Halvbibel - lördag 8/8
Job 13
1Ja, mitt öga har sett allt,mitt öra har hört och har förstått det.
2Den kunskap ni har, den känner jag också –
jag är inte underlägsen er.
[Första raden är snarlik första raden i Job 12:3, den andra raden är identisk med andra raden i Job 12:3.]
3Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och som är – hebr. olam),
jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj),
jag vill försvara mig mot Gud (El).
4Men likväl (hebr. olam),
ni smetar ut lögner [på mig],
helt odugliga läkare (helare) är vad ni alla är!
5Om ni ändå bara kunde vara tysta
– det skulle vara er vishet!
[En vecka hade de tre bekantana varit tysta (Job 2:13). Det var det visaste de gjort, se Ords 17:28.]
6Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar),
lyssna till mina läppars inlägg.
7Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
och tala oärligt för hans sak?
8Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
är det Guds (Els) sak ni försvarar?
9Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] om han prövade er?
kan ni lura (förnedra) honom, som man lurar (bedrar) en bräcklig människa?
[Hebr. talal används två ggr och beskriver hur man bygger upp och raserar någons förhoppning.]
10Han ska verkligen gå till rätta med er,
om ni är partiska (lyfter upp hans ansikte) i det fördolda.
[Detta sker till sist, Gud vänder sig i vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7.]
11Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se Job 31:23],
och skräck för honom drabba er?
12Era minnesord (krönikor) [Est 6:1] är ordspråk i aska [tomhet],
era försvarsmurar (försvar och "argumentation") är som en lerskärva [spricker lätt].
[Här skulle Job kunna ta upp en näve aska och låta den sila ner mellan hans händer. Sedan kanske han tog upp en lerskärva och knäckte den, se Job 2:8.]
13Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
sedan må vad som helst komma över (hända) mig.
[För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5.]
14Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men de handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
15Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom.
[Första raden kan läsas antingen negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen "även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom". Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]
16Det skulle till och med bli min räddning,
för inför honom skulle inte en gudlös kunna närma sig.
17[För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.]
Hör, hör [ordet upprepas och betonas – lyssna verkligen till] mitt prat (hebr. milah),
låt min förklaring tränga in i era öron.
18Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
19Vem finns det som kan anklaga mig?
Ja, då skulle jag vara tyst och förgås (dra mitt sista andetag – dö).
20[Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
så ska jag icke dölja mig för ditt ansikte (din närvaro)
[Flera imperativ som följer gör att man kan summera i två huvudpunkter. Ta bort lidandet (vers 21) och förklara anledningen till allt lidandet (vers 22-23).]
21Bort med din hand från mig,
och låt inte fruktan för dig skrämma (plåga) mig.
22Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.
23Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat).
[Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]
24Varför gömmer du ditt ansikte,
och räknar mig som din fiende?
25Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden]
och förfölja ett [redan] förtorkat halmstrå?
26Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
och låter mig ärva [straffet] för min ungdoms synder [Ps 25:7].
27Och du sätter mina fötter i boja (stock)
du vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)
kring mina fötters rötter sätter du markeringar.
[Kanske för att lämna fotavtryck som lätt kan följas?]
28[Job talar nu om sig själv i tredje person.]
Och han, som något ruttet som smulas sönder,
som en klädnad sönderäten av mal.
[Matt 6:19-20; Luk 12:33; Jak 5:2]
1 Kor 3:5-23
Missuppfattning om vad kristet ledarskap innebär5[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.]
Vad är Apollos?
Vad är då Paulus?
Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.
6[Församlingen kan liknas vid en planta:]
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud stod för växten. 7Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är likvärdiga (är lika viktiga), och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. 9Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.
10[Församlingen kan liknas vid en byggnad:]
Genom den nåd (den speciella gåvan just för min uppgift) som Gud gav mig, lade jag grunden som en skicklig arkitekt (erfaren byggmästare), och en annan bygger nu vidare på den. [Apollos och andra lärare byggde vidare på den grund som Paulus hade lagt i Korint.] Låt var och en vara noga med hur han bygger på den, 11för ingen annan grund kan någon lägga än den som [redan] är lagd, och den är Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
12[Det finns bara en grund – Jesus, den Smorde, men det finns olika sätt att bygga vidare på den kunskapen. Här riktar han en varning främst till pastorer och lärare att vara vaksamma över vad det är man undervisar.]
Om någon nu bygger på grunden med [bestående material som] guld, silver och dyrbara (ädla) stenar, [eller temporära som] trä, hö och strå, 13så ska vars och ens arbete synliggöras (öppet visa sig vad det är gjort av). För den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och elden ska pröva kvaliteten (testa vad som är äkta och har verkligt värde) hos det som varje människa har gjort. [Det är inte mängden arbete utan kvaliteten som bedöms.] 14Om det arbete (verk) som någon har byggt består [provet], så ska han få sin lön, 15men om det brinner upp, så lider han förlust [förlorar han sin belöning]. Själv ska han bli räddad, men som genom eld [som en som undflyr en eldsvåda men det han byggt förstörs].
16[Ni är inte vilken byggnad som helst.] Vet ni inte (har ni inte insett) att ni [hela församlingen i Korint] är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17Om någon fördärvar (förgör, skadar) Guds tempel [med falska läror] ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
[Paulus understryker att de troende tillsammans utgör Guds tempel. Här används gr. naos som beskriver helgedomen med de inre rummen (inte gr. hieron som används om de yttre förgårdarna). Petrus använder samma bild där alla är "levande stenar" i ett andligt husbygge, se 1 Pet 2:5. Lite senare använder Paulus samma bild med templet igen för den enskilde troende, se 1 Kor 6:19. Gud ser allvarligt på ledare som inte bygger upp utan fördärvar hans heliga boning.]
18Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. 19Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet:
Han fångar de visa i deras slughet [Job 5:13]20och vidare:
Herren känner de [mänskligt] visas tankar,21Därför ska ingen skryta över människor [era mänskliga ledare], för [det är faktiskt som era filosofer säger att] "allt är ert":
han vet att de är tomma. [Ps 94:11]
22Paulus, Apollos och Kefas [Petrus],
världen (universum),
liv och död,
nutid och framtid,
allt är ert.
[Paulus använder en väl avvägd ironi genom att låna uttrycket "allt är ert" från de samtida populärfilosofierna. Stoiker och kyniker hävdade nämligen att även om de inte ägde någonting, tillhörde hela världen dem, eftersom de var vän med gudarna som ägde världen. Paulus avslöjar korintiernas brist på egentlig vishet för att om hela världen tillhörde dem fanns det ingen anledning att tala om att de tillhörde olika lärare.]
23Ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), och den Smorde tillhör Gud.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
