Halvbibel - torsdag 6/8
Job 11,
1 Kor 1:18-2:5
Job 11
Tsofars första tal 1[Tsofar är från Naamah, en okänd plats. Naamah är en kvinnlig släkting till Kain, se [1 Mos 4:22]. Av de tre bekanta är han den mest otålige som direkt börjar anklaga Job redan i sitt första tal.]
Sedan tog Tsofar – naamaiten [[Job 2:11]], till orda och sa:
2Ska myckenheten av ord inte bli besvarade?
Kan en man av läppar [en storpratare] vara rättfärdig?
3Ska ditt tomma prat tvinga människor (en mindre grupp – hebr. mat) [oss] till tystnad?
Ska du håna och ingen tillrättavisa?
[Tsofar syftar troligtvis på sig själv tillsammans med Elifaz och Bildad här.]
4Och du säger: "Min lärdom (doktrin) är ren (moraliskt ren – hebr. zach)
och glänsande (ren, utan fläck, strålande – hebr. bar) har jag varit i dina ögon."
[Job har aldrig påstått att han är utan synd, jfr [Job 7:21; 9:2].]
5Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam),
om bara Gud (Eloha) ville tala
och öppna sina läppar till dig?
6Och berättar han för dig vishetens hemligheter [dolda skatter]
eftersom [visdom] dubbelt (lager på lager) i insikt (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah)
så du skulle förstå att Gud har förlåtit en del av din missgärning?
[Versen är svåröversatt, men "dubbelt" kan förstås som att visheten har många lager.]
7Tror du att du kan utröna (tränga in i) Guds (Elohas) djuphet?
Kan du förstå fullkomligheten hos den Allsmäktige (Shaddaj)?
8Högre än himlarna [är Guds vishet, se vers 6]
– vad kan du göra (hur skulle du agera – hebr. mah paal)?
Djupare än Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)
– vad kan du förstå (har du intim kunskap om – hebr. mah jada)?
9Längre än jorden
är dess mått
vidare än hav.
[Vers 8-9 består av korta fraser där höjd/djup får sin kontrast i längd/bredd, se även [Jes 55:9; Ef 3:18].]
10Om han passerar (går förbi) och stänger in (fängslar – hebr. sagar)
och samlar [en domstol] – vem kan hindra honom?
11För han [pronomenet han, betonar att det är Gud],
han känner människors (en mindre grupps – hebr. mat – plural) tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
och ser ondskan (tomheten, ofärden – hebr. aven) – skulle han inte förstå det?
12Och en man som är ihålig (tom; en dåre – hebr. navav) kan fånga hjärtat (bli vis – hebr. lavav)
när en vildåsnas föl föds som människa.
[Tsofars ordspråksliknande uttryck kan tolkas som något som är omöjligt. Lika lite som en vildåsnas föl kan födas och bli mänsklig, lika lite kan en dåre förändras och fylla sitt tomrum och få ett hjärta. Versen inleds med och (hebr. vav) vilket ofta binder samman med föregående verser, något som kan tala för att Gud kan förändra. Även efterföljande verser handlar om att Tsofar uppmanar Job att omvända sig. I Jesu samtal med Nikodemus behandlas ett liknande ämne där Gud kan göra det som är mänskligt sett omöjligt, se [Joh 3:3-4].]
13Om du, även du [Job], bereder ditt hjärta [omvänder dig; renar ditt hjärta; uppriktigt vänder dig till Gud]
och sträcker ut dina händer till honom [i bön och tacksamhet, se [Ps 88:10; 146:6; 1 Tim 2:8]].
14[I vers 13 gav Tsofar två uppmaningar till Job att göra något, nu följer två till att "inte" tillåta synd och ondska. Versen är konstruerad som en kiasm där ondska/orätt ramar in uttrycket. Orden är snarlika ljudmässigt. Hand är personligt och tält har att göra med familjen. Centralt finns de två verben som betonar Tsofars uppmaning att Job måste göra något.]
Om ondska (tomhet, ofärd – hebr. aven)
i din hand
du tar bort (håller dig borta från).
Och inte tillåter att bo
i ditt tält
orätt (hebr. avlah).
15[Tsofar räknar nu upp tio förmåner (vers 15-20) som Job skulle erhålla om han följer hans råd:]
För då skulle du lyfta ditt ansikte utan fläck [skam; [Job 10:15]]
och bli utgjuten [stå fast; som metall som blivit utgjuten i en form och stelnat]
och inte frukta (vara rädd).
16Då skulle du, även du [Job], glömma din möda,
som vatten som har runnit förbi [snabbt försvunnit] minns du.
[Vatten som runnit förbi syftar på hur snabbt regnvatten dunstar eller forsar bort i Mellanöstern.]
17Och livet (din tillvaro; värld) ska bli ljusare än (resa sig över)
middagstiden [då solen lyser som starkast; kulmen på ditt tidigare välstånd],
skulle det bli mörkt (kommer skuggor),
blir det som morgonen [då ljuset bryter fram].
[Se även [Ords 4:18; Est 8:16]. Motsatsen till [Job 10:22].]
18Och du kan vara trygg (förtrösta – hebr. batach),
för det finns hopp
och du ska gräva (hebr. chafar) [brunnar, se [1 Mos 21:30]; ordet betyder även "se sig omkring och utforska"]
och lägga dig ner i trygghet.
[Den dubbla betydelsen av gräva/utforska – visar både på säker vattentillförsel, utvidgning och framtidshopp!]
19Och du ska ligga ned [i trygg vila]
och ingen gör dig rädd (får dig att darra av skräck) [inga mer räder, se [Job 1:15, 17; 3 Mos 26:6]]
och många ska söka din favör (ordagrant: stryka ditt ansikte många gånger).
20[Som en avslutning presenterar nu Tsofar vad som händer om Job inte skulle följa hans råd, då förenas han med de onda:]
Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort]
deras tillflykt (utväg) försvinner från dem
och deras [enda] hopp är att ge upp andan (hebr. mapach) [döden].
1 Kor 1:18-2:5
18För talet om korset är en dårskap (absurt)
för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft.
[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se [1 Pet 3:15-16].]
19Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]: "Jag ska förgöra
de visas vishet [visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta],
och de intelligentas intelligens
ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans)."
[Citat från [Jes 29:14]. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se [2 Kung 18:17-19:37].]
20Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda?
Var är den här världens debattörer?
[De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.]
Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [[Jes 55:8-9]]
Jesus korsfäst – Guds vishet
21Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet. Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro]. 22Judarna begär tecken (mirakler)
och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap), 23men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,
[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och [1 Kor 2:2] som ramar in detta stycke.]
en stötesten (skandal, något genant) för judarna
och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.
24Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.
25Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
är starkare än mänsklig styrka.
Världens vishet kan inte beskriva korset
26[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]
Syskon (bröder och systrar i tron),
det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
inte många av er visa,
inte många var inflytelserika (mäktiga),
inte många från förnäm släkt.
[Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
27Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.
28Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
och det som var föraktat (utan värde),
även det som ingenting var,
för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
29Detta för att ingen människa (inget kött) ska kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
30På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].
31Därför, som det står skrivet [genom profeten Jeremia]: "Den som vill berömma sig,
måste berömma sig i Herren."
[Paulus summerar [Jer 9:23-24], som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i [2 Kor 10:17].]
1[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.]
För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
2För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.
Guds vishet uppenbaras genom Anden (2:3-16)
Guds vishet både dold och uppenbarad
3För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och 4varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. 5Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.
Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)