Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 27/8

Ord 29, 2 Kor 1:12-2:11

Ord 29

När de rättfärdiga regerar gläder sig folket
1Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad),
    han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).

2När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket,
    men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.

3Den som älskar vishet gläder sin far,
    men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.

4En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa,
    men den som övertaxerar (ordagrant: ´en man av offergåvor´), han ödelägger det.

5Den som smickrar sin nästa [ordagrant "slätar ut" eller "utjämnar", dvs. inte tar upp saker som behöver redas ut]
    breder ut ett nät framför sina egna steg (fötter – hebr. paam).

[Konsekvensen av att säga att allt är väl och smickra någon, när det i själva verket inte är sanningen gör att det blir trassel i relationer.]

6En ond persons överträdelse för med sig en snara,
    men den rättfärdige sjunger och gläder sig.

[Den rättfärdige har en tillförsikt och trygghet i Gud som gör att han kan glädja sig.]

7Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
    men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.

Var vis och lyssna inte på lögner
8Dårar kan uppvigla (skapa upplopp i) en stad,
    men visa män får vreden att lägga sig.

9Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre,
    då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund.

[Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]

10De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt),
    men de rättfärdiga skyddar hans liv.

11En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll),
    men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].

12Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet),
    då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).

13Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt:
    Herren (Jahveh) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]

14Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status],
    hans tron ska bestå för alltid.

15Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,
    men en yngling (tonåring) lämnad till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.

16När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
    men de rättfärdiga ska se deras fall.

[Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]

17Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt],
    så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.

Utan profetisk uppenbarelse släpper folket sina hämningar
18Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord),
    där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet),
men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah],
    han är välsignad (lycklig, avundsvärd).

[Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]

19En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
    han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.

20Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)?
    Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.

21Om en tjänare skäms bort från ungdomen,
    då blir han uppstudsig med tiden.

[Han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen.]

22En ilsken man rör upp trätor (ordstrider),
    den som är hetlevrad begår många synder.

23En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig,
    medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

24Den som delar [stöldgods] med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende).
    Han hör eden [i rättssalen], men berättar inget.

25Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6],
    men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahveh)
    blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd].

[Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]

26Många söker (kräver) att få komma inför en ledare [för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner],
    men Herren (Jahveh) är den som [rättvist] dömer varje människa.

27En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga,
    på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.

2 Kor 1:12-2:11

PAULUS FÖRKLARAR SIN TJÄNST (1:12-7:16)

Ärlighet och öppenhet
12[Paulus använder sig av ordet "stolthet" 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 2 Kor 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.]

Detta är vår stolthet (vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga (vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er [i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd (kraft, favör). 13Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå 14det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag [domens dag, då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].

Paulus försvarar sina ändrade resplaner
15[Efter Paulus första besök i Korint uttrycker han sin längtan att komma tillbaka till dem, men tillägger "om Herren vill", se 1 Kor 4:18-19; Apg 18:21. Paulus besök dröjer och hans motståndare beskyller honom för att vara opålitlig. Paulus förklarar nu i första kapitlet i brevet att de förändrade resplanerna inte beror på tillfälligheter och plötsliga infall från hans sida, utan på hans kärlek och omtanke om dem. Han vill att de ska få tid på sig att reda upp de allvarliga missförhållanden som rådde där innan han personligen kommer till dem, se vers 23.]

Fullt övertygad om detta [att korintierna gladde sig över Paulus och inte ifrågasatte hans uppriktighet] tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök. 16Jag tänkte [det var min ursprungliga plan] att besöka er på väg till Makedonien, och sedan [på nytt på tillbakavägen] från Makedonien komma till er, för att hos er få hjälp med min resa till Judeen. [Antagligen hjälp med boende och bön inför resan och inte ekonomiskt stöd, se 2 Kor 11:7-10.]
     17När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger "ja, ja" och "nej, nej"? 18Så sant som Gud är trofast och menar vad han säger, har inte vårt tal till er varit "ja och nej". [Vi har inte sagt "ja, vi kommer", men egentligen menat "nej, vi kommer inte".] 19För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i Apg 15:22 kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
     20Alla Guds löften, de har sitt ja [svar] i honom [Jesus]. När vi uttalar vårt "amen" (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom. 21Det är Gud som ständigt stärker både er och oss i [vår relation med] den Smorde (Messias, Kristus) (gör den mer grundad och rotad), och som har smort oss [gett oss andliga gåvor]. 22Han har också satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan. [Anden liknas vid en förskottsbetalning som garanterar att det fulla kapitalet ska betalas, som är den eviga härligheten.]

Anledningen till det uteblivna besöket
23Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.

[Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i Apg 18:1-17. Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se 2 Kor 12:14.]

2För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.] 3Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.

[Paulus ger fyra motiv till sitt brev: Ge glädje, se 2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se 2 Kor 2:4; 3:2; 12:15; 1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se 2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se 2 Kor 7:11-12.]

Förlåtelse för syndaren
5Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se 1 Kor 5:6.] 6Det räcker med det straff (den varning) han har fått av de flesta.

[Det stora flertalet medlemmar i församlingen i Korint hade följt Paulus råd och tagit avstånd från mannen och hans handlingar, se 1 Kor 5:1-6. Målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1-2. Paulus tydlighet och stränga korrigering i kärlek hade gett resultat. Mannen hade omvänt sig.]

7Nu får ni i stället förlåta och trösta (uppmuntra, ge nytt mod till) honom så att han inte går under (drunknar) i sin djupa sorg. 8Därför uppmanar jag er nu att ge honom bevis på [upprättelse och] er kärlek [som är förlåtande, osjälvisk och utgivande].

[I all förlåtelse krävs två steg för en fullständig upprättelse. Vår förebild, Jesus, förlät oss medan vi fortfarande var syndare, se Rom 5:8, men relationen med honom blir först upprättad när den förlåtelsen tas emot. På samma sätt måste vi förlåta den som syndat mot oss, se Matt 6:14-15. Förlåtelse är första steget som befriar från bitterhet och hat. Däremot kan inte relationen bli fullständigt upprättad innan det skett en omvändelse hos den andra parten. Tillrättavisning, förlåtelse och upprättelse hör ihop, se Matt 18:15-35.]

9När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor]. 10Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull, 11för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till.

[Satans plan är splittring. Bitterhet och oförlåtelse är ett av de vanligaste sätten djävulen bedrar på och får ingång i människors liv, se Matt 6:14-15; 18:35; Mark 11:25-26; 1 Kor 11:29-30; Jak 3:16. Satans plan var att stjäla en broder från församlingen. Både en ovilja att omvända sig och en ovilja att upprätta den som ångrat sig gynnar djävulen.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)