Halvbibel - måndag 11/8
Ord 13,
1 Kor 7:1-24
Ord 13
Vandra med de visa 1En vis son tar till sig sin fars korrigering (tuktan, tillrättavisning, justering),
men en dåre lyssnar inte ens på tillrättavisning.
2En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord,
men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt).
3Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),
men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [[Ords 10:14, 19; 18:21]]
4Den late har stor aptit men äger inget,
den arbetsammes aptit blir rikligen mättad.
5Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord],
men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra].
[Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i [2 Mos 7:18]. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i [Est 3:11-12] som ger frasen: "Haman och Satan stinker". Se även [Ps 14:3; Dan 6:14; Rom 3:13].]
6Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam),
men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren.
[Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se [Ords 11:3, 5-6; Jak 3:2].]
Rikedomens bedräglighet
7Somliga agerar som om de var rika men har ingenting,
andra anser sig vara fattiga men har stora rikedomar.
8Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv,
men den fattige får inte ens några hot.
9De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje),
medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt.
10Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet.
[De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]
11Rikedom vunnen snabbt (genom fåfänglighet; utan substans – hebr. hevel) försvinner bort (minskar; inget blir kvar),
men den som samlar efter hand (arbetar med händerna; samlar lite i taget) ska få mycket [öka sin rikedom].
Uppfylld önskan
12Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt),
men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].
13Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd),
men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitsvah) blir belönad.
14Den vises undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv
som gör det möjligt att undvika dödens fällor.
15Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (nåd, förståelse, gott anseende, uppskattning),
men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår.
16Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt,
men en [oresonlig] dåre exponerar öppet sin dårskap.
17En ogudaktig budbärare faller i olycka,
men en trogen ambassadör kommer med helande.
18Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning),
men den som tar till sig korrigering blir ärad.
19När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen,
därför är det mycket upprörande (svårt) för en [oresonlig] dåre att överge sin ondska [eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont].
Rätt umgänge
20Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa blir själv vis [lär av de visa],
men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).
[Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]
21Olycka följer (förföljer) syndare,
men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön.
Ett gott arv
22En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.
23De fattigas åkrar kan ge mycket god avkastning [mat],
men många förgörs på grund av orättvisa.
24Den som spar på riset hatar sin son,
men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).
25Den rättfärdige äter så han blir mätt,
men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.
1 Kor 7:1-24
Sexuella relationer i harmoni med evangeliet
[Paulus svarar nu på sju frågor om familjeliv och sexualitet som korintierna skrivit till honom om. Vad man inte nämnde i brevet var oenigheten, mannen som levde med sin faders hustru och hur vissa män inte tyckte det var så farligt att utnyttja prostituerade. Det verkade som om församlingen i Korint försökte dölja dessa genanta problem och i stället skrev några frågor av mer generell karaktär. Paulus fick reda på den verkliga situationen, och tar därför upp dessa allvarliga problem i kapitel 5-6, innan han besvarar deras skrivna frågor.]
1) Inte manlig dominans
1[Paulus har tidigare tagit upp problemet de liberala grupperingarna som förespråkade fri sex, se [1 Kor 6:13-20]. Nu vänder han sig till asketerna som ansåg att all sexualitet var syndig och skulle undvikas, även inom äktenskapet.]
När det gäller det ni skrev: "Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna."
2Men på grund av [risken och frestelserna för] sexuella synder (otukt i plural – gr. porneia) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint]
ska varje man ha [umgänge med] sin hustru
och varje hustru [umgänge med] sin man. 3Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,
och på samma sätt hustrun sin man. 4Hustrun bestämmer inte över sin kropp,
det gör mannen.
På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,
det gör hustrun.
5Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen.
Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
2) Änkor och änkemän
6[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i [1 Kor 4:17]. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se [1 Kor 7:26].]
Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning:
7Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud,
den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
[Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se [Apg 22:3]. Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Rabbinsk tradition ger en minimiålder för giftermål på 18 år för pojkar (Mishnah Abot 5:21). Om man inte är gift vid 20 års ålder förbannas man av Gud (T.B. Sanh. 76b). Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev. Kanske var Paulus änkeman, det kan antydas i följande vers.]
8Till de ogifta och till änkorna säger jag:
det är bäst för dem om de förblir som jag.
9Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig,
för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
3) Troende och icke-troende – äktenskap och skilsmässa
10[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även [Rom 7:1-3]]
De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
"En hustru får inte skilja sig från sin man." [[Matt 5:31-32; 19:4-9]]
11Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.
12Till de andra säger jag, inte Herren: Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,
får han inte överge henne.
13Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
får hon inte överge honom.
14Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru,
och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man.
Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.
[I judisk tradition, vad gäller heligt och orent, antogs det oheliga vanhelga det heliga. Jesus vänder på detta. I [Mark 5:21-43] orenar varken kvinnan med blödningar eller Jairus döda dotter Jesus. Han rör vid det som anses orent utan att själv bli orenad, i stället helas och renas det han rör vid.]
15Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.
16För hur vet du, hustru,
om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
om du kommer att frälsa din hustru?
4) Jude och grek, slav och fri
17[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från [4 Mos 26:52-56] som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i [Gal 3:28] där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.]
Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. 18Var någon [judisk man] redan omskuren när han blev kallad [av Gud]?
Då ska han inte ändra på det. [Ta bort sin judiska identitet genom kirurgiskt ingrepp, ordagrant "skaffa sig förhud".]
Var någon [icke-judisk man] oomskuren när han blev kallad [av Gud]?
Då ska han inte låta omskära sig.
19Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse,
och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse,
vad som betyder något är att man håller Guds bud.
[Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är gymnasium, av grekiskans gymnos (naken), eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord "gym" och "gymnastik" kommer från detta ord. Både Första Mackabeerboken 1:17 och i Josefus verk Judiska fornminnen (bok 12, 5:1), talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att "skaffa förhud" och bli oomskurna.]
20Var och en ska bli kvar i den ställning
han hade när han blev kallad. 21Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
Bekymra dig inte över det,
men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen. [Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av [1 Tim 1:10] där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]
22Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är slav till den Smorde (Messias, Kristus).
23Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset],
så bli inte slavar under människor.
24Syskon (bröder och systrar i tron), var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.
Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)