Halvbibel - tisdag 12/8
Ord 14,
1 Kor 7:25-40
Ord 14
Vishet och dårskap 1Visa kvinnor bygger [ständigt] upp sitt hus (hem),
dårskapen river ner (slår sönder) det med sina egna händer.
2Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh),
men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.
3I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott [de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],
men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.
4Utan oxar (dragdjur – hebr. alafim) är krubban skinande ren (hebr. bar),
men en stor skörd ges av en stark oxe (hebr. shor).
[Om man inte har oxar behöver man inte fylla på fodertråget så ofta (de mindre djuren äter inte lika mycket), men det är oxen som gör att bonden kan få in en bra skörd. Poängen är att man måste göra en investering (skaffa och utfodra oxarna) för att få en stor avkastning.]
5Ett ärligt vittne ljuger inte,
men ett falskt vittne andas ut lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav) [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].
6En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
7Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Se inte bara på fasaden
8Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
9Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer [bekännelse av och upprättelse från en synd],
men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).
10Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
11De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda,
men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.
12Det finns en väg som verkar rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden [[Ords 16:25]].
13Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Väg varje ord
14Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
däremot blir en god människa belönad för sina beslut.
15Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
16Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska,
men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.
17Den som är hetlevrad handlar dåraktigt,
en man som har onda planer är hatad.
Krönt med kunskap
18De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).
19Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
20Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
men de rika har många [som vill vara deras] vänner.
21Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
22Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)?
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se [2 Mos 34:6]. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
23I allt arbete finns det en vinst (förtjänst),
men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
24De visas krona (ära) är deras rikedom,
medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).
25Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].
26Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
27Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv,
den gör att dödliga fällor kan undvikas.
Rättfärdighet upphöjer ett folk
28En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
är det brist på folk [i hans tjänst] så blir det hans fall.
29Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.
30Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
31Den som förtrycker den fattige utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd) ärar honom [Gud, som skapat alla människor].
32Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
33Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
34Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation),
men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) en stam (hebr. leom).
35En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.
1 Kor 7:25-40
5) Råd till ogifta
25När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27Är du bunden vid en hustru,
sök då inte bli fri.
Är du inte bunden,
så sök inte någon hustru.
28Men om du gifter dig syndar du inte,
och om en ogift kvinna (jungfru) gifter sig syndar hon inte.
De som gör så kommer dock att få lida här i livet,
och jag vill gärna skona er.
29Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu: Låt även de som har hustrur
leva som om de inte hade det,
30och de som gråter [vid en begravning]
som om de inte grät,
de som är glada [vid en födsel]
som om de inte var det,
de som köper något [egendomar]
som om de inte fick behålla det,
31och de som brukar den här världen [säljer och köper varor]
som om de inte brukade den.
Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.
Äktenskap innebär ansvar
32Jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.
Den ogifte tänker på det som hör till Herren,
hur han ska glädja Herren. 33Den gifte tänker på det som hör till världen,
hur han ska glädja sin hustru, 34och så blir han splittrad.
Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,
hur hon ska glädja sin man.
35Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren.
Det är inte fel att gifta sig
36[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. Vers 36 är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.]
Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig. 37Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
38Alltså:
den som gifter bort sin flicka
gör något bra,
den som inte gifter bort henne
gör något som är ännu bättre.
Det är inte fel att gifta om sig vid dödsfall
39En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
[Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se [2 Kor 6:14]. Senare i [1 Tim 5:9-13] uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.]
40Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.
Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)