Parallell - söndag 16/8

Jer 35-37

---

Jer 35-37

Rechaviterna
¹Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) när Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sa: ²"Gå till rechaviternas hus och tala till dem och för dem till Herrens (Jahvehs) hus, in i en av kamrarna och ge dem vin att dricka."

[Rechaviterna var en nomadstam som var relaterade till kenaniterna (1 Krön 2:55) och härstammade från Jonadav (2 Kung 10:15). De förknippas med att arbeta med metall och gjorde vagnar, se 2 Kung 10. Anledningen till att Jeremia tar med denna profetiskt symboliska händelse är att jämföra lojaliteten hos denna släkt att hålla ett löfte till en förfader som levde 250 år tidigare med trolösheten hos Juda folk mot den levande Gudens bud.]

³Och jag tog Jaazanja, Jeremias son [inte profetens son, utan rechaviten Jeremias son], Chavatsinjas son och hans bröder och alla hans söner och hela rechaviternas hus ⁴och förde dem till Herrens (Jahvehs) hus in i kammaren till Chanans söner, Igdalajos son, gudsmannen som var vid furstarnas kammare som var ovanför dörrvaktaren Maasejahos, Shallums sons kammare. ⁵Och jag ställde framför rechaviternas hus söner kannor fyllda med vin och bägare och sa till dem: "Drick vin."
     ⁶Men de sa: "Vi ska inte dricka vin för Jonadav, Rechavs son, vår far, har befallt oss och sagt: Du och dina söner ska inte dricka vin för alltid (aldrig någonsin). ⁷Och hus ska ni inte bygga och säd ska ni inte så och vin ska ni inte plantera och inte äga något, utan alla era dagar ska ni bo i tält så att ni får leva många dagar i landet där ni vistas. ⁸Och vi har lyssnat på Jonadav, Rechavs sons röst, vår far, i allt det som han har befallt oss, att inte dricka vin i alla våra dagar, vi, våra hustrur, våra söner och våra döttrar, ⁹och till att inte bygga hus att bo i, inte ha någon vingård eller fält eller säd. ¹⁰Och vi har bott i tält och har lyssnat och gjort efter allt som Jonadav, vår far, har befallt oss. ¹¹Och det skedde när Nebukadnessar, Babels kung kom upp mot landet att vi sa: 'Kom och låt oss gå till Jerusalem av fruktan för kaldéernas armé och av fruktan för araméernas armé,' så vi bor i Jerusalem."
     ¹²Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: ¹³Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). ¹⁴Jonadavs, Rechavs sons, ord som han befallt sina söner att inte dricka vin har efterlevts och till denna dag dricker de inte, för de lyssnade till sin fars befallning. Men jag har talat till er, jag har stigit upp och talat (alternativ översättning: talat många gånger och ofta), men ni har inte lyssnat till mig. ¹⁵Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte vänt ert öra och lyssnat till mig. ¹⁶Eftersom Jonadavs, Rechavs sons, söner har efterlevt sin fars befallningar som han befallde dem men detta folk inte har lyssnat till mig,
     ¹⁷därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har talat över dem, eftersom jag talat till dem men de har inte lyssnat. Och jag har kallat (ropat) på dem men de har inte svarat.
     ¹⁸Och till rechaviternas hus säger Jeremia: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Eftersom ni har lyssnat till er far Jonadavs befallning och hållit (vaktat, skyddat, bevarat) alla hans budord (tydliga befallningar) och gjort efter allt som han har befallt er, ¹⁹därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Det ska aldrig saknas en avkomling (inte huggas av) från Jonadav, Rachavs son, en man som står inför mitt ansikte alla dagar (för alltid).

Jeremias lidande som en Herrens profet (kap 36-45)

Introduktion
¹Och det skedde i det 4:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa: ²"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Josias dagar och till denna dag. ³Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder."
     ⁴Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahvehs) ord som han hade talat till honom på en bokrulle. ⁵ Och Jeremia befallde Baroch och sa: "Jag är fängslad, jag kan inte gå till Herrens (Jahvehs) hus, ⁶gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahvehs) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahvehs) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer. ⁷Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahveh) har talat till detta folk."
     ⁸Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahvehs) ord i Herrens (Jahvehs) hus. ⁹Och det skedde i 5:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung, i den 9:e månaden [kislev – nov/dec] att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahvehs) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem. ¹⁰Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahvehs) hus i Gemarjas (hebr. Gemarjahos), skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahvehs) hus, inför (i öronen på) hela folket.
     ¹¹Och när Mika (hebr. Michajho), Gemarjas (hebr. Gemarjahos) son, Shafans son, hörde alla Herrens (Jahvehs) ord från hela bokrullen, ¹²gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son, och Elnatan, Achbors son, och Gemarja (hebr. Gemarjaho), Shafans son, och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Chananjas son, och alla furstar. ¹³Och Mika (hebr. Michajho) berättade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron. ¹⁴Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Kushis son, till Baroch och sa: "Ta bokrullen i din hand, som du har läst nför (i öronen på) folket och kom." ¹⁵Och de sa till honom: "Sitt, vi ber dig, och läs det inför oss (i våra öron)."
    Och Baroch läste det för dem (i deras öron). ¹⁶Och det skedde när de hörde alla orden, att de blev rädda, varje man till sin granne och de sa till Baroch: "Vi måste absolut berätta för kungen alla dessa ord." ¹⁷Och de frågade Baroch och sa: "Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?" ¹⁸Och Baroch sa till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
     ¹⁹Och furstarna sa till Baroch: "Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
     ²⁰Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron. ²¹Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den inför kungen (i kungens öron) och inför (i öronen på) alla furstarna som stod bredvid kungen. ²²Och kungen satt i vinterhuset i den 9:e månaden [kislev – nov/dec; då regnperioden börjat och det är kallt och rått] och kaminen brann framför honom. ²³Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen. ²⁴Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord. ²⁵Och även Elnatan och Delajaho och Gemarja (hebr. Gemarjaho) hade vädjat till kungen att inte bränna bokrullen, men han lyssnade inte till dem. ²⁶Och kungen befallde Jerachmel, kungens son, och Serajaho, Azriels son, och Shelemjaho, Avdeels son, att ta skrivaren Baroch och profeten Jeremia, men Herren (Jahveh) hade gömt dem.
     ²⁷Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit efter Jeremias diktamen (ordagrant: "från hans mun"), han sa: ²⁸"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jojakim, Juda kung, har bränt. ²⁹Och över Jojakim, Juda kung, ska du säga: Så säger Herren (Jahveh): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där? ³⁰Därför säger Herren (Jahveh) så om Jojakim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost. ³¹Och jag ska hemsöka (utkräva av) honom och hans säd och hans tjänare för deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har talat till dem, men de lyssnade inte."
     ³²Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jojakim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.

Jeremias varning – Egypten en falsk trygghet
¹Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung, gjorde till kung i Juda land. ²Och han och hans tjänare och folket i landet, lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom profeten Jeremia.
     ³Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände Jehochal, Shelemjas son, och Sefanja (hebr. Tsefanjaho), prästen Maasejas son, till profeten Jeremia och sa: "Be, jag ber dig, för oss till Herren vår Gud (Jahveh Elohim)."
     ⁴Och Jeremia kom och gick ut bland folket, för de hade inte satt honom i fängelse. ⁵Och faraos armé hade kommit från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem hörde ryktet om dem bröt de upp från Jerusalem.
     ⁶Och Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten Jeremia, han sa: ⁷"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten. ⁸Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot staden, och de ska inta den och bränna den i eld.
     ⁹Så säger Herren (Jahveh): Bedra inte er själva och säg: Kaldéerna ska säkert lämna oss, för de ska inte lämna. ¹⁰Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
     ¹¹Och det skedde att kaldéernas armé bröt upp från Jerusalem av fruktan för faraos armé, ¹²och Jeremia gick ut från Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta emot sin del i folkets mitt. ¹³Och han var i Benjamins port och där var en ledare för vakten, vars namn var Irija, Shelemjas son, Chananjas son, och han tog tag i profeten Jeremia och sa: "Du har avfallit till kaldéerna."
     ¹⁴Och Jeremia sa: "Det är lögn, jag har inte avfallit till kaldéerna", men han lyssnade inte på honom och Irija tog tag i Jeremia och förde honom till furstarna. ¹⁵Och furstarna var arga på Jeremia och slog honom och satte honom i fängelse i skrivarens hus, Jehonatans hus, för de hade gjort det till ett fängelse.
     ¹⁶Och Jeremia kom till fängelsehålan och till cellerna och Jeremia satt där många dagar. ¹⁷Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sa: "Finns det något ord från Herren (Jahveh)?" Och Jeremia sa: "Det finns." Och han sa: "Du ska lämnas i Babels kungs hand."
     ¹⁸Och Jeremia sa till kung Sidkia: "I vad har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk eftersom du sätter mig i fängelse? ¹⁹Var är nu dina profeter som profeterade för dig och sa: Babels kung ska inte komma mot dig, inte mot detta land? ²⁰Och nu, lyssna, jag ber dig, min herre kungen: Låt min bön, jag ber dig, bli framförd inför dig, att du inte låter mig återvända till skrivaren Jehonatans hus, annars dör jag där."
     ²¹Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) befallde och de överlät Jeremia till gårdsvakten och de gav honom en kaka bröd varje dag från bagarens gata till dess allt bröd i staden var slut. Så förblev Jeremia på vaktgården.

Tillbaka upp

---