Halvbibel - torsdag 27/8
Job 32
Eliho träder fram1[Nu följer fyra tal av en ny person – Eliho. Han är yngre än de andra tre bekanta som pratat med Job, se vers 4. Han har varit med och lyssnat på samtalen (Job 33:8). Han är den enda personen i Jobs bok som har en släkttavla, se vers 2. Hans stam var från Boz, som är namn på två män (1 Mos 22:21; 1 Krön 5:14) och en plats. I Jer 25:23 nämns Boz tillsammans med Dedan och Tema (Job 6:19). Eliho hade som de tre övriga rötterna i ökenlandskapet öster om Israel.]
eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
3och mot sina tre bekanta blev han upprörd,
för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
5Men när Eliho såg att det inte fanns något svar i munnen på dessa tre [bräckliga] män (hebr. enósh),
blev han brinnande vred.
Elihos tal till de tre bekanta
6Då tog Eliho, Barachels son, boziten, till orda. Han sa:
Jag är ung till åldern,
och ni är föråldrade (skröpliga – hebr. jashish).
[Här används ett ovanligare ord för gammal än i vers 4.]
Därför var jag rädd
och vågade inte lägga fram min åsikt (mening) inför er.
7Jag sa (tänkte för mig själv): "Dagar [ålder, se Job 15:10] ska tala
och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet." [Job 12:12]
8Men det beror på anden i människan (hebr. enósh),
den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] ger henne förstånd.
9Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
10Därför säger jag: Lyssna på mig!
Jag vill lägga fram min åsikt (mening), också jag.
11Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden,
12och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen kunde svara på hans ord.
13Svara nu inte: "Vi möttes av vishet!
[Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish)."
14Hans [Jobs] ord var inte riktade mot (uppradade – hebr. arach) [uppställd som en armé redo att attackera] mig,
och jag ska inte bemöta honom med era uttalanden (argument – hebr. emer).
15[Eliho vänder sig nu från de tre bekanta, och riktar sig mot Job. Texten skiftar från andra person till tredje person, ett skifte som är vanligt i tillrättavisning, se Job 18:3-4.]
De är bestörta och svarar inte mer,
pratet (babblet – hebr. milah) har lämnat dem.
16Skulle jag vänta när de inte talar,
när de fortfarande står där utan svar?
17[Svaret på den retoriska frågan i föregående vers är nej. Eliho kan knappt bärga sig att få tala, han är på väg att explodera. Verbet "svara" kommer först i den hebreiska ordföljden, vilket betonar att han verkligen vill svara! Två gånger förekommer också frasen "också jag". Uttrycket formar en ram till två substantiv som centralt har verbet "lägga fram"!]
Jag ska svara –
också jag
min del
vill jag lägga fram (presentera)
min åsikt (hebr. dea)
också jag!
18för jag är uppfylld av prat (hebr. milah),
anden inom mig pressar (motiverar; tvingar) mig.
19Ja, min mage är som ett vin som inte öppnats [det jäser och bubblar],
såsom nya vinsäckar vill det sprängas.
20Låt mig tala!
Ge mig lättnad (ge mig utrymme för luft)!
Låt mig öppna mina läppar
och svara.
[I ett kiastiskt uttryck ger Eliho utryck för att han måste få ventilera sina känslor.]
21Nej, jag ska inte vara partisk mot någon (man – hebr. ish)
och inte smickra någon människa (hebr. adam).
22För jag vet inte hur man smickrar [det är inte min vana att tala så],
om jag gjorde det skulle min Skapare snabbt rycka bort mig [från jorden, se Ps 102:24].
[Titeln min Skapare används mest i visdomslitteraturen, se Job 4:17; Ords 14:31; 17:5.]
2 Kor 1:1-11
ANDRA KORINTIERBREVETDetta är ett av de mer personliga breven som Paulus skriver. I brevet blir hans kärlek och herdehjärta tydliga för en församling som hamnat på avvägar. Paulus hade grundat församlingen omkring 52 e.Kr. under sin andra missionsresa. Han verkade där i ett och ett halvt år, se Apg 18:11. Paulus skrev minst tre, kanske upp till fem brev till församlingen, där bara två är bevarade. Under denna period besöker han församlingen två eller tre gånger. Den vanligaste sekventiella sammanställningen av händelserna är:
1. Paulus kommer till Korint under sin andra missionsresa, församlingen grundas och han stannar där 18 månader, se Apg 18:1-18.
2. Under Paulus tredje missionsresa, i början på den treåriga vistelsen i Efesos, skriver han ett första brev till Korint som inte finns bevarat, se 1 Kor 5:9-10.
3. Korintierna svarar på detta brev, se 1 Kor 7:1, och Paulus skriver ett andra brev från Efesos – som kallas 1 Korintierbrevet.
4. Paulus gör en kort resa över havet som blir ett andra "plågsamt besök", se 2 Kor 2:1.
5. Väl tillbaka i Efesos skriver Paulus ett tredje "tårarnas brev", som inte längre finns kvar, se 2 Kor 2:4.
6. Ett fjärde brev – som vi kallar 2 Korintierbrevet – skrivs från Makedonien.
7. Ett tredje besök.
Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av vinguden Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint. Anhängarna drack sig berusade av vin och det förekom dans, extas och visioner. Alla sexuella relationer var tillåtna. Influenser från denna kult kan ha smugit sig in i församlingen.
Struktur:
1. Paulus förklarar sin tjänst, kapitel 1-7.
2. Insamling till Jerusalem, kapitel 8-9.
3. Paulus försvarar sin tjänst, kapitel 10-13.
Skrivet: ca 56 e.Kr., ett år efter 1 Korintierbrevet.
Till: Korint.
Från: Makedonien, antingen från staden Filippi eller Thessalonike medan Paulus är på väg till Korint från Efesos. Vissa tidiga manuskript nämner Filippi.
Författare: Paulus, se 2 Kor 1:1.
Budbärare: kanske Titus, se 2 Kor 8:17.
INTRODUKTION (1:1-11)
Hälsning
1Från Paulus, genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, och [från] brodern Timoteus.
[Timoteus hade besökt Korint flera gånger, se Apg 18:5; 1 Kor 4:17; 16:10; 2 Kor 1:19. Han är troligtvis inte sekreterare på samma sätt som Tertius, se Rom 16:22. Han är nog inte heller medförfattare, snarare finns han med som ett vittne för att visa att Paulus inte är helt ensam i dessa påståenden, se 5 Mos 19:15; 2 Kor 13:1.]
Till Guds församling (gr. ekklesia) i Korint och alla de heliga i hela Achaia. [Korint var huvudort i den romerska provinsen Achaia i södra Grekland.]
[Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]
2Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Tacksägelse för Guds omsorg
3[Paulus inledande hälsning utgörs av en klassisk judisk välsignelse. Dock med den skillnaden att han identifierar Gud som Jesu Fader. Gud är inte längre bara Israels Fader. Genom Jesus har alla, både jude och grek, tillgång till Fadern, se Ef 2:18. Jesus är den största välsignelse som Gud har skänkt mänskligheten, se Kol 1:12. Paulus använder det grekiska ordet paraklesis (som kan översättas uppmuntran, maning, förmaning, hjälp, mod och tröst) 29 gånger i detta brev. Bara här i inledningen (vers 3-11) förekommer ordet hela tio gånger. Gud motiverar och ledsagar den som möter svårigheter på ett mycket personligt sätt.]
Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,
barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],
4han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),
för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd
genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.
5För på samma sätt som den Smordes (Kristi) lidande i överflödande mått kommer över oss, så överflödar vi också av uppmuntran (hjälp, tröst) genom Jesus.
6Om vi är hårt pressade (förföljs, får lida), så är det till er uppmuntran och befrielse (frälsning). Om vi får uppmuntran (hjälp, tröst), så är det till er uppmuntran. Den verkar (arbetar) i er, när ni uthålligt (ståndaktigt, tålmodigt) utstår samma lidande som vi utstår. 7Vårt hopp för er står helt fast, för vi vet att på samma sätt som ni är delaktiga i våra lidanden, är ni också delaktiga i vår uppmuntran (hjälp, tröst).
8Kära syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara okunniga om den nöd vi fick utstå i [provinsen] Asien [nuvarande västra Turkiet där Efesos var huvudorten], hur vi var så nedtyngda (pressade), långt över vår kraft att vi till och med misströstade om livet (det fanns ingen utväg). 9Ja, det kändes som om vi hade fått en dödsdom över oss. Detta för att vi inte skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud som uppväcker de döda. 10Han räddade oss (drog oss till sig själv) från en sådan fruktansvärd död, och han kommer att rädda oss igen. Vi har satt vårt hopp till honom, att han ska rädda oss även i fortsättningen, 11under tiden som ni också hjälper oss (arbetar tillsammans med oss) genom er förbön. Resultatet blir många [glada] ansikten som tackar Gud för den nåd (favör, gåva) [kraft] vi får, eftersom många har bett för oss.
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
