Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 29/7

Job 3, Rom 11:13-36

Job 3

Job förbannar sin födelsedag

Jobs första tal
1Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Även profeten Jeremia förbannade sin födelsedag, se Jer 20:14.]

2Då tog Job till orda (hebr. anah) och sa:

3Låt den vara utplånad (död över den; låt den vandra bort – hebr. avad) [Upp 9:11],
    den dag då jag föddes,
    och natten när man sa:
        "En man (frisk pojke; stridsman – hebr. gever) är född."

[Vers 3 fungerar som en inledning av det som kommer, men även ett inclusio med vers 9-10. I vers 4-6 förbannas dagen och i vers 6-8 natten.]

4Den dagen – låt den vara mörk,
    må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den,
    låt inget dagsljus (hebr. nehara) skina på den.
5Låt mörker och dödsskugga inmuta den (ta den med en återlösares rätt – hebr. gaal) åt sig själva,
    låt ett mörkt moln [hebr. ananah; ovanlig feminin form av det vanligaste ordet för moln, anan] vila över den.
    Låt allt som förmörkar dagen förskräcka den.
6Den natten – låt mörker beslagta (rycka bort) den,
    låt den inte glädja sig i årets dagar,
    låt den inte räknas bland månaderna. [Job önskar att dagen inte fanns i kalendern.]
7Se, den natten är ofruktsam (steril, öde),
    ingen kommer med glädjerop. [Ingen ropade: "Det blev en pojke/flicka", se vers 3.]
8Låt dem som förbannar dagar (hebr. jom) förbanna den,
    de som är redo att väcka Leviatan.

[Här syftas på besvärjare som t.ex. Bileam, se 4 Mos 23:27. Ordet för dag (hebr. jom) är snarlikt ordet för hav (hebr. jam) där sjöodjuret finns som också beskrivs i detalj senare, se Job 40:20.]

9Låt morgonstjärnorna förmörkas [låt dem inte tillkännage en ny dag],
    låt den [dagen då jag föddes, vers 3a] vänta på ljus, men verkligen inte finna något,
    låt gryningens solstrimmor (ordagrant: morgonens ögonlock) inte synas.
10Eftersom den [den natten då jag föddes, se vers 3b] inte stängde dörrarna till moderlivet,
    inte dolde olyckan för mina ögon.

11[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.]

Varför dog jag inte i livmodern?
    Varför slutade jag inte andas vid födseln?
12Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
    och [en moders] bröst som gav mig di.
13För nu, [om det var så, då] skulle jag ligga ner och vara stilla
    och skulle sova och det vore en vila (hebr. noach) för mig,
14[i dödens sällskap] med kungar och jordens rådgivare,
    som byggde upp [begravningsmonument, som nu är] öde platser åt sig,
15eller med [vid sidan intill avlidna] furstar som har guld,
    som fyller sina hus [palats] med silver [då de levde].
16Eller som ett dolt missfall som inte lever,
    som ett dibarn som inte ser ljuset.
17Där [i döden] upphör de onda med sitt tumult [de ogudaktiga, vars hunger aldrig stillades, se Jes 57:20-21]
    och där får de trötta utan kraft (hebr. koach) sin vila.
18Tillsammans har fångarna ro (hebr. shaan),
    de hör inte slavdrivarnas (hebr. nagas) röst. [2 Mos 3:7]
19Låg (liten) och hög (stor) – de är lika där,
    och slaven (tjänaren – hebr. eved) är fri från sin herre (hebr. adón).

[Job hade förut varit en av de stora inflytelserika männen i samhället, nu var han ingen. Inför döden är alla lika och alla kommer en dag att dö, se Pred 7:2. Vers 11-19 avslutas med en merism (små/stora och slav/herre).]

20Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal)
    och liv till en bitter själ [Job 7:11; 10:1; 21:25],
21åt dem som längtar efter döden, men den kommer inte,
    som söker den mer än dolda skatter,
22som glädjer sig, ja jublar (dansar),
    och fröjdas när de finner graven [äntligen får dö].

23[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats, önskar han sig nu döden som en vuxen.]

Till en man (stridsman – hebr. gever) vars väg är dold
    och är övertäckt av Gud (Eloha).
24Ja, till mitt bröd kommer mina suckar,
    som utgjutet (smältande) vatten mitt rytande.
    [Beskriver eländig situation – suckar som brödföda och forsande tårar.]
25Ja, den fasa som jag fasar (hebr. pachad pachad) kommer över mig,
    och det som jag fruktar för (oroar mig över – hebr. jagor) kommer till mig.
26Jag har ingen trygghet (framgång, helhet – hebr. shalah)
    och jag har ingen ro (hebr. shaqat)
    och jag har ingen vila (kan inte vila),
    och skakningen (jordbävningen; tumultet – hebr. rogez) kom.

[Sista frasen kan syfta på hur all olycka har drabbat Job, men även peka framåt på den olycka som nu kommer där Jobs tre bekanta försöker "skaka" honom och få honom på fall.]

Rom 11:13-36

13[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se Rom 9:4-5, 32; 10:1-3, 18; 11:1, 7. Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.]

Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem. 15För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda? 16Om förstlingsbrödet (förstlingsfrukten) är heligt, är hela degen helig [4 Mos 15:19-21]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]

Olivträd i Israel.

17Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
     19Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."
     20Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. 22Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

[Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se 1 Mos 8:11. Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]

Hela Israel ska bli frälst
25Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [Jes 59:20-21; 27:9]:
Från Sion ska Frälsaren komma
    och ta bort ogudaktighet från Jakob.
27Och detta är mitt förbund med dem,
    när jag tar bort deras synder.
28När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad. 31Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått. 32Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].

Lovprisning inför Guds storhet och nåd

Utsikt över Negevöknen i södra Israel.

33[Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet, hur stor Guds nåd är!
    På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]

O vilket djup av rikedom (överflöd)
    och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut)
    och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) hans vägar (metoder).

34Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?

Vem har varit hans rådgivare? [Jes 40:13]

35Vem har skänkt honom något
    som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]

36Från honom
    och genom honom
    och till honom
        är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]

Honom tillhör äran i evighet,
    amen (låt det ske så, det är sant).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)