Halvbibel - torsdag 22/1
3 Mos 22
Regler för att äta mat1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
2Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahveh). 3Säg till dem: "Vemhelst han är av all er säd bland era generationer (för all framtid) som går till de heliga tingen, som Israels söner har helgat till Herren (Jahveh), och har sin orenhet på sig (som är ceremoniellt oren), den personen ska utrotas (huggas av) från mitt ansikte (min närvaro) [3 Mos 7:20]. Jag är Herren (Jahveh). 4Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom, 5eller vemhelst som rör något krypande djur som man blir oren av, eller en människa som är oren, oavsett vilken orenhet han har. 6Den själen som har rört något sådant ska vara oren till kvällen och ska inte äta av det heliga förrän han har tvättat sin kropp med vatten. 7Och när solen har gått ner ska han vara ren och ska därefter äta av det heliga för det är hans mat. 8Det som är självdött eller rivet av rovdjur ska han inte äta och orena sig själv med. Jag är Herren (Jahveh). 9De ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sedvänjor, annars bär de synden för det och därför dör de om de vanhelgar. Jag är Herren (Jahveh) som helgar dem.
10Ingen främling [som inte är av Arons prästsläkt] ska äta av det heliga, en gäst hos prästen eller en inhyrd tjänare ska inte äta av det heliga. 11Men om prästen köper någon [själ – en slav] för sina pengar ska han äta av det, och han som är född i hans hus, de ska äta av hans kött. 12Om prästens dotter gifter sig med en främling ska hon inte äta av de heliga offren. 13Men om prästens dotter blir änka eller frånskild och inte har några barn och återvänder till sin fars hus som i sin ungdom, ska hon äta av sin fars kött. Men ingen främling ska äta av det.
14Men om en man äter av det heliga ovetandes, då ska han ge en femtedel därav (av dess värde) [som syndoffer, se 3 Mos 5:16; 6:5] och ska ge det till prästen med det heliga. 15Och de ska inte vanhelga Israels söners heliga ting som de offrar till Herren (Jahveh), 16eller låta dem bära synden av sin skuld när de äter deras heliga ting, för Jag är Herren (Jahveh) som helgar dem."
HELIGA RITUALER (22:17-25:55)
17[Detta stycke gäller hela folket, se vers 18.]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
Frivilliga offer
18[Denna sektion hör ihop med kapitel 1-7. Det som tas upp här är defekter på djuren som diskvalificerar dem från att offras.]
Tala till Aron och till hans söner och till alla Israels söner och säg till dem: "Vem han än är från Israels hus eller från främlingarna i Israel, som vill offra sitt offer för alla sina löften och alla hans frivilliga gåvor som de vill offra till Herren (Jahveh) som brännoffer, 19han ska av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd) offra ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, från fåren eller från getterna. 20Men det som har någon defekt (fel, lyte) ska ni inte offra, för det kommer inte att ge er nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). 21Och någon vill offra ett shalomoffer [3 Mos 3:1] till Herren (Jahveh), antingen för att infria sitt löfte eller för ett frivilligt offer, av nötboskap eller får, så måste det vara felfritt (hebr. tamim) för att ge nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). Det får inte ha någon defekt (fel, lyte).
22Något blint eller brutet [något brutet ben] eller stympat (något skuret; defekt) eller skrovligt (en utväxt, ett utslag) eller öppet sår eller fjällighet – dessa ska ni inte offra till Herren (Jahveh). Gör inget eldsoffer av dem på altaret till Herren (Jahveh). 23En oxe eller ett lamm som har någon missbildning (extra utväxt) eller saknar någon kroppsdel (är lemlästat), kan offras som ett frivilligt offer, men för ett löfte (som löftesoffer) ger det ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah). [En oxe är en kastrerad tjur, och är därför inte giltigt som ett offerdjur, se även 5 Mos 17:1.] 24Ni ska inte offra till Herren (Jahveh) det som är söndermalt, eller krossat eller brutet eller skuret, inte heller ska ni göra något offer av sådant i ert land. 25Inte heller från en främlings hand ska ni offra Guds (Elohims) bröd av något av detta, eftersom deras förruttnelse är i dem och defekter (lyten) är i dem, ska de inte ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah)."
Rätt offer
26Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
27När ett nötboskap (tjur/oxe/ko/kalv – hebr. shor) eller ett får (hebr. kesev) eller en get förs fram, ska den stanna sju dagar med sin mor, och från den åttonde dagen och framåt ska det ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) som ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 28Och om det är ett nötboskap (tjur/oxe/ko/kalv – hebr. shor) eller får (lamm – hebr. seh) ska ni inte döda henne och hennes kalv på samma dag. [2 Mos 23:19; 3 Mos 22:28; 5 Mos 22:6, 7] 29Och när ni vill offra ett tacksägelseoffer till Herren (Jahveh), ska ni offra det av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd). 30Det ska ätas samma dag, ni ska inte lämna något av det till morgonen. Jag är Herren (Jahveh).
Sammanfattning
31Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och göra dem. Jag är Herren (Jahveh). 32Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahveh) som helgar er, 33som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Jag är Herren (Jahveh).
Matt 14:13-36
Jesus drar sig undanMat till 5 000
Norra delen av Galileiska sjön sedd från bergen på den östra sidan.
[De ror norrut från Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se Luk 9:10.]
Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida]. 14När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han en stor folkskara. Han blev djupt rörd av medömkan över dem och botade dem som var sjuka. 15När det började bli kväll kom lärjungarna fram till honom och sa: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
16Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
17De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
18Han sa: "Kom med dem till mig." 19Sedan sa han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem.
[Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du, Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]
Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 20Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man upp de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.
[Detta var en mindre korg som man hade med sig när man reste. Dessa tolv korgar tillhörde antagligen lärjungarna. Vid nästa matunder för 4 000 män används ett annat ord för en större typ av korg, se Matt 15:37.]
21De som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
Månsken över norra Galileiska sjön.
[Folket ville med våld göra honom till kung, se Joh 6:15. Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se vers 13.]
Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se vers 25.] 24Båten var nu mitt på sjön [ordagrant: ´många stadier från land´; en stadie är omkring 185 meter] och kastades hit och dit av vågorna, för de hade motvind.
Jesus går på vattnet. Målning av den ryske konstnären Ivan Aivazovskys.
[Frasen "Jag Är" är densamma som Gud använder när han uppenbarar sig för Mose, se 2 Mos 3:14.]
28Petrus svarade honom och sa: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
29Han sa: "Kom!"
Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus. 30Men när han såg (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: "Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!"
31På en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sa: "Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du på att tappa tron, drogs du åt två håll)?"
[Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet oligos kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet oligo-pistis beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är edistasas, det används bara här och i Matt 28:17.]
32När de [Petrus och Jesus] hade kommit in i båten, lade sig (mojnade) vinden.
33De som var i båten tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sa: "Du är verkligen Guds Son!"
Jesus botar sjuka i Gennesaret
Gennesarets bördiga slätt norr om Magdala.
[Här används grekiska prepositionen dia framför det grekiska ordet sozo som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder "genom" förstärker att de blev "genom-helade", dvs. fullständigt helade och friska på en gång.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
