Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.

Citeras: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.

Författare: David

Struktur:
1. Välsignad är den som är omtänksam, vers 2-4
2. Bön om hjälp, vers 5-11
3. Förtröstan, vers 12-13

4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två), vers 14

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

Välsignad är den omtänksamme
²Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar; på ett vist sätt hjälper) den fattige;
    på den onda dagen ska Herren (Jahveh) rädda honom.

[Det hebreiska ordet sakal betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet för fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp, men också bön och att räkna med Guds ingripande, se Apg 3:6. Den andra delen "på den onda dagen ska Herren rädda honom" tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en gudsbild där man kan "köpa sig" frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se Luk 16:19-31.
    Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se 2 Kor 8:9. Gud grep in och uppväckte Jesus och lät honom öppet visa sig, se Apg 10:40.]

³Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
     ⁴Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden;
    i hans lidande förvandlar du hans bädd.

Bön om hjälp
⁵[Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger: "Herre (Jahveh), visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
    hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.

⁶Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han dö och hans namn utplånas?
⁷Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'

⁸Tillsammans viskar (hebr. lehesh) alla mina ovänner om mig,
    de smider onda planer mot mig.
    [Viskar är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5-10.]
⁹[De säger om mig:] 'Något ondskefullt (hebr. belijaal) har drabbat (sköljt över) honom,
    han ligger där och reser sig aldrig mer.'

[I Dödahavsrullarna framställs Belijaal som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Belijaal (Beliar), se 2 Kor 6:15.]

¹⁰Ja, min vän,
    en som jag litade på,
en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord],
    lyfter sin häl mot mig (förråder mig)."

[Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23; Mark 14:18; Luk 22:21; Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batshevas farfar, se 2 Sam 11:3; 23:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Avshaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batsheva (David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru). Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15-23. Även i hans andra råd till Avshalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 2 Sam 17:1-2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.]

¹¹Men du, Herre (Jahveh), visa nåd (ge mig favör; var välvillig),
    upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem.

[Hebreiska sillem har samma rot som ordet shalom. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22; Rom 10:17-19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.]

Förtröstan
¹²Genom detta vet jag att du har behag till mig,
    att min fiende inte jublar över mig.
¹³Du upprätthåller min integritet,
    och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt!

Avslutande lovprisning
¹⁴[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se Ps 72:18-20; 89:53; 106:48.]

Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud,
    från evighet till evighet!
Amen och amen.

Tillbaka upp

---

Ords 22:5-6

⁵Törnen och fällor (snaror) finns längs med den obstinates (falskes, egensinniges) väg,
    den som värdesätter sitt liv håller distans till sådana människor.

⁶Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (tonåringen – hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
    [resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
    så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar att man ska hjälpa den unge hitta hans egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

Tillbaka upp

---

2 Kor 1:12-2:11

PAULUS FÖRKLARAR SIN TJÄNST (1:12-7:16)

Ärlighet och öppenhet
¹²[Paulus använder sig av ordet "stolthet" 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 2 Kor 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.]

Detta är vår stolthet (vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga (vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er [i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd (kraft, favör). ¹³Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå ¹⁴det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag [domens dag, då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].

Paulus försvarar sina ändrade resplaner
¹⁵[Efter Paulus första besök i Korint uttrycker han sin längtan att komma tillbaka till dem, men tillägger "om Herren vill", se 1 Kor 4:18-19; Apg 18:21. Paulus besök dröjer och hans motståndare beskyller honom för att vara opålitlig. Paulus förklarar nu i första kapitlet i brevet att de förändrade resplanerna inte beror på tillfälligheter och plötsliga infall från hans sida, utan på hans kärlek och omtanke om dem. Han vill att de ska få tid på sig att reda upp de allvarliga missförhållanden som rådde där innan han personligen kommer till dem, se vers 23.]

Fullt övertygad om detta [att korintierna gladde sig över Paulus och inte ifrågasatte hans uppriktighet] tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök. ¹⁶Jag tänkte [det var min ursprungliga plan] att besöka er på väg till Makedonien, och sedan [på nytt på tillbakavägen] från Makedonien komma till er, för att hos er få hjälp med min resa till Judeen. [Antagligen hjälp med boende och bön inför resan och inte ekonomiskt stöd, se 2 Kor 11:7-10.]
     ¹⁷När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger "ja, ja" och "nej, nej"? ¹⁸Så sant som Gud är trofast och menar vad han säger, har inte vårt tal till er varit "ja och nej". [Vi har inte sagt "ja, vi kommer", men egentligen menat "nej, vi kommer inte".] ¹⁹För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i Apg 15:22 kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
     ²⁰Alla Guds löften, de har sitt ja [svar] i honom [Jesus]. När vi uttalar vårt "amen" (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom. ²¹Det är Gud som ständigt stärker både er och oss i [vår relation med] den Smorde (Messias, Kristus) (gör den mer grundad och rotad), och som har smort oss [gett oss andliga gåvor]. ²²Han har också satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan. [Anden liknas vid en förskottsbetalning som garanterar att det fulla kapitalet ska betalas, som är den eviga härligheten.]

Anledningen till det uteblivna besöket
²³Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. ²⁴Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
¹Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.

[Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i Apg 18:1-17. Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se 2 Kor 12:14.]

²För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.] ³Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. ⁴[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.

[Paulus ger fyra motiv till sitt brev: Ge glädje, se 2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se 2 Kor 2:4; 3:2; 12:15; 1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se 2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se 2 Kor 7:11-12.]

Förlåtelse för syndaren
⁵Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se 1 Kor 5:6.] ⁶Det räcker med det straff (den varning) han har fått av de flesta.

[Det stora flertalet medlemmar i församlingen i Korint hade följt Paulus råd och tagit avstånd från mannen och hans handlingar, se 1 Kor 5:1-6. Målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1-2. Paulus tydlighet och stränga korrigering i kärlek hade gett resultat. Mannen hade omvänt sig.]

⁷Nu får ni i stället förlåta och trösta (uppmuntra, ge nytt mod till) honom så att han inte går under (drunknar) i sin djupa sorg. ⁸Därför uppmanar jag er nu att ge honom bevis på [upprättelse och] er kärlek [som är förlåtande, osjälvisk och utgivande].

[I all förlåtelse krävs två steg för en fullständig upprättelse. Vår förebild, Jesus, förlät oss medan vi fortfarande var syndare, se Rom 5:8, men relationen med honom blir först upprättad när den förlåtelsen tas emot. På samma sätt måste vi förlåta den som syndat mot oss, se Matt 6:14-15. Förlåtelse är första steget som befriar från bitterhet och hat. Däremot kan inte relationen bli fullständigt upprättad innan det skett en omvändelse hos den andra parten. Tillrättavisning, förlåtelse och upprättelse hör ihop, se Matt 18:15-35.]

⁹När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor]. ¹⁰Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull, ¹¹för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till.

[Satans plan är splittring. Bitterhet och oförlåtelse är ett av de vanligaste sätten djävulen bedrar på och får ingång i människors liv, se Matt 6:14-15; 18:35; Mark 11:25-26; 1 Kor 11:29-30; Jak 3:16. Satans plan var att stjäla en broder från församlingen. Både en ovilja att omvända sig och en ovilja att upprätta den som ångrat sig gynnar djävulen.]

Tillbaka upp