Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 5/8

Ord 7, 1 Kor 1:18-2:5

Ord 7

Hur kan man bevaras?
1Min son (mitt barn, min vän), håll fast vid (skydda, bevara) mina ord (hebr. amar),
    och bevara (bygg upp ett förråd av, göm undan) mina budord (hebr. mitsvot) inom dig.
2Håll (skydda, bevara) mina budord så får du leva [då får du leva ett överflödande liv],
    följ min undervisning (hebr. Torah) och skydda den som en ögonsten.
3Bind dem på dina fingrar [ha alltid buden i ditt blickfång som en vigselring],
    och skriv dem på ditt hjärtas tavla [memorera dem].
4Säg till visheten "Du är min syster",
    och kalla förståndet (insikten, urskillningsförmågan) din förtrogna vän (hebr. móda; ordagrant: nära; feminin).
5De kan bevara dig från både den främmande (ogifta och otuktiga) kvinnan,
    och den lösaktiga kvinnan (äktenskapsbrytaren) som talar så förföriskt (smickrande, inställsamt).

En historia om en ung man som låter sig förledas
6När jag stod vid fönstret i mitt hus,
    och såg ut genom gallret.
7såg jag bland de oerfarna (lättledda, naiva, dåraktiga), bland ungdomarna lade jag märke till en yngling (en ung man)
    utan omdöme (förstånd, hjärta, samvete, kurage).
8Han passerade på gatan nära [den prostituerade] kvinnans hörn
    och gick stolt (uppblåst) vidare in på vägen till hennes hus.
9Skymningen blev kväll, det blev nattsvart (ordagrant "nattens ögonsten", den mörkaste delen av pupillen, midnatt) och mörkt. [Skymningen blev kväll, kvällen blev natt och ett djupt mörker drog in över den unge mannens liv.]

10Plötsligt kom en kvinna och mötte honom,
    hon var klädd som en prostituerad och hade ett slugt (listigt) hjärta.
11Hon var högljudd (oanständig, grov) och impulsiv (oberäknelig, rebellisk),
    hennes fötter hade ingen ro i sitt eget hus.
12I stället var hon på gatan, på torgen,
    vid varje gathörn stod hon på lur [frestelsen ligger i bakhåll, redo att överfalla].
13Hon kastade sina armar om honom och kysste honom,
    och utan minsta skam sa hon:

14"Shalomoffer (gemenskapsoffer) [tackoffer] har jag med mig [i mitt hus],
    i dag har jag uppfyllt mina [religiösa] löften. [Hon ger ett sken av att vara gudfruktig och helig. Köttet från tackoffret skulle ätas samma dag, se 3 Mos 7:15-16.]
15Därför gick jag ut för att möta dig,
    jag sökte efter just dig och jag fann dig.
16Jag har bäddat min säng med nya rena lakan,
    exklusiva importerade tyger från Egypten.
17Jag har parfymerat sängen,
    med sköna exotiska dofter (ordagrant "myrra, aloe och kanel").
18Kom, låt oss berusa oss med kärlek ända till morgonen,
    låt oss njuta av varandra i kärlek.
19Min man är inte hemma,
    han är borta på en lång resa.
20Han tog med sig mycket pengar
    och kommer inte hem förrän nästa fullmåne."

21Med många övertygande (frestande, lockande) argument förleder hon honom,
    med sitt förföriska tal övertalar hon honom [att överkomma sitt samvete och omdöme] och får honom med sig.
22Plötsligt (på en gång) följer han henne,
    som en oxe på väg att bli slaktad,
    som dåren som förs bort i bojor för att bli straffad,
23som en fågel som snabbt flyger (hetsas, jagas upp för att flyga) rakt in i ett nät
    och inte vet att det kommer att kosta den livet, förrän pilen (spjutet) tränger in i hans lever (innersta, vitala delar).

24Lyssna nu på mig mina barn (vänner),
    lyssna uppmärksamt (aktivt) på orden från min mun.
25Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,
    irra inte in på hennes stigar.
26För hon har slagit ner och sårat många,
    ja, en stor mängd har hon dödat.
27Hennes hus är vägen till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    den leder (mer och mer okontrollerat) ner mot dödens salar (kammare).

1 Kor 1:18-2:5

18För talet om korset är en dårskap (absurt)
    för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
    men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft.

[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]

19Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]:
"Jag ska förgöra
    de visas vishet [visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta],
    och de intelligentas intelligens
ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans)."

[Citat från Jes 29:14. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se 2 Kung 18:17-19:37.]
20Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda?
Var är den här världens debattörer?

[De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.]

Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [Jes 55:8-9]

Jesus korsfäst – Guds vishet
21Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
    har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.
Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
    genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro].
22Judarna begär tecken (mirakler)
    och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap),
23men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,

[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]
en stötesten (skandal, något genant) för judarna
    och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.
24Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
    är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.
25Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
    är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
    är starkare än mänsklig styrka.

Världens vishet kan inte beskriva korset
26[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]

Syskon (bröder och systrar i tron),
    det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
    inte många av er visa,
    inte många var inflytelserika (mäktiga),
    inte många från förnäm släkt.

[Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]

27Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
    för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
    utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.

28Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
    och det som var föraktat (utan värde),
    även det som ingenting var,
    för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
29Detta för att ingen människa (inget kött) ska kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
30På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
    rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
    helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
    återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].

31Därför, som det står skrivet [genom profeten Jeremia]:
"Den som vill berömma sig,
    måste berömma sig i Herren."

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 2 Kor 10:17.]
1[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.]

För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
    var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
2För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
    förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.

Guds vishet uppenbaras genom Anden (2:3-16)

Guds vishet både dold och uppenbarad
3För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och 4varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. 5Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)