Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 29/7

Ps 119 153-176, Rom 12:1-21

Ps 119 153-176

ר – resh

Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.

153[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav qof, som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!]

Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
154Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).

155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
156Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
    [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]

157Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
158Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
    eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
159Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).

160Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
    [Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]

ש – shin

Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.

161[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.]

Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
162Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
    som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
163Jag hatar och avskyr lögn,
    din undervisning (Torah) älskar jag.

164Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
    för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).

[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]

165Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
    som är stor
        har de som älskar din undervisning (Torah),
        ingenting
    kan få dem
på fall.

[Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna resh, shin och tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]

166Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh),
    och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
167Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
    och jag älskar dem oändligt.
168Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
    för alla mina vägar är inför dig [känner du].

ת – tav

Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.

169[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med "låt" på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.]

Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1-2].
170Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften].

[Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171-172.]

171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
    för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
172Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
    för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).

173Låt din hand hjälpa mig,
    för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh),
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).

175Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot).

[De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]

Rom 12:1-21

PRAKTISKA KONSEKVENSER (12:1-15:13)

En fjärilslarv genomgår fullständig förvandling (till både det yttre och det inre) då den förpuppas. I denna metamorfos har den inte längre bukfötter utan vingar. Den vuxna fjärilen har ett nytt nervsystem och hjärnan har förändrats, så istället för beteendet att kravla på marken är det nu helt naturligt att flyga!

1[Nu kommer den andra delen i Romarbrevet, som handlar om trons praktiska konsekvenser i församlingen och samhället. Paulus delade ofta in sina brev i en teologisk del följd av en mer praktisk del för hur tron tillämpas. Ordningen är viktig, grunden är den kristnes position i Jesus. Utifrån den sanningen kan man leva ett fungerande liv som en Jesu efterföljare. I både Efesierbrevet och Kolosserbrevet är dessa delar lika långa, medan den första delen med teologi här i Romarbrevet är mer än dubbelt så lång som den praktiska delen.]

Bli förvandlade inifrån och ut!
[Här följer två nyckelverser som beskriver grunderna för att kunna leva ett överlåtet liv som kristen.]

Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se Rom 11:30-32], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]
2Och anpassa er inte (låt er inte formas)
    efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],
utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)
    genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],
så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:
    det som är gott
    och välbehagligt
    och fullkomligt.
[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

Praktisk kristendom – i församlingen

Betjäna varandra i ödmjukhet

Paulus talar ofta bildligt om församlingen som en kropp. Alla delar behövs och Jesus är huvudet, se Kol 1:18; 1 Kor 12:12-14.

3För genom [i kraft av] den nåd som gavs åt mig säger jag till var och en som finns bland (hos) er att inte ha högre tankar om sig själv [sin egen betydelse – den gåva man har fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett åt var och en. 4För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift), 5så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]

Betjäna med era andliga nådegåvor
6[Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet charismata beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen "på ett sådant sätt att de kan bli till nytta", se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.]

Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung i (kommer från) [Guds] nåd (favör, välvilja).

Om det är profetisk gåva,
    så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro.

[Kan även översättas "enligt tron", dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande, måste det prövas, se 1 Thess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]

7Om det är tjänandets gåva (praktisk tjänst – gr. diakonia),
    ska den användas för att tjäna.

Om det är undervisningens gåva,
    ska den användas för att lära ut.

8Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),
    ska den användas för att uppmuntra.

Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor),
    ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar).

Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp),
    ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet).

Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati),
    ska det göras med glädje.

Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer
9[Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.
    Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.]

Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –
gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,
    håller fast ("limmar er fast") vid det goda,
10är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]
    och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

11Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni inte slappnar av i er iver
    när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,
12[samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro],
[alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen),
    [och målmedvetet fortsätter att vara] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp].

13Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni hjälper de heliga [materiellt och praktiskt] med vad de behöver och strävar efter (är ivriga att visa) gästfrihet.

Hur ska en kristen reagera i olika situationer?
14[Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]

Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er,
    välsigna (tala väl om) dem och förbanna dem inte.

["Välsigna" betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se Matt 5:44; Luk 6:28; Apg 7:60; 1 Kor 4:12.]

15Gläd er med dem som gläder sig
    och gråt med dem som gråter.

[Det svenska ordspråket "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg" beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.] 16Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).

[Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]

Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),
    utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon).

[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]

Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!

Besegra det onda med det goda
17Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant "tänk på förhand om") vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. [1 Tim 3:7]

18Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.

19Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:
"Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren."
[5 Mos 32:35]

[Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]
20Men om din fiende är hungrig,
    ge honom att äta,
om han är törstig,
    ge honom att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud.

[Vad menas med att "samla glödande kol på någons huvud"? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här Ords 25:21-22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i Ords 25:23.
    På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]

21Låt dig inte besegras (övervinnas, erövras) av det onda [av det som är under dess auktoritet], besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)