. malal) klart (rent, sant, tydligt).
    [Ovanligt ord för att tala från hjärtat, se även Job 8:2.]
4Guds (Els) Ande har skapat mig
    och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv.
5Om du kan bemöta mig,
    gör dig redo inför mig
    och framställ din sak.
6Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
    från lera är jag formad, även jag.
7Se, min skräck ska inte göra dig rädd,
    mitt tryck ska inte vara tungt över dig.

8Men du [Job] sa inför mina öron,
    så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
9"Jag är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och utan synd,
    jag är rentvättad (hebr. chaf) och utan skuld.
10Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mina fötter i boja (stock),
    han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)"
    [Eliho hade säkert Jobs ord från Job 13:27 i åtanke, versen är identisk förutom du/han.]


Elihos svar till Job
12Se, vad gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig,
    för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enósh).
13Varför (av vilken anledning) tvistar du med (motsätter du dig – hebr. riv) honom,
    för att han inte ger ett enda ord till svar?
    [Ett av svaren på att Gud inte alltid förklarar sig för människor finns i Jes 55:8-9.]
14För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
    ibland på ett annat, utan att man ser (bryr sig om) det.

[Nu följer två sätt som Eliho säger att Gud talar på: drömmar (vers 15-18) och lidande (vers 19-22).]

15I drömmen, i en syn om natten,
    när sömnen fallit tung över människorna
    och de slumrar i sin bädd,
16då avtäcker han människornas öron
    och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar),
17för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
    och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
18Han bevarar hennes liv (själ) från graven
    och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen ("något som kastas" – hebr. shelach).

19[Eliho fortsätter dela sina tankar. Om inte någon lyssnar på Guds varningar under natten kommer Gud straffa (Job 36:10) för att få uppmärksamhet.]

Han tuktas med plågor på sin sjukbädd
    och med ständiga smärtor i benen.
20Så han får avsmak för bröd (mat),
    han avskyr den föda han älskade.
21Hans kött tärs bort tills inget finns kvar,
    hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes.
22Hans liv (själ) närmar sig graven,
    hans liv dödens budbärare (ordagrant: "till döden" – hebr. le mot).

23[Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in (vers 23-25) och människan kan be till Gud (vers 26-28).]

Men om det finns en ängel, som vakar över honom,
    en medlare, någon enda av de tusen, och denne får berätta för människan om hennes uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher),
24då förbarmar han [Gud] sig över honom och säger:
    "Friköp (lös ut) honom från att fara ner i graven,
    jag har funnit lösen för honom."
25Då får hans kropp ny ungdomskraft,
    han blir på nytt som i sin ungdoms dagar.

26Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom,
    han får se hans [Guds] ansikte med jubel.
    Och han [Gud] återupprättar människans rättfärdighet.
27Han sjunger då [upprättad] inför människorna:
    "Jag syndade och förvrängde det rätta,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
    och mitt liv ska se ljuset."

29Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15-22]
    både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever).
30för att återföra hans liv (själ) från graven
    och låta livets ljus stråla över honom.

[Vers 29 och 14 formar en inclusio med frasen "en och två", och här "två och tre". Detta ramar in hela denna sektion (vers 12-30) där Eliho svarar Job.]

Elihos utmaning till Job
31Lyssna, Job! Hör på mig!
    Håll tyst, så jag får tala.
32Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig),
    tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
33Om inte, lyssna du då till mig.
    Håll tyst, jag ska lära dig vishet.

[Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]

2 Kor 1:12-2:11

PAULUS FÖRKLARAR SIN TJÄNST (1:12-7:16)

Ärlighet och öppenhet
12[Paulus använder sig av ordet "stolthet" 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 2 Kor 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.]

Detta är vår stolthet (vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga (vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er [i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd (kraft, favör). 13Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå 14det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag [domens dag, då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].

Paulus försvarar sina ändrade resplaner
15[Efter Paulus första besök i Korint uttrycker han sin längtan att komma tillbaka till dem, men tillägger "om Herren vill", se 1 Kor 4:18-19; Apg 18:21. Paulus besök dröjer och hans motståndare beskyller honom för att vara opålitlig. Paulus förklarar nu i första kapitlet i brevet att de förändrade resplanerna inte beror på tillfälligheter och plötsliga infall från hans sida, utan på hans kärlek och omtanke om dem. Han vill att de ska få tid på sig att reda upp de allvarliga missförhållanden som rådde där innan han personligen kommer till dem, se vers 23.]

Fullt övertygad om detta [att korintierna gladde sig över Paulus och inte ifrågasatte hans uppriktighet] tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök. 16Jag tänkte [det var min ursprungliga plan] att besöka er på väg till Makedonien, och sedan [på nytt på tillbakavägen] från Makedonien komma till er, för att hos er få hjälp med min resa till Judeen. [Antagligen hjälp med boende och bön inför resan och inte ekonomiskt stöd, se 2 Kor 11:7-10.]
     17När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger "ja, ja" och "nej, nej"? 18Så sant som Gud är trofast och menar vad han säger, har inte vårt tal till er varit "ja och nej". [Vi har inte sagt "ja, vi kommer", men egentligen menat "nej, vi kommer inte".] 19För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i Apg 15:22 kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
     20Alla Guds löften, de har sitt ja [svar] i honom [Jesus]. När vi uttalar vårt "amen" (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom. 21Det är Gud som ständigt stärker både er och oss i [vår relation med] den Smorde (Messias, Kristus) (gör den mer grundad och rotad), och som har smort oss [gett oss andliga gåvor]. 22Han har också satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan. [Anden liknas vid en förskottsbetalning som garanterar att det fulla kapitalet ska betalas, som är den eviga härligheten.]

Anledningen till det uteblivna besöket
23Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.

[Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i Apg 18:1-17. Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se 2 Kor 12:14.]

2För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.] 3Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.

[Paulus ger fyra motiv till sitt brev: Ge glädje, se 2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se 2 Kor 2:4; 3:2; 12:15; 1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se 2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se 2 Kor 7:11-12.]

Förlåtelse för syndaren
5Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se 1 Kor 5:6.] 6Det räcker med det straff (den varning) han har fått av de flesta.

[Det stora flertalet medlemmar i församlingen i Korint hade följt Paulus råd och tagit avstånd från mannen och hans handlingar, se 1 Kor 5:1-6. Målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1-2. Paulus tydlighet och stränga korrigering i kärlek hade gett resultat. Mannen hade omvänt sig.]

7Nu får ni i stället förlåta och trösta (uppmuntra, ge nytt mod till) honom så att han inte går under (drunknar) i sin djupa sorg. 8Därför uppmanar jag er nu att ge honom bevis på [upprättelse och] er kärlek [som är förlåtande, osjälvisk och utgivande].

[I all förlåtelse krävs två steg för en fullständig upprättelse. Vår förebild, Jesus, förlät oss medan vi fortfarande var syndare, se Rom 5:8, men relationen med honom blir först upprättad när den förlåtelsen tas emot. På samma sätt måste vi förlåta den som syndat mot oss, se Matt 6:14-15. Förlåtelse är första steget som befriar från bitterhet och hat. Däremot kan inte relationen bli fullständigt upprättad innan det skett en omvändelse hos den andra parten. Tillrättavisning, förlåtelse och upprättelse hör ihop, se Matt 18:15-35.]

9När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor]. 10Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull, 11för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till.

[Satans plan är splittring. Bitterhet och oförlåtelse är ett av de vanligaste sätten djävulen bedrar på och får ingång i människors liv, se Matt 6:14-15; 18:35; Mark 11:25-26; 1 Kor 11:29-30; Jak 3:16. Satans plan var att stjäla en broder från församlingen. Både en ovilja att omvända sig och en ovilja att upprätta den som ångrat sig gynnar djävulen.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)