Halvbibel - onsdag 20/8
Ord 22,
1 Kor 12:27-13:13
Ord 22
Ditt rykte är mer värt än rikedom 1[Vers 1 är en prolog till vers 2-5. Här finns en kiastisk struktur där "att bli utvalt" (från det hebreiska verbet bachar – "att välja") hör ihop med det sista ordet gott (hebr. tóv). Centralt finns rikedom, silver och guld. I den hebreiska kulturen var namnet synonymt med personens karaktär, rykte och ställning i samhället, se även [Job 30:8; Pred 7:2; Ords 3:13-15; 10:7; 16:16].]
Att välja ett namn [en god karaktär och ett gott rykte, se [Pred 7:1]]
är bättre [mer eftersträvansvärt] än stor rikedom –
bättre än silver och guld
är [att välja] ljuvlig nåd (oförtjänt kärlek, god favör).
2Den rike och den fattige har detta gemensamt:
Herren (Jahveh) har skapat dem båda.
3Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd,
men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.
4Konsekvensen (resultatet) av ödmjukhet (saktmod, mildhet) [då den har fått blomma ut i sin fullhet] är
Herrens fruktan (att vörda och respektera Jahveh) – [det för också med sig]
rikedom (ymnigt välstånd) och ära (härlighet) och [evigt] liv. [[Ords 21:21]]
[Versen har sju substantiv. Först står hebr. eqev som betyder konsekvens/resultat, dvs. "något som leder till". Ordet betyder ordagrant häl och delar rot med namnet Jakob (hebr. Jaaqov). Det beskriver ofta något som "följer i fotspåren", men kan även översättas "eftersom" ([1 Mos 22:18]) eller "lön/resultat" ([Ps 19:12]). Att ödmjuka sig inför Gud både förutsätter och ger en sund gudsfruktan – ödmjukhet är att vörda Herren (Jahveh). Rikedom och ära står i singular. Hebr. kavod beskriver den tyngd av härlighet och ära som fanns i Guds närvaro i det allra heligaste i tabernaklet och templet. Det sista hebreiska ordet chajim, som betyder liv, står alltid i plural och beskriver livet i dess fullaste mått och innefattar därför även evigt liv, se [2 Mos 2:7].]
5Törnen och fällor (snaror) finns längs med den obstinates (falskes, egensinniges) väg,
den som värdesätter sitt liv håller distans till sådana människor.
6Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (tonåringen – hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).
[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn ([1 Sam 1:24]), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se [1 Mos 22:12; 37:2; 34:19]. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se [5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63]. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar att man ska hjälpa den unge hitta hans egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se [Matt 7:14].]
7Den rike regerar över den fattige,
och den som lånat är slav till den som givit lånet.
8Den som sår orätt (synd, ondska) får skörda sorg (problem, oro),
det är slut på den makt han utövat över andra genom sin ilska.
[Ordagrant "hans stav av ilska är över", dvs. det är nu slut på det inflytande han haft över andra människor som var rädda för hans lynniga temperament. Den grekiska översättningen Septuaginta har även en fortsättning med ytterligare ett ordspråk som Paulus citerar i [2 Kor 9:7]: "Gud välsignar en glad och givmild man, men gör slut på hans gärningars tomhet."]
9Den som är generös blir välsignad (upphöjd),
för han delar med sig av sitt bröd (mat, tillgångar) till den fattige.
10Kör ut bråkmakaren så blir det lugnt,
ja, då upphör bråken och skällsorden (förolämpningarna, hånandet, mobbningen).
11Den som älskar hjärtats renhet (har ett rent hjärta, goda intentioner) hans läppar talar nåd (oförtjänt godhet, vänliga ord – hebr. chen)
och han får kungen till vän?
12Herrens (Jahvehs) ögon skyddar [den som har] kunskap (insikt, förståelse),
men han omkullkastar den trolöses (bedragarens) ord.
13Den late säger:
"Det är ett lejon där ute!
Jag blir dödad om jag går ut på gatan."
[Den late hittar på ursäkter för att slippa arbeta.]
14En prostituerads mun är som en djup grop [som används för att fånga vilda djur].
Den Herren (Jahveh) är vred på faller i den.
[Den som strider mot Gud förlorar hans beskydd och faller offer för smickrande ord.]
15Dårskapen (viljan att trotsa och göra uppror) är fastbunden i en ynglings (tonårings) hjärta,
men tillrättavisning och disciplin (uppfostran) driver bort den.
[Upproriskhet är en konsekvens av syndafallet, och kommer därför naturligt hos barnet.]
16Den som suger ut den fattige för att själv bli rik,
och den som ger till den rike [köper in sig hos honom],
båda blir med säkerhet fattiga (går med förlust).
TREDJE SAMLINGEN: 30 visa råd (22:17-24:22)
17Lyssna noggrant till de visas ord,
och ta min kunskap till ditt hjärta.
18Du kommer att uppskatta dess ljuvlighet (behaglighet, som underbar sång och vacker musik)
om du bevarar dem djupt inom dig och har dem redo (fast förankrade) på dina läppar.
19För att din förtröstan (tro, hopp, tillförsikt, förtroende) ska vara hos Herren (Jahveh),
därför undervisar jag dig just i dag.
20Jag har skrivit 30 punkter (regler)
för att ge råd (planer, strategier)
och kunskap (insikt, urskillningsförmåga).
21Dessa gör att du med absolut säkerhet (exakthet) kan veta vad sanningens tillförlitliga ord är,
så att du kan svara med ord av sanning till dem som sänds till dig [eller som du är utsänd av].
1. Ta inte pengar från den fattige
22Råna inte den fattige bara för att han är fattig,
och använd inte din position för att förtrycka den svage i porten [där stadens domstol hölls].
23Herren (Jahveh) för deras talan (är deras försvarare)
och berövar (tar undan, "plundrar" – hebr. qava) livet från dem som plundrar (hebr. qava) [den fattige].
2. Umgås inte med lättretade personer
24Umgås inte (associera dig inte, var inte vän) med arga (lättretade) personer,
vandra inte [ha ingenting att göra] med en hetlevrad person.
25Om du gör det, så kan du lära dig (ta efter) hans stigar (välkända upptrampade gångvägar)
och gillra en fälla för dig själv.
3. Gå inte i borgen för dem som redan har skulder
26Var inte bland dem som ger handslag
och går i borgen för lån [och äventyra din familjs framtid]. [[Ords 6:1]]
27För om du inte har medlen att betala,
kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.
4. Flytta inte på gränslinjer
28Flytta inte på gränslinjer
som dina förfäder har satt upp. [[Ords 23:10]]
5. Observera och lär
29Observera en man som är skicklig i sitt arbete. Han kommer att stå inför (tjäna, arbeta för) kungar,
han ska inte stå inför (tjäna, arbeta för) tvivelaktiga (låga, obetydliga) män.
1 Kor 12:27-13:13
27Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den].
[Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i [1 Kor 13:9-12], då i betydelsen "begränsad" eller "till/utifrån en begränsad del". Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.]
Många gåvor
28Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas):
Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling],
som nummer två profeter (inspirerade förkunnare),
på tredje plats lärare,
sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler)
[har styrka över onda andemakter, sjukdomar],
sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa),
[de som är speciellt fokuserade på att]
hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [det grekiska ordet för "lyfta upp, bära"],
styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [det grekiska ordet för sjökapten],
tala olika tungor (språk).
[På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se [Apg 2:5-13].]
29Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
30Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?
31Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna.
Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg.
[En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med [1 Kor 14:1] som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]
Kärlek och de andliga gåvorna

Huvudgatan i Korint. I bakgrunden ses Akrokorint som reser sig 500 meter över havet där kärleksgudinnan Afrodites tempel stod.
1Om jag talar människors språk, och [ja, även] änglars,
men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.
[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se [Apg 18:11], och kände väl till detta bullrande oljud.]
2Om jag har profetians gåva,
förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så är jag ingenting [värd].
3Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
skulle jag inte vinna någonting.
Kärlekens lov
4[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]
kärleken.
Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –
[sådan är] kärleken. Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
5Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt). Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]
Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den får utstå).
6Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andras synd och misslyckanden],
utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].
7Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).
[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!
Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se [Ords 16:6].]
Kärleken och de andliga gåvorna
8Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas). 9För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
och vi profeterar [bara] till en del.
[Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
10Men när det fullkomliga [det som är fullvuxet, moget och helt perfekt] kommer,
ska det som är till en del försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
[Profetiorna, tungomålen och kunskapen tappar sitt värde och behövs inte då de byts ut mot hela sanningen.] 11När jag var barn (liten, omogen),
talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet nepios beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]

En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli.
12För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se [2 Kor 5:7]],
men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [[4 Mos 12:8]].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som känner till allt om mig].
13Men nu består (så förblir nu):
tro, hopp, kärlek
– dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.
[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]