Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 14/8

Job 19, 1 Kor 8:1-13

Job 19

Jobs svar
1Då svarade Job och sa:

2Hur länge ska ni plåga mig (min själ)
    och genom babblet (pratet – hebr. milah) krossa mig?
3Tio gånger [gång på gång] har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna (skämmas).

[Talet tio används om något som sker ofta, se 1 Mos 31:7. Detta är Jobs femte svar, och i de hittills fem anförandena av Elifaz (2 st), Bildad (2 st) och Tsofar (1 st) finns otaliga tillfällen då de hånat och kränkt Job.]

4Det är sant (står stadigt – hebr. omnam)
    att jag verkligen har gått vilse (är fel ute – hebr. shagah) [Job 6:24],
    då får jag leva med konsekvenserna av min egen förvillelse (felsteg – hebr. meshoga).

[Det hebreiska ordet lon har översatts "leva med konsekvenserna". Den ordagranna betydelsen är "bo över natten" och anknyter här till ett ordspråk att man får stå sitt kast och ha en obekväm gäst över natten. Det liknar lite det svenska uttrycket: "som man bäddar får man ligga".]

5Det är sant (hebr. omnam)
    och ni ändå förhäver er mot mig
    och använder min förnedring emot mig,
6så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt
    och omringat (snärjt runt) sitt fångstnät (sin belägring – hebr. matsod) över mig.
    [Anknyter till Bildads ord i Job 18:8.]

7Se, jag ropar högt (högljutt skri efter hjälp – hebr. tsaaq): "Våld (terror – hebr. chamas)"
    Men jag får inget svar (jag besvaras inte).
Jag ropar i smärta (hebr. shava),
    men där finns ingen rättfärdighet.
8Min stig (livsväg – hebr. orach) har han spärrat (hägnat in; murat en mur) och jag kan inte passera [Klag 3:7],
    och framför (över/på) mina stigar (upptrampade gångvägar – hebr. netivah) har han lagt mörker.
9Han har avklätt mig min ära [rykte]
    och tagit kronan [min värdighet] från mitt huvud. [Job 12:17]
10Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under.
    Han rycker upp (lyfter bort) mitt hopp som ett träd.
    [Inte ens stubben är kvar, allt hopp är ute, se Job 14:7; 18:16.]
11Han [Gud] har tänt sin vredes eld mot mig
    och räknar mig som sin fiende.
12Hans trupper (rövargäng – hebr. gedol) kommer förenade (tillsammans i en enad räd)
    och bygger upp en belägringsramp (förbereder sitt anfall) mot mig,
    de slår läger runt mitt tält.

[I Jobs värld upplevde han hur Gud var vred på honom (vers 11), men i verkligheten brann Guds vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7. Stycket i vers 7-12 består av välbalanserade verser med två rader, men avslutas i vers 12 med ett trikolon (en vers med tre rader) där fiender samlas, bygger och slår läger. Kanske en antydan om att Job såg de tre kompanjonerna som fientliga härar som ställt upp sina anfallsvapen för att attackera honom.]

13Han [Gud] har fört mina bröder [nära släktingar; landsmän] långt bort från mig [Job 6:15; 42:11],
    alla jag känner har blivit som främlingar för mig.
14Mina närmaste [släktingar] har lämnat,
    mina vänner har glömt mig.
15De som bor tillfälligt i mitt hus [gäster på resa; manliga tjänare]
    och mina tjänarinnor ser mig som en främling (hebr. zor),
    en okänd (främmande – hebr. nochri) är jag i deras ögon.
16Kallar jag på min tjänare
    svarar han inte, även om jag vädjar med min egen mun.
    [I vers 15 kände tjänarinnorna inte igen honom, här svarar inte ens hans tjänare.]
17Min andedräkt (ande; jag som person – hebr. roach)
    är frånstötande (främmande, okänd – hebr. zor) för min hustru,
    jag är vidrig för mina bröder (ordagrant: min livmoders söner).
    [Det sistnämnda uttrycket syftar ofta på egna barn, men eftersom de är döda, är betydelsen här hans bröder och systrar.]
18Till och med små barn föraktar mig,
    när jag reser mig upp, talar de [förlöjligande, hånfullt] om mig.
    [I normala fall skulle de yngre visa respekt för de äldre, se Job 32:4-6.]
19För den mindre grupp människor (hebr. mat – plural) som jag rådslår med är jag avskyvärd,
    de jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben tränger ut genom hud och kött,
    jag har undkommit [levande], bara tandköttet kvar.

21Var barmhärtiga, var barmhärtiga mot mig, ni mina bekanta (hebr. rea),
    för Guds (Elohas) hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig som Gud (El) gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23Vem [skulle kunna se till] att mitt prat (mina ord – hebr. milah) skrevs ner?
    Vem [skulle kunna se till] att de graverades i en rulle [papyrus eller brons],
24ja, med en penna av järn och bly
    – för evigt ingraverade i klippan!
25Men jag – jag vet [jag för min del är och har ändå varit intimt förtrogen med] att min Återlösare (hebr. gaal) [som försvarar och för min talan] lever,
    och till slut (sist) ska han resa sig (stå) över [allt] stoft [det jordiska].

[En återlösare (hebr. gaal) var en nära släkting som hade extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Bland åtagandena var att säkerställa och bevara sin döda släktings ätt (genom att gifta sig med dennes änka, dvs. att ingå ett s.k. leviratäktenskap), återlösa mark och att hämnas, se Rut 2:20. Job kan ha syftat på en släkting som skulle komma till hans undsättning, men här anar vi Frälsaren själv, han som är vår levande Förlossare, Försvarare, Befriare och Återlösare! Se även Apg 20:28; Ef 1:7; 2:13; Kol 1:20; 1 Pet 1:18-19; Upp 1:5; 5:9. Stoft (hebr. afar) är ett generellt ord för något som finns på marken. Människan är skapad av stoft (1 Mos 2:7) och det används i Jobs bok om stoft och aska (Job 42:6) men även i en bredare betydelse av det som finns på marken, se Job 41:24.]

26När sedan min sargade hud är borta,
    ska jag från mitt kött skåda Gud (Eloha). [Versen är svåröversatt, kan betyda "utan mitt kött" (dvs. efter döden och uppståndelsen) eller "i/med mitt kött" (dvs. i detta liv).]
27Jag själv ska få skåda (hebr. chazah) honom,
    jag ska se (hebr. raah) honom med egna ögon,
    inte med någon annans.
Mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) längtar i mitt innersta. [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]

28[Jobs råd till dem som anklagar honom:]
Men ni säger: "Hur ska vi förfölja honom?"
    Roten till olyckan har ni funnit hos mig.
29Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
    att det kommer en dom.
    [Så småningom visar Gud vrede över Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7-9.]

1 Kor 8:1-13

ATT LEVA SOM KRISTEN I EN FALLEN VÄRLD (kap 8-11)

Kött offrat till avgudar – frihet och ansvar
1[Här i vers 1 och 4 citerar Paulus det som korintierna har sagt för att rättfärdiga sitt beteende. Paulus håller med till viss del, men visar hur de använt sin frihet fel.]

När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att "vi alla har kunskap", men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp. 2Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha, 3men om någon älskar Gud är han känd av honom.

4När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar (avbilder) [2 Mos 20:4], så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen" och att det "bara finns en Gud". 5För även om det skulle finnas så kallade "gudar" i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar",
6så har vi bara en Gud – Fadern –
    från vilken allting är
        och till vilken vi själva är,
och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus) –
    genom vilken allting är
        och genom vilken vi själva är.

[Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet. Här gör Paulus också något anmärkningsvärt genom att inkludera Jesus i den judiska trosbekännelsen Shema. Frasen "vi har bara en Gud" motsvarar "Herren, vår Gud" i bönen och "en Herre – Jesus den Smorde" av "Herren är en", se 5 Mos 6:4.]

7Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna (avbilderna) att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat.
8Men det är inte maten som för oss närmare Gud.
Äter vi inte så förlorar vi inget,
    och äter vi så vinner vi inget.
9Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga.
10För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir då inte den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren?

11Genom din kunskap
    går då den svage förlorad,
        din broder och syster som den Smorde (Messias, Kristus) har dött för.
12När ni på så sätt syndar mot syskonen (bröderna och systrarna i tron)
    och sårar deras svaga samveten,
        då syndar ni mot den Smorde (Messias, Kristus).

13Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)