Ordspråksboken är en praktisk bok. Den innehåller samlingar av ordspråk för att leva vist. Ordspråken lyfter ofta fram positiva och negativa konsekvenser av livsval. Den spänner över praktiskt taget livets alla områden som äktenskap, barnuppfostran, affärsrelationer, arbetsmoral, tal, inre attityder, gudstjänstliv, planering av framtiden, hur de fattiga ska hjälpas, hur fiender ska behandlas och mycket mer.
Ordspråksboken följer en pedagogisk modell där den som undervisar är en "far" och den tänkte läsaren/lyssnaren är dennes son. På sin väg genom livet ställs sonen inför en mängd olika val. Ordspråksboken driver tesen att det avgörande valet står mellan visheten och dårskapen. Dessa båda personifieras som kvinnor som lockar sonen att välja väg. Visheten börjar med att frukta och vörda Gud, medan dårskapen på ett eller annat sätt alltid är förknippad med avgudadyrkan eller trolöshet mot Gud. Hebreiskan har flera ord för dåre. Följande fem ord används i Ordspråksboken, i ökande grad av dårskap:
1. Den enkle/öppne dåren (hebr. peti) – saknar kunskap, är okunnig, öppen och lättledd, men kan förändra sig ([Ords 1:4, 22]).
2. Den babblande dåren (hebr. evil) – pratar strunt ([Ords 10:8, 10, 14, 21]), kan tas för vis om han är tyst ([Ords 17:28]), tror hans egen väg är rätt ([Ords 12:15]).
3. Den oresonlige dåren (hebr. kesil) – vägrar ta till sig Guds vishet ([Ords 1:22, 32; 3:35; 8:5; 10:1, 18, 23; 12:23; 13:16, 19, 20; 14:7, 8, 16, 24, 33; 15:2, 7, 14, 20; 17:10, 12, 16, 21, 24, 25; 18:2, 6, 7; 19:1, 10, 13, 29; 21:20; 23:9; 26:1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 28:26; 29:11, 20]).
4. Den hånfulle dåren (hebr. lets) – föraktar Gud och lär ut dårskap ([Ps 1:1]), vägrar ta till sig tillrättavisning ([Ords 1:22; 13:1]).
5. Den ondskefulle dåren (hebr. naval) – lever helt utan Gud ([Ps 14:1]), är en sorg för sina föräldrar ([Ords 17:7, 21]). Ordet härstammar från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval (Nabal på svenska). Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se [1 Sam 25:25]. Denne man, med samma namn, personifierar dårskap.
Genre: Visdomslitteratur.
Skrivet: Sammanställd på 900-talet f.Kr.. Vissa ordspråk kan vara äldre. Vissa delar kan ha sammanställts i slutet på 700-talet på uppdrag av kung Hiskia (som regerade 726-698 f.Kr.), se [Ords 25:1].
Författare: Salomo är den som samlade och använde ordspråken, se [Ords 1:1]. Han behöver inte vara originalförfattaren till alla som tillskrivs honom, en del kan vara äldre.
Kap 25-29 är troligtvis bearbetade av Hiskias män, se [Ords 25:1]. Kap 30-31 har ordspråk från Agur, se [Ords 30:1], och Lemuel, se [Ords 31:1], som kan ha varit pseudonymer för Salomo.
FÖRSTA SAMLINGEN: En manual för livet (kap 1-9)
1Detta är ordspråk (liknelser, bilder, talesätt, sanningar – hebr. mashal)
av Israels kung Salomo, Davids son.
2[Nu följer fem orsaker till boken som översätts "För att ge". I hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen lamed på fem verb i vers 1, 2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.]
För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran).
För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
3För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:
rättfärdighet (att man följer Guds standard) och
rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och
integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).
4För att ge den oerfarne (naive) förstånd (vaksamhet, gott omdöme),
den unge (ynglingen, tonåringen – hebr. naar) kunskap för att planera sitt liv (kunskap om bästa sättet för att kunna leva ett vist liv).
5Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så hon kan styra sitt liv rätt).
6För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),
de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).
7Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).
[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se [2 Mos 12:5-6]; släktleden har 14 led, se [Matt 1:17]). Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i [1 Mos 1:1]. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt [Ords 9:10].]
Lyssna på undervisning
8Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
9För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [[Ords 4:9]],
och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].
Säg nej till dåligt sällskap
10Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig,
följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).
11Om de säger: "Kom med oss,
vi ska ligga på lur efter blod [överfalla, råna, döda] oskyldiga utan orsak.
12Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats),
fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven.
13Vi letar upp allt av värde
och vi fyller våra hus med stöldgods.
14Bli en av oss,
vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
15Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
avhåll din fot ifrån deras stig.
16För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är,
de är kvicka att utgjuta blod.
17För visst är det lönlöst att breda ut nätet [för att fånga]
inför ögonen på en fågel.
18Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
men det är sin egen undergång de förbereder.
19Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning,
livet kommer att tas ifrån henne.
Visheten talar
20[Att tillskriva mänskliga egenskaper åt ett abstrakt begrepp är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.]
Visheten går ut på gatan och ropar,
på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
21I stökiga korsningar ropar hon ut,
i stadsportarna talar hon: 22 "Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv,
och ni cyniker er negativism,
och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?
23Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
jag ska låta mina ord bli kända för er.
24Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
25Ni ignorerade mina råd
och ville inte ta emot min tillrättavisning.
26Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka,
och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,
27när den kommer över er likt en storm,
när er undergång kommer som en virvelvind,
när svårigheter (själslig vånda) drabbar er.
[Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, [Jes 42:3], Jesus gråter över Jerusalem, se [Luk 19:41], osv.]
28Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad],
men jag ska inte svara.
Då kommer de att söka mig ihärdigt,
men utan att hitta mig.
29Därför att de hatade kunskap
och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh),
30eftersom de vägrade att följa mina råd,
och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem,
31därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar)
och mättas av sina onda planer.
32För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
33Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara)."
Rom 13:1-14
Praktisk kristendom – i samhället
Var en god medborgare
1Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud.
[Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i [5 Mos 17:15] som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se [Matt 22:17-21]. Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se [1 Mos 9:5-6]. När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se [Joh 19:10-11]. Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se [Jes 44:28].
Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom, utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]
2Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva. 3De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda (det som är rätt), utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.
[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se [Apg 4:19; 5:29]. När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se [Dan 1:7], skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se [3 Mos 17:1-9]. Det finns däremot inget bud mot att ha ett hedniskt namn. Det ska dock noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]
4Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. [Svärdet är en bild på att samhället kan behöva använda våld för att upprätta lag och ordning.] Den är en Guds tjänare, en hämnare som [när den används rätt och inte missbrukas] straffar den som gör det onda.
Att göra rätt för sig
5Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets. 6Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften.
[En kristen bör underordna sig statsmakten när den inte påbjuder sådant som är direkt emot Guds ord.] 7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.
[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]: 9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.
[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med "dråp" skiftas ordningen så att "äktenskapsbrott" blir det första budordet i uppräkningen, se [2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21].]
Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord: "Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [[3 Mos 19:18]]
10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]
Lev på ett värdigt sätt i väntan på Jesu återkomst
11Gör detta [älska din nästa som dig själv, se vers 8-10], eftersom ni mycket väl vet vilken slags tid det är (vilken allvarlig tid det är när avgörande beslut måste tas). [Efter pingstdagen började vår tidsålder, som kallas församlingens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka börjar nästa tidsålder, tusenårsriket.]
Nu är det hög tid för er att vakna upp ur er sömn (komma till insikt om verkligheten), för frälsningen (den slutgiltiga räddningen) är närmare oss nu än när vi först kom till tro. 12Det har varit natt länge och dagen är nästan här. Låt oss därför en gång för alla klä av oss (och skjuta bort) mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 13Låt oss leva (vandra, uppföra oss) på ett värdigt (anständigt, passande) sätt som hör dagen till (som tål att granskas i ljuset), inte i festande (dryckeslag, upplopp)
och fylleri (drogmissbruk),
inte i sexuell lössläppthet (grekiska ordet för rum/säng, syftar på ett liv med många lösa sexuella relationer)
och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser),
inte i strid (grupperingar, gräl)
och avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora det den har).
[Uppräkningen har tre kategorier av synder. Varje kategori beskrivs med två ord. Det första ordet visar på det synliga resultatet, medan det andra ordet visar på drivkraften bakom. De fyra första orden är i plural, de två sista i singular.]
14Iklä er i stället Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och mata inte (förse inte; ha inte omsorg om) köttets [passionerade] begär [plural; som kommer av den syndfulla naturen].