Helbibel - tisdag 4/8
2 Krön 35:1-36:23, Ps 27:1-6, Ords 20:20-21, 1 Kor 1:1-17
2 Krön 35:1-36:23
Pesach i Jerusalem1Josia (hebr. Joshijaho) firade Herrens (Jahvehs) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden. 2Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus. 3Han sa till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren (Jahveh): "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), och hans folk Israel. 4Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, så som Israels kung David och hans son Salomo har föreskrivit. 5Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders familjer i hela folket, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. 6Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens (Jahvehs) ord genom Mose."
7Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
8Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia (hebr. Chilqijaho), Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer. 9Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.
10På så sätt blev det ordnat för gudstjänsten.
Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. 12Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren (Jahveh), så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna. 13Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. 14Sedan lagade de [mat] till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
15Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.
16Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahvehs) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahvehs) altare, så som kung Josia hade befallt. 17De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. 18En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. 19 I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.
Josias död
20[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.]
Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Necho upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom. 21Då skickade [farao] Necho bud till honom och sa: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud (Elohim) har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud (Elohim), som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."
22Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nechos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset. 23Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sa till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad." 24Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
25Och Jeremia mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) en sorgesång (hebr. qina) över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Sorgesångerna". 26Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah), 27och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
Sydrikets 17:e regent – Jehoachaz
1[Jehoachaz regerar 3 månader 609 f.Kr.]
Folket i landet tog Jehoachaz, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2Joachaz [kortform av Jehoachaz] var 23 år när han blev kung, och han regerade 3 månader i Jerusalem. 3Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på 100 talenter [3 ton] silver och 1 talent [34 kg] guld. 4Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljaqim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim (hebr. Jehojaqim). Men Necho tog med sig hans bror Joachaz och förde honom till Egypten.
Sydrikets 18:e regent – Jojakim
5[Jojakim regerade Juda i 11 år (609-597 f.Kr.).]
Jojakim (hebr. Jehojaqim) var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), ögon. 6Och Babels kung Nebukadnessar drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7En del av kärlen i Herrens (Jahvehs) hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel. 8Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin (hebr. Jehojachin) blev kung efter honom.
Sydrikets 19:e regent – Jojakin
9[Jojakin regerade Juda i 3 månader 598 f.Kr.]
Jojakin (hebr. Jehojachin) var 18 år när han blev kung, och han regerade 3 månader och 10 dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 10I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens (Jahvehs) hus. Och han gjorde hans bror Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till kung över Juda och Jerusalem.
Sydrikets 20:e och sista regent – Sidkia/Mattanja
11[Sidkia/Mattanja regerade Juda i 11 år (597-586 f.Kr.).]
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. 12Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren (Jahveh), Israels Gud.
14Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens (Jahvehs) hus som han hade helgat i Jerusalem. 15Herren (Jahveh), deras fäders Gud, sände sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16Men de gjorde narr av Guds (Elohims) sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens (Jahvehs) vrede över sitt folk växte så att det inte mer fanns någon bot. 17Då sände han emot dem kaldéernas [babyloniernas] kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. [Gud gav dem i hans hand.] 18Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens (Jahvehs) hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han [babyloniernas kung] till Babel. 19De [babylonierna] satte eld på Guds (Elohims) hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och de förstörde alla dyrbara föremål. 20Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21Herrens (Jahvehs) ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att 70 år hade gått.
Appendix
22För att Herrens (Jahvehs) ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Kyros (Koreshs) 1:a regeringsår [538/539 f.Kr.] att Herren påverkade perserkungen Kyros (Koreshs) sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23"Så säger Kyros (Koresh), kung av Persien: Herren (Jahveh), himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk – må hans Gud (Elohim), Herren (Jahveh), vara med honom – och låt honom gå upp ..."
[Den sista meningen är ofullständig. Boken slutar med en cliffhanger. Som sista boken i den hebreiska Bibeln pekar den framåt. Det finns en fortsättning på berättelsen!]
Ps 27:1-6
Psalm 27 – Förtröstan på GudDavid är i trångmål, men inte i mörker – Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta. Herrens personliga namn (JHVH – Jahveh) förekommer tretton gånger, och inkluderas även "min frälsnings Gud (Elohim)" i vers 9, blir det totalt 14 referenser till Gud – lika många som de 14 verser psalmen utgör. Detta är ett litterärt sätt David använder sig av för att betona Guds ständiga närvaro, trots att han är under attack! Talet fjorton förstärker Guds fulländning, då det utgör summan av två gånger talet sju, som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn. Matteus använder sig också av talet fjorton i Jesu släkttavla, se Matt 1:17.
Författare: David
Struktur:
A Inledande förvissning, vers 1
B Motståndare hotar, vers 2-3
C Närhet till Gud, vers 4-11
B´ Motståndare hotar, vers 11-13
A´ Avslutande förtröstan, vers 13-14
[På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
Inledande förvissning
Herren (Jahveh) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahveh) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför?
[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]
Motståndare hotar
2När onda människor kommer mot mig,
för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då är det mina motståndare och mina fiender,
som stapplar och fallerl.
3Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
så är jag trygg.
Närhet till Gud
4Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh),
[bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahvehs) hus
i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd)
och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.
[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]
5För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),
på olyckans dag;
han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel),
han lyfter mig [högt] upp på en klippa.
6Och nu är mitt huvud upplyft [högt],
över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel).
Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahvehs) ära!
Ords 20:20-21
20Den som förbannar sin far eller sin mor,hans lampa (ande, liv) ska slockna i djupaste mörker (ordagrant "i mörkrets ögonsten", i den mörkaste delen av pupillen, helt omringad av mörker).
21Ett arv som [genom girighet och orätt behandlande av medarvingar] snabbt gjort någon rik
blir i slutändan utan Guds välsignelse.
1 Kor 1:1-17
FÖRSTA KORINTIERBREVETDetta brev har ibland kallats "problembrevet", eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!
Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1-11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9-10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.
Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.
Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.
Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.
Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.
Till: Korint.
Från: Efesos, se 1 Kor 16:8-9.
Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.
Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10-12.
INTRODUKTION (1:1-9)
Hälsning
Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.
och brodern Sosthenes.
[Namnet Sosthenes betyder "befriare för sitt folk". Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]
2Till Guds församling (gr. ekklesia) som finns i Korint.
[Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]
Ni som helgats (renats; blivit avskilda och separerade) [från ogudaktighet och insatta i helig tjänst] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [genom att vara förenade med honom], som är kallade att vara heliga [Guds folk] tillsammans med alla dem som åkallar (anropar; kallar på, vädjar till) [ärar] vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn på varje plats – [både] deras och vår.
[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]
3Nåd (oförtjänt favör – gr. charis) till er,
och frid (harmoni, lycka, välgång – shalom)
från Gud, vår Fader
och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Den vanliga judiska hälsningen var "frid till er", hebreiska shalom. Grekernas motsvarighet var "var hälsad", grekiska charis. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]
Tacksägelse
4[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se Rom 1:8, eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se Fil 1:5, eller deras "tro och kärlek", se Kol 1:4, eller deras "tro, kärlek och hopp", se 1 Thess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!]
Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
5I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
i allt tal och i all kunskap (insikt),
6eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
7så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
[Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.]
Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång], 8ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.
9Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom kallades ni till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)
Problem – splittring i församlingen
Fiskare som lagar sitt nät.
[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
11Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.
[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för, och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan snarare att lösa konflikterna. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]
12Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se Apg 18:1-11], eller13Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11-14], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.]
[Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]
14Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius, 15annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn. 16Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se 1 Kor 1:17-20 och 1 Kor 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se 1 Kor 1:17, 23; 2:2.]
Korsets lov
Världens vishet kan inte beskriva korset
På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!
[Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus tar upp just denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
