Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 23/8

Job 28, 1 Kor 14:18-40


Job 28

Visheten
1[Detta kapitel som är ett poem om visheten kommer som ett avbrott från alla dialoger. En del ser det som en fortsättning av Jobs (eller Bildads) tal, men litterärt så fungerar det som en brygga mellan dialogerna och Jobs avslutande ord.]

Ja, det finns
    för silvret
        en gruva (utgång, utflöde – hebr. motsa),
        och en plats (hem)
    för guldet
där det renas.

[Stycket öppnas med ett enkelt kiastiskt mönster där gruva/plats står centralt och ramas in av silvret/guldet. Versen beskriver de grundläggande stegen för att ta fram metaller. Först måste det brytas, sedan måste det renas. Väldigt sällan kan man hitta rena metaller, för det mesta är de uppblandade med värdelös sten. Visdom nämns inte förrän i vers 12, men analogierna med gruvnäringen är många. Vishet är värdefull som silver och behöver förädlas som guld. Det är ett krävande arbete, men ger stor lön.]

2Järn hämtas upp ur jorden,
    stenar smälts till koppar.
3Han [människan] sätter gränser för mörkret (hebr. choshech) [när facklor ger ljus i gruvgångar]
    och utforskar det yttersta djupet,
    där stenen är mörker (hebr. ofel) och dödsskugga (hebr. tsalmavet).
    [Tre olika ord för mörker används här.]
4De spränger schakt långt från människors boningar,
    glömda av foten (avlägsna platser dit ingen går),
    hissas ner djupt [i schakten] och vajar (gungar, svajar), långt från människor. [Gruvor, som t.ex. Timnah i södra Israel, låg otillgängligt till, långt från civilisationen.]
5Från jorden kommer bröd [ovan jord spirar och växer grödor],
    men där nere förvandlas den som av eld.

[Under jord "växer" metallen fram genom eldsättning, den gamla metoden då berget hettades upp med eld vilket skapade sprickor som underlättade brytningen.]

6Safiren har sin plats bland hennes stenar,
    och i stoftet (materialet) finns guld för honom [gruvarbetaren].
7Stigen dit är inte känd av rovfågel,
    gladans (hökens) öga har inte upptäckt den.
8Inte har söners stolthet (hebr. ben shachats) trampat på den,
    inte har rytande lejon (hebr. shachal) passerat fram på den.

[Hebr. shachats används bara här och i Job 41:25. Det finns en dubbelhet i att syfta på både djur och människor, här utifrån parallellismen är det "stolta lejon" (djurens konung) som åsyftas, men det utesluter inte stolta människor. Hebr. shachal är ett av närmare tio olika ord för lejon. Detta ord har sitt ursprung i verbet för att ryta, hebr. sheagah. Dessa män som jobbar i gruvorna fruktar inte vilda djur.]

9På den hårda stenen lägger man sin hand
    och gräver ut bergen från grunden.
10De hugger ut kanaler [för att leda ut vatten – gångar] i klipporna,
    och ögat får se härliga ting.
11De stoppar upp vattenådrornas gråt,
    de drar fram hemligheter [dolda skatter] i ljuset.
-
12Men visheten – var finns hon?
    Var har förståndet sin boning?
[Nästan samma fras återkommer i vers 20.]
-
13Nej, hennes värde (pris) känner inte en bräcklig människa.
    Nej, henne kan man inte finna i de levandes land.
14Djupet säger: "Hon är inte i mig",
    havet säger: "Hon finns inte hos mig."
15Nej, hon kan inte fås för dyrbaraste guld (inneslutet; renat guld – hebr. segor),
    dess pris (hebr. mechir) kan inte vägas upp med silver.
16Nej, hon kan inte betalas med guld från Ofir
    eller med dyrbar onyx och safir.
17Nej, hon kan inte jämföras med guld (hebr. zahav) och glas (kristall),
    inte ges i utbyte mot kärl av rent guld (hebr. paz),
18koraller ["höga saker"; röd korall, Hes 27:16] och kristall ska inte nämnas.
    Priset (penningpungen – hebr. meshech) för vishet är mer än pärlor.
19Nej, topas från Kush [Etiopien] kan inte radas upp bredvid henne,
    hon kan inte vägas upp med renaste guld.
    [Topas är en olivgrön gulaktig sten; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17.]
-
20Men visheten – var kommer hon ifrån?
    Var har förståndet sin boning?
[Exakt samma innehåll som vers 12, förutom verben finns/kommer.]
-
21Hon är gömd för alla levandes ögon,
    hon är dold för himlens fåglar. [Jfr vers 7-8]
22Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] och döden säger:
    "Vi har hört ett rykte (i våra öron har vi hört) om henne."
    [Ett rykte om var man kan hitta vishet.]
23Gud (Elohim), han känner vägen till henne,
    han vet var hon bor,
24för han skådar till jordens ändar,
    han ser allt under himlarna.
25När han mätte upp vindens vikt
    och vägde vattnen efter mått [under världens skapelse, se 1 Mos 1:2],
26när han gjorde en stadga (lag – hebr. choq) [naturlag] för regnet
    och en väg för åskans blixt,
27då såg han henne och uppenbarade (ordagrant: räknade) henne,
    han beredde henne och utforskade henne. [Ords 8:22-29]
28Och till människan (hebr. adam) sa han:
    "Se, att frukta (vörda) Herren (Adonai) [vissa manuskript har JHVH – Jahveh], det är vishet,
    och att fly det onda är förstånd."

[I den hebreiska grundtexten står ordagrant ´Herrens fruktan´. En sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se även Ords 1:7; 9:10.]

1 Kor 14:18-40

18Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.
19Men i församlingen vill jag hellre tala
    fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
    än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.
20Syskon (bröder och systrar i tron), var inte [som omogna] barn till förståndet (i era tankar).
Vad gäller ondskan, så ska ni vara som spädbarn
    medan ni är vuxna [mogna] till förståndet.
21Det står skrivet i undervisningen (gr. nomos) [här syftar nomos på hela GT]:
"Genom främmande språk
    och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
    och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." [Jes 28:11-12]
22Alltså är tungomålen ett tecken
    inte för de troende utan för de otroende [som är på väg att börja tro],
medan profetian [som förklarar Guds ord och vilja] är ett tecken
    inte för de otroende utan för de troende.
23Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
    och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
    säger de då inte att ni är galna?
24Men om alla profeterar [i ordning, två eller tre i taget, se vers 29]
    och det kommer in en som inte tror eller inte förstår,
    då blir han överbevisad [om sin synd och otro] av alla [profetiska ord som ger klarhet över Guds ord]
    och dömd (utvärderad) av alla [Bibelns ord].
25Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
    och han faller ner på sitt ansikte
    och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"

Ordning i gudstjänsten (14:26-36)

Sång, predikan och bön – frihet i ordnade former
26[Detta är det andra stora stycket som handlar om ordningen i gudstjänsten. I den första sektionen, 1 Kor 11:17-34, tog Paulus upp problem kring nattvardsfirandet där några var hungriga och andra var berusade. I detta stycke tar han upp det som sägs i gudstjänsten som verkade vara kaotisk. Predikan och bön måste ske under ordnade former.]

Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)?
Jo, när ni samlas har var och en något att ge:
    en psalm,
    en undervisning [av lärare],
    en [profetisk] uppenbarelse,
    ett tungotal och en uttydning.
Låt allt bli till uppbyggelse.

[Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 1 Kor 11:4-5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]
27Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
    får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda.
28Finns det ingen som uttyder
    ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen
    och i stället tala för sig själv och för Gud.
29Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se 1 Kor 11:4-5] ska tala,
    och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs.

[Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se 1 Kor 12:10.]
30Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse
    ska den förste vara tyst.
31Ni kan alla profetera, en i sänder,
    så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade (styrkta, hjälpta).
32Och profeternas andar underordnar sig profeterna.

[Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, "profeternas andar är underordnade", innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga "Gud fick mig att göra det" som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.]
33[Dessa direktiv, riktade till dem som talar i tungor och dem som profeterar, är till för att skapa struktur.]

För Gud är inte oordningens (förvirringens) Gud utan fridens. På samma sätt är det i alla andra heligas församlingar.

[Det är en fin kombination av struktur och frihet. Ibland har den sista delen av denna vers kombinerats med nästa vers, men på samma sätt som i 1 Kor 11:16 är det en lämplig avslutning på argumentet om Guds ordning och frid som var ett kännetecken i alla församlingar, och borde vara det även i Korint.]

Inget småprat under gudstjänsten

Freskomålning som avbildar den kvinnliga prästen Cerula från 400-talet e.Kr. Hon avbildas med de fyra evangelierna (som också namnges) som uppslagna böcker över hennes händer. I ett brev från påven Gelasius 495 e.Kr. till just detta område söder om Rom klagade han över att kvinnor tjänade som präster. Paulus var aldrig kvinnofientlig. I brevet till Rom nämner han nio kvinnor vid namn och ger fler kvinnor än män titeln medarbetare, se Rom 16:1-16. Katakomberna i San Gennaro i Neapel, där målningen med Cerula och även Bitalia (som också avbildas på liknande sätt med evangelierna ovanför hennes händer) hittades 1971, ligger alldeles intill hamnstaden Puteoli där Paulus går i land på väg till Rom, se Apg 28:13-14.

34[Ur sitt sammanhang verkar följande verser motsäga att kvinnor kan be och profetera, som Paulus nyss skrev i 1 Kor 11:5. I församlingen i Korint fanns bl.a. det gifta paret Priscilla och Aquila som Paulus bott hos i åtta månader, se Apg 18:2. Frun, Priscilla, är med och undervisar Apollos, se Apg 18:26. Tillrättavisar han nu henne och säger att ingen kvinna får tala i gudstjänsten? Var det fel av Maria från Magdala att på Jesu uppdrag berätta för lärjungarna att han var uppstånden, se Joh 20:17? Ser man sammanhanget så tar Paulus här upp tre olika grupper som störde ordningen i gudstjänsten:
1. Profeter (både män och kvinnor) uppmanas att inte prata i munnen på varandra utan vara tysta, se vers 30.
2. Tungomålstalare, både män och kvinnor, uppmanas att vara tysta om det inte finns någon som kan uttyda, se vers 28.
3. En grupp gifta kvinnor, som troligen ställde frågor och störde, uppmanas att inte göra det. Eftersom de ska fråga sina män hemma var orsaken inte ointresse, snarare tvärtom. Kanske förstod man inte grekiskan och frågade om ordens betydelse. Korint var en multikulturell stad där många olika språk talades.
Alla dessa tre grupper ska vara tysta och inte störa gudstjänsten.]


Kvinnorna ska vara tysta i era församlingar.
De får inte tala [småprata och störa under gudstjänsten]
    utan ska underordna sig [mötesledaren],
    som också lagen (lärosystemet – gr. nomos) säger.
35Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
    för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

36Var det kanske från er som Guds ord gick ut,
    eller var det bara till er det kom?

[Det är oklart vilken lag/undervisning Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord nomos syfta på Torah (de fem Moseböckerna) eller hela GT (se 1 Kor 14:21). Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i Ps 68:12 står det: "Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet." Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera.
    En alternativ förklaring är att vers 34-35 är ett citat från en judisk-kristen grupp i församlingen som ville tysta kvinnorna. Paulus har svarat på flera brevfrågor tidigare, se 1 Kor 7:1, 25; 8:1. Paulus två motfrågor: "Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom?" blir då riktade till män som förvränger Guds ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Jesus refererar också på liknande sätt till fariséernas tillägg och utläggningar av Mose undervisning, se Matt 5:17-48.
    Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i 1 Kor 11:2-16. Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]


Generella principer för gudstjänsten – en sammanfattning
37[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning (1 Kor 10:32-33) kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.]

Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
    eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
    är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
38Om någon inte erkänner detta,
    är han själv inte erkänd.

[Centralt finns en referens till budet "att älska varandra", som Jesus gav sina lärjungar, se Joh 15:12.]
39Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron),
    var ivriga att profetera [som ordningen gavs för i vers 1-12]
    och hindra inte tungomålstalandet [som riktlinjer gavs för i vers 13-25].
40Men låt allt ske värdigt
    och med ordning [som utvecklades i vers 26-35].






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)