Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 1/8

Job 6, Rom 14:1-23

Job 6

Jobs svar
1Då svarade Job och sa:

2Om ändå min förtret (sorg, ilska) kunde vägas på en våg åt mig,
    och all min olycka läggas i balansvågen!
3För det är nu som havens sand [väger tungt i balansvågen, se Ords 27:3],
    tung över mig, mina ord drunknar [det finns inga ord; ovanligt ord hebr. loa].
4Eftersom den Allsmäktiges (Shaddajs) pilar är med mig (finns i mig) som hetta (gift)
    dricker min ande dem. Guds (Elohas) plötsliga fasa (hebr. biotim) är iordningställd åt mig. [Här och i vers 8, 9 och 13 används Elohim i singular – den ende Guden.]
5Inte skriar väl vildåsnan över gräs? [När den har överflöd och kan beta är allt väl.]
    Inte råmar väl oxen över sitt foder (hebr. belil)?
6Kan det [mat] som är smaklöst (hebr. tafel) ätas utan salt,
    eller finns det smak i äggvita (hebr. challamot).

[Versen innehåller några ovanliga ord, men betydelsen är klar – mat måste saltas och äggvita är smaklös.]
7Jag (min själ) vägrar att röra dem,
    de är som sjukdom (illamående – hebr. devaj) mitt bröd.
8Vem ska ge mig bönesvar,
    och att Gud (Eloha) skulle uppfylla mitt hopp!
9Att Gud (Eloha) skulle ta ett beslut (skulle börja agera – hebr. jaal)
    och krossa mig,
    räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
    [På liknande sätt som Mose (4 Mos 11:15), Jona (Jona 4:3) och Elia (1 Kung 19:4) önskar sig Job döden.]

10Då skulle jag äntligen få tröst (gå från sorg till tröst; "andas ut" – hebr. nechama),
    och hoppa (hebr. salas) [i glädje] trots skoningslös smärta (hebr. chilah),
    för jag har inte förnekat (dolt) den Heliges ord (tal).

[Första och sista raden är tydliga, men den mellersta består av två ord som bara används här. Det ovanliga ordet för hoppa är troligtvis bildligt för att "hoppa i glädje". Det finns även en koppling till det arabiska ordet som används för en stridshäst som stampar med hovarna, och mitt i en strid ler åt fruktan, ett scenario som beskrivs i detalj i Job 39:23-28.]

11Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]?
    Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
12Är min kraft som stenens kraft,
    min kropp av brons?
    [Behemots och Leviatans styrka och hårdhet beskrivs med samma jämförelse, se Job 40:13; 41:15]
13Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting,
    varje utväg (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah) är stängd för mig.
    [Utväg har att göra med mental förmåga, se Job 5:12; 11:6]

14Till den förtvivlade (den som "smälter inombords" – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]
    en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han.

[Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och "en vän" är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]

15Mina bröder är trolösa som bäckar,
    som bäckars rännilar som sinar.
16De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
17men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
18De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19Karavaner från Tema
    spanar efter dem,
resande från Saba (hebr. Sheva)
    sätter sitt hopp till dem.
20De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram blir de bestörta.
21Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
    och blir rädda.
22Har jag sagt: "Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
23rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?"

24Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25Hur inträngande
    är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
    tillrättavisning från er?
26Tänker ni märka ord (mitt prat – hebr. milah)
    och betrakta en förtvivlad mans tal (hebr. emer) som luft?
27Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?
28Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29Vänd om, låt ingen orätt (hebr. avlah) ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
30Bor orätt (hebr. avlah) på min tunga?
    Skulle min gom inte känna [smaken av] fördärv (ondska – hebr. havah)?

Rom 14:1-23

Praktisk kristendom – tillsammans med andra troende (14:1-15:13)
[Paulus gör nu en kontrast mellan "den som är svag", vers 1, och "vi som är starka" i tron, se Rom 15:1. I en församling finns kristna med olika grad av andlig mognad. Kultur och bakgrund färgar vårt synsätt i praktiska frågor. I församlingen i Rom levde judar och hedningar sida vid sida. Självklart ledde detta till speciella svårigheter som Paulus kände väl till från andra församlingar som han grundat.
    Det är viktigt att notera att detta stycke talar till troende som satt sitt hopp till Jesus som Frälsaren. Sammanhanget i kapitel 12-15 handlar om trons praktiska tillämpningar i församlingen och samhället. Frågorna gäller inte det centrala i tron, utan handlar om judisk koshermat och helgdagar. Dessa två frågor berör relationen mellan hednakristna och judar som tror på Jesus, s.k. messiastroende judar. Tidigare, på apostlamötet i Jerusalem, beslöt man att hednakristna skulle avhålla sig från att äta kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral, se Apg 15:28-29. Vi kan se att detta beslut står fast och samma principer gäller.]

Ha överseende med varandra
1[Paulus börjar med att rikta sig till de "starka" som har det största ansvaret när det finns åsiktsskillnader.]

Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).

2Den ene har tro till att äta allt [kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker.

[I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det första förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se Dan 1:8-21. Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]

3Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.
Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter
    för Gud har ju tagit emot honom.
4Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

5Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]
Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.

[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]
6Den som firar en viss dag gör det för Herren.
Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud.
Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

7Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
     8Lever vi, så lever vi för Herren.
    Dör vi, så dör vi för Herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

9Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

10Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]?

Vi ska alla stå inför Guds domstol. 11För det står skrivet [Jes 45:23]:
Så sant jag lever, säger Herren,
    ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
    ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.
12Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.

Den som är stark ska inte orsaka någons fall
13Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal). 14Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
     15Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås). 16Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
     17För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud]. 18Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.
     19Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra. 20Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. 21Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
     22Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. 23Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)