Halvbibel - tisdag 28/7
Job 2
Åklagaren inför Guds tron igen1[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Stycket här i Job 2:1-3 är nästan identiskt med Job 1:6-8. Här i Job 2:1 finns tillägget "för att träda fram inför Herren" i slutet som inte finns i Job 1:6. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.]
En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahveh) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem för att träda fram inför Herren (Jahveh). 2Herren frågade Åklagaren: "Varifrån kommer du?"
Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där, och vandrat fram och tillbaka över jorden."
3Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: 'satt ditt hjärta till') min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
4Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv [sitt eget skinn].
[Det är inte helt klart vad ordspråket 'skinn för skinn' eller 'hud för hud', som det också kan översättas, betyder. En vanlig judisk förklaring tar ett exempel från hur vi värderar våra olika kroppsdelar. Vid fara sträcker vi instinktivt upp vår arm för att skydda ansiktet mot ett slag. Vi är alltså villiga att offra huden på vår arm för att skydda huden på huvudet. Uttrycket liknar också 'öga för öga, tand för tand' som handlar om att göra en rättvis juridisk bedömning i en rättegång, där straffet ska motsvara skadan som orsakats, se 2 Mos 21:24. Den andra delen av versen 'allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv' handlar om att göra en värdering mellan ägodelar och livet. När en rånare säger: 'pengarna eller livet?' är inte valet svårt. Satans antagande är att Job villigt ger bort sin rikedom för att rädda livhanken. Så länge Job är frisk kommer han inte att förbanna Gud, men förlorar han hälsan kommer han att häda Gud.]
Den som lider av elefantiasis får elefantliknande ben.
6Herren sa till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv." 7Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen). 8Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.]
[Vers 7 har sår (hebr. shechin) i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans tre bekanta inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symtom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]
9Hans hustru sa till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? 'Välsigna (hebr. barach)' Gud (Elohim) [avfärda/förbanna honom, se Job 1:5] och dö (fall ned död)!"
[Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]
10Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?"
[Orden för gott (hebr. tóv) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se Ps 14:1. Se även Ps 74:18, 22. Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst Jes 45:9 och 2 Kor 4:17.]
Jobs tre bekanta
En av de appar som varnar för raketattacker mot Israel har det engelska namnet "Tzofar – red alert". Tzofar är den engelska stavningen av den tredje av Jobs bekanta (Tsofar), vars namn just betyder rop/varning. Det är inte ovanligt att bibliska namn används i det moderna israeliska samhället.
Elifaz – temaniten [Teman var en stad i Edom sydöst om Döda havet, känd för vishet, se Jer 49:7] och12Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg]. 13Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Bildad – shoaiten [Shoa betyder troligtvis "rikedom"] och
Tsofar – naamaiten [Naama betyder "vacker"].
[Dessa var tre av Jobs bekanta eller grannar. Den äldste och mest framträdande brukar alltid nämnas först i uppräkningar, vilket då är Elifaz. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men Shoa och Naama låg troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Bildad har god kunskap om papyrusplantan (Job 8:11) och kan ha haft kontakt med Egypten. Namnet Elifaz betyder: "min Gud är guld". Etymologin kring namnet Bildad är inte helt klar men namnet består av två delar: Bel eller Baal (herre) följt av verbet jadad (att älska). betydelsen kan vara "Herren är älskad" eller "Bel har älskat". En del ser en koppling till guden Baal här. Den tredje bekantas namn är Tsofar som har betydelsen trumpet, alarm eller siren.]
[De tre besökarna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting förrän den som är i sorg är redo att prata. Ursprunget till denna sed kommer från att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
Rom 10:14-11:12
14Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)? 15Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]?Som det står skrivet:
Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegenIsrael avvisar frälsningen
av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! [Jes 52:7]
16Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju:
Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört)? [Jes 53:1]17Alltså (som slutsats av detta):
Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se vers 14].18Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]
[Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se Matt 13:13. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se Rom 2:13; 10:16. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29.
I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts "ord". Logos kommer från verbet lego – "att tala/sammanfatta"; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se Joh 1:1. Rhema kommer från verbet rheo – "att tala" och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]
Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,19Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]?
deras ord till världens ändar. [Ps 19:5]
Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,20Sedan går Jesaja så långt att han säger [i Jes 65:1]:
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig,21Men om Israel säger han [i Jes 65:2]:
jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.
Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
Israels framtid – de kommer tillbaka
Gud har inte förkastat sitt folk
1[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel 9 att Gud är allsmäktig och i kapitel 10 att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?]
Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk?
Absolut inte!
Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se 2 Kor 11:22. Paulus härstammade från Benjamins stam, se Fil 3:5. Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se 5 Mos 33:12. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se 1 Mos 35:16-18. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]
2Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i 1 Kung 18:16-19:18] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över baalsprofeterna på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
34Men vad är Guds svar till honom?Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]
Jag har lämnat kvar åt mig 7 000 män som inte har böjt knä för Baal. [1 Kung 19:18]5På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd. 7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8Som det står skrivet:
Gud har gett dem en likgiltighetens ande,9David säger:
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [5 Mos 29:4; Jes 29:10]
Låt deras bord [deras överflöd av mat, välfärd] bli en snara och ett nät,Israels avfall är inte slutgiltigt
en fälla och ett straff för dem.
10Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och böj deras rygg för alltid. [Ps 69:23-24]
[Här beskriver en önskan om att motståndarna när de tror att de har allt i god ordning, mat på bordet och allt annat är lugnt och ordnat, mitt i detta ska fångas på eget grepp och bli tagna på bar gärning med sina onda uppsåt. Jfr 1 Thess 5:3 där en liknande fras används när någon tror sig vara trygg.]
11Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)?
Absolut inte!
Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". [5 Mos 32:21] 12Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
